Jag har haft många tillfällen att samarbeta med präster och biskopar i den Romersk Katolska kyrkan. Under många av våra kampanjer deltar den katolska kyrkan och ibland har den katolske prästen stått som ordförande. Det finns många personliga troende inom katolsk och ortodox kristendom, människor som älskar Jesus och som förtröstar på Honom som sin frälsare.
Den utveckling som nu sker i Sverige, där kristendomen leds och lockas in i katolsk och ortodox religion, är däremot besynnerlig. Här kokas den proverbiala grodan säkert och målmedvetet. Det finns små strömningar ibland evangelikala även i andra delar av världen där man söker sig en mera liturgisk kristendom. I Sverige tycks som att detta har fångat upp en stor del av de kristnas uppmärksamhet.
Det går knappast att läsa en kristen tidning utan att det finns en eller flera artiklar om kloster, nunnor, munkar, påven, gamla helgon och olika pilgrimsvandringar. För bara tio år sedan skulle detta fokus ha varit främmande inom väckelsekristendomen. Någon eller några har alltså bestämt att svenska troende ska influeras av katolsk och ortodox kristendom. Här finns en strategi som inte kommer från journalister med lite artikelidéer, utan detta är en mycket medveten satsning. Bara under en vecka nyligen, såg jag rubriker om svenska troende som vandrar i den heliga Birgittas fotspår, en ung man på pilgrimsvandring från Rom till Santiago de Compostela, artiklar om idylliska kloster i Skåne och Österrike och mycket mer. En nyhetsartikel handlade om att en luthersk kyrka i södra Sverige skulle avsakraliseras och ytterligare en artikel berättade om ett katolskt seminarium i Sverige, som just startat med fem elever. Är allt detta intressant och har det nyhetsvärde utifrån ett evangeliskt perspektiv?
Ett sken av dialog
Naturligtvis tillåts nu och då någon artikel av någon som vill protestera emot denna högkyrkliga och katolsk/ortodoxa indoktrinering. Dessa mot-artiklar tycks tillåtas för att ge ett sken av öppen dialog eftersom för varje motsägande artikel, blir det ju 15-20 artiklar som förespråkar en katolsk/ortodox inriktning. Om någon skriver en positiv bok om påven, \”måste\” den refereras i svenska kristna tidningar. Däremot läser man inte mycket om pedofili i katolska kyrkan och hur den nuvarande påven har behandlat sexuella övergrepp på unga pojkar. Man skriver ingenting om historiska dokument som pekar på att pedofilin har varit ett problem så långt tillbaka som på 400-talet i katolska kyrkan. Det är många röster som höjs för att vi ska lyfta fram familjevärderingar, men dessa värderingar tycks inte vara så viktiga när det handlar om att dölja sexuellt utnyttjande av barn inom katolska kyrkan.
Inga sakrala byggnader
Låt oss se lite närmare på de ganska oskyldiga rubriker jag nämnde tidigare. Vi svenskar tycker att vi är väldigt bra på att vara kritiska och att ifrågasätta. Jag undrar, var finns de journalister som kan ställa kritiska frågor? En kyrka \”avsakraliseras\”? Varifrån kommer tanken att kyrkobyggnader är sakrala? Finns det något i Nya Testamentet som pekar på att en byggnad är helig? Själva tanken går ju rakt emot Nya Testamentets lära. Historieforskare är överens om att det var först emot slutet av 200-talet som det över huvud taget fanns någon byggnad som skulle kunna kallas kristen. Tanken att vissa områden är \”heliga\”, kommer ifrån hedendomen, inte ifrån Jesus eller apostlarna. Nej, vi tillber Gud i ande och sanning och våra kroppar är den Helige Andes tempel. Var finns de kristna journalister som kan ställa lite enkla frågor till den lutherske biskopen, som ledde avsakraliserings-mötet? Var finns den redaktör som vågar säga att detta inte har något egentligt nyhetsvärde utifrån en evangelisk synvinkel?
Santiago de Compostela
Ta berättelsen om den unge mannen som vallfärdade från Rom till Santiago de Compostela. Han berättade hur berörd han kände sig över att gå i heliga människors fotspår, som har vandrat samma väg under 1400 år. Inte ett ord nämns om Jesus. Ska vi dra inspiration från medeltidens religiositet där man i sin iver att vinna frälsning presterade religiösa aktiviteter, typ pilgrimsvandringar? Detta uppmuntrar ju indirekt läsarna att söka efter liknande andlighet, i stället för att söka sig till den plats där vi som är frälsta troende har vår inspiration, nämligen i gemenskapen med Jesus själv. Kristna tidningar gör stora rubriker när tjugo munkar har ett bönemöte eller två hundra katoliker möts för en speciell helg. Om tjugo frikyrkliga tanter i Blekinge hade ett bönemöte, skulle det inte vara någon nyhet, men när något händer under katolicismens baner blir det viktigt. När den romersk katolska kyrkan startar seminarium med fem elever, ska det uppmärksammas. Varför?
\”Monastiska nådegåvan\”?
Det finns ingen ände på den okritiska attityd som tas gentemot katolsk och ortodox kristendom. Vi läser vittnesbörd om munkar och nunnor som ger tystnadslöften, de berättar om kallelsen att bo i kloster och om hur meningsfullt ett liv i isolering ifrån världen är. Man hör om den \”monastiska nådegåvan\”, något helt främmande för Nya Testamentet. Jag hör berättelser från Sverige, om ungdomar som kanske för tjugo eller trettio år sedan skulle ha åkt ut i evangeliets tjänst, men nu istället söker sig till kloster. Är detta Apostlagärningarnas kristendom? Var det detta Jesus förespråkade? Jesus sa att vi skulle gå ut till hela världen och predika evangelium. De som vill gå tillbaka till medeltidens mysticism har ingenting att göra med de första två århundradens kristendom och det evangelium som vände upp och ned på den då kända världen.
Själisk religion
Vari ligger nu denna attraktion till katolicism och ortodoxi? Varför går frälsta ungdomar med radband medan andra ivrar efter ikoner? Är det kanske ett andligt fattigdomsbevis, ett tecken på att Jesusrelationen inte längre känns levande? När det inre livet slocknar, behöver vi det yttre, det liturgiska som skapar känslor för själen.
Jag kan tänka mig hur högtidlig och känsloladdad den lutherska avsakraliserings-gudstjänsten var; klockor, rökelse och präster i religiös utstyrsel. Religion av allt slag sysslar med heliga byggnader, heliga platser, heliga statyer, heliga dräkter osv. Detta i sig själv är inget problem för mig, jag har god gemenskap med muslimer, buddister, hinduer, katoliker och ortodoxa. Jag respekterar människor som söker efter Gud så gott de kan. Denna artikel skrivs inte till dessa allvarligt sökande människor, utan jag vänder mig nu till dig som kommer från ett evangelistiskt sammanhang där Jesus borde vara i centrum. Vi har en väckelsehistoria som går tillbaka till Jesus och apostlarna, vi har Honom, som är verkligheten. Varför söker vi oss tillbaka till liturgiska former och medeltida ritualer när vi har Kristus i oss, vårt härlighetshopp?
Apostolisk succession?
En del talar om hur bra och nödvändig apostolisk succession är. Jag förstår inte varför Jesustroende skulle vara attraherade av handpåläggning ifrån påvar. Det finns kanske en handfull goda påvar bland över två hundra vars tid i Rom har präglats av korruption och kyrkopolitik. Det är bara att köpa vilken historiebok som helst och läsa om påvedömets historia. Vi respekterar dem som söker att finna nåd genom egna prestationer, påvlig handpåläggning, eller besök på heliga platser, men själva gör vi inte det – vi har Jesus.
\”Onödigt\” missionsarbete
Om katolicism och ortodoxi är svaret, vad ska vi säga om allt missionsarbete som bedrivits i länder där majoriteten av befolkningen är romersk katolsk eller ortodox? Detta arbete måste ju ha varit förgäves. Jag tänker på svenska pingströrelsens arbete i Brasilien och andra Sydamerikanska länder; det var väl onödigt. Dessa var ju redan kristna och tillhörde kanske en bättre grad av kristendom, katolicismen. Allt missionsarbete de senaste decennierna i Östeuropa var väl också onödigt? Hade det inte varit bättre att låta de ortodoxa sköta detta? Är det någon som kommer ihåg hur vi såg på saken för bara tio år sedan? Det vi ser idag liknar inte alls det som hände under den karismatiska väckelsen, då personer som bl. a. Lewi Petrus öppnade dörren på vid gavel för katoliker som blivit frälsta och döpta i den Helige Ande. Nu handlar det inte om att katoliker ska bli frälsta, utan att vi som är frälsta ska bli alltmer katolska eller ortodoxa. Då handlade det om Jesus, tillbaka till evangelium, tillbaka till dopet i den Helige Ande. Det är vad vi fortfarande behöver.