”Jag ser i anden hundratals som döps i floden härintill, och det är du pastorn som döper”; ”Nu kommer Guds ande över Malmö. Eskilstuna, och Östersund;” eller ”Jag förlöser väckelse över Göteborg” (platserna varierar). Så kallade profetior och proklamationer om väckelse florerar.
Några har specialiserat sig på att åka land och rike runt och profetera om väckelse som ligger om hörnet om vi bara ropar till Gud lite mer. Man menar sig se i anden hur stora skaror samlas, fulla stadion och fulla kyrkor.
Man profeterar om: ”besökelsetider” som ska komma, och att Guds Ande ska komma till olika platser, som om Guds Ande aldrig varit där. Åren och decennierna går, och nya s.k. tilltal kommer. Men ingen tycks ta dessa profetior på allvar, inte ens ”profeten” själv, och det är kanske lika bra.
Någon varnar, ”Peter, förakta inte profetiskt tal.” Nej, det gör jag verkligen inte. Däremot har jag inget till övers för struntprat och vilda fantasier, eller självutnämnda profeter, som inte är profeter.
Begreppet “besökelsetid” är inte för nutiden. I det Nya förbundet vandrar vi med Gud och han lämnar oss aldrig. Inga besök, men en ständig gemenskap.
Andra menar, ”om Guds folk omvänder sig mer,” ”överlåter sig mer,” ”stöder Israel mer,” eller ”ropar till Gud mer”, ja då kommer väckelsen. Det är gott om experter, som aldrig själva har upplevt väckelse, men som menar sig ha listor på hinder till väckelse, och nycklar till väckelse o.s.v.
Det blir ”tilltal” om en ny nådetid. Allt detta medan åren går och väldigt få kollar upp hur det gick med alla tidigare tilltal som skulle vara från Gud.
Om man är man en duktig väckelse-predikant, ja då ska man kunna piska upp stämningen till skrik och rop oavsett alla brutna tilltal. Det gäller att proklamera att ”nu, efter denna bönekonferens, är Gud å färde.” Vilket högmod!
Ett mytomspunnet begrepp
Biblisk väckelse är fantastisk. Människor blir frälsta, engagerade, och troende väcks över vad som är viktigt. Att väckas efter en natts sömn är något som alla är införstådda med. En andlig väckelse är just det, att väckas ur en andlig sömn, ett andligt omedvetande.
Vi kallade det väckelsemöte, alltså ett möte där människor skulle bli väckta. Snart blev det tradition. Väckelsemöte och väckelse blev mytomspunna begrepp från för länge sedan, det blev nostalgi och besvikelser.
Kris
Kristendomen i Skandinavien är i kris. En kraftig reducering av aktiva kristna i församlingar sker inför våra ögon. Statistiken pekar på att en församling i veckan har lagts ner, samtidigt som flertalet kvarvarande för-samlingar minskar. Matrikeln kan ha många namn, men ofta är det hälften eller till och med färre som är aktiva. Entusiasm och förväntan tycks ha sjunkit, gudstjänster är förutsägbara. Man vet precis vad som kommer att hända innan mötet ens börjar.
Väckelse leder till omvändelse
Omvändelse leder till väckelse, säger någon, men det är motsatsen som gäller: Väckelse leder till omvändelse.
Mer överlåtelse; då kommer väckelsen, säger en annan, men det är väckelse som leder till överlåtelse.
Det är ständigt tjat om vad kristna måste prestera mer, för att Gud ska komma i gång. Kristna lärare och självutnämnda profeter har gjort sig en business av att åka omkring och fantisera.
Gud behöver inte komma å färde; han är lika mycket på gång idag som någonsin.
Väckelse utan evangelium?
Någon fick en snilleblixt att väckelse är något helt annat än att evangelisera. Att evangelisera är ju bra, men väckelse är när ”Gud kommer ner;” något helt utanför evangelium. Det uttrycket finns inte i Nya testamentet.
Man hittar på analyser om varför en så kallad väckelse ägde rum långt tillbaka i tiden. Man talar om någon som bad och därför kom väckelsen, men glömmer alla de som har bett och ingen väckelse kom.
Vi tycks göra allt för att undvika det som verkligen leder till väckelse, nämligen att människor väcks över vem Jesus Kristus är och vad hans evangelium handlar om.
Troende som har läst sin Bibel hela livet försöker hitta Guds närvaro. De tror att Gud är mera påtaglig på vissa platser än på andra. Vilda fantasier.
Väckelse har blivit ett kodord för kristna som samlats för att bedja och tala om för Gud vad han ska göra. Det engelska ordet revival som ofta översätts med ordet väckelse, betyder att göra levande. Jag tycker bättre om det svenska uttrycket väckelse; att vakna upp.
Vakna upp inför vem Gud är såsom han har uppenbarat sig i Kristus.
Vakna upp inför vad Gud i Kristus har gjort för alla människor.
Ibland ersätts evangelium med predikan om vår längtan efter väckelse. Vi ropar på Gud att han ska göra något, men han tycks inte svara, alltmedan evangelium har blivit undanskuffat. Vi har bönemöten, lovsångskvällar och konferenser ör att få Gud att göra det han redan har gjort.
Hindret
På pingstdagen omvände man sig inte först och sen kom evangelium. Nej, först kom evangeliets förkunnelse som ledde till omvändelse.
Det finns i själva verket bara ett hinder för väckelse: Vi vägrar att predika evangelium om det fullbordade verket i Jesus Kristus. Vi blir så upptagna med vår väckelselängtan att vi glömmer missionsbefallningen.
Missionsförbundet
Det närmaste en sann folkväckelse som Sverige kanske upp-levt är då Missionsförbundet skapades under en väckelsetid i slutet på 1800 talet och början på 1900 talet. En stor del av Sveriges befolkning berördes.
De som blev frälsta tillsammans med sina barn och barnbarn, blev grunden till de fram-växande frikyrkorörelserna. De som hörde frälsningens budskap blev medlemmar i Missionsförbundet, och hörde sedan om Andens dop och blev pingstvänner, eller med i något annat frikyrkosamfund.
Rädad från judendom och all religion
Saulus från Tarsus blev väckt. När han som religiös terrorist var på väg till Damaskus för att förfölja troende såg han ett härlighetsmoln shekinah, och en person i molnet... Omöjligt. Ingen människa kan stå i shekinah, i Guds härlighet, och leva. Därför ropade han. ”Vem är du, Herre? Och svaret kom; Jag är Jesus, den som du förföljer?”
Vi läser vidare om Jesu missionsbefallning till Paulus; Stig upp och stå på fötterna! Ty jag har visat mig för dig för att utse dig till tjänare och vittne, både till vad du har sett och till det jag kommer att visa dig, Apostlagärningarna 26:16.
Saulus hade alltså ett möte med Jesus Kristus. Han blev frälst. Men det fanns mer som Gud ville visa honom. ”Jag räddar dig undan ditt eget folk och undan hedningarna. Till dem sänder jag dig”, Apostlagärningarna 26:17.
Saulus behövde räddas från judendom och från alla hedniska traditioner, därför att ingen religion, varken judendom eller hedniska religioner, kan frälsa. Det kan vara något att tänka på för kristna i Sverige som söker sig tillbaka till judendom. Jesus vill rädda dig från judendomen och ifrån all religion.
Öppna deras ögon!
Jesus talar vidare, ”Du skall öppna deras ögon, så att de vänder sig från mörker till ljus, från Satans makt till Gud”, Apostlagärningarna 26:18.
Här har du det: Du ska öppna människors ögon, och sedan vänder de sig från mörker till ljus, från Satans makt till Gud.
Först måste vi öppna människors ögon. Vad gör då den Helige Ande? Ja, han hjälper oss att i Andens kraft öppna ögonen. Detta är väckelse; människors andliga ögon öppnas till att se evangelium.
Låt oss börja med kristna vars sinnen är förmörkade i religiösa traditioner. (Evangelie-institutet kan hjälpa dig).
Ser du ordningen? Först öppnar vi deras ögon, sedan vänder de sig till Gud. Vi har samma kallelse som Paulus. Vår kallelse är inte att ropa på Gud att han ska göra något som redan är gjort. Nej, vi ska proklamera vad Kristus har gjort. När människors inre ögon öppnas då omvänder man sig till Gud.
Vi predikar inte någon mystisk väckelse, mer omvändelse… mer rop och skrik till Gud, som om Gud var lomhörd. Detta är hedendom, och detsamma som Baals profeter sysslade med.
Vill du vara med?
Kom ut ur den andliga lekstugan där man fantiserar och samtalar om något mystiskt som ska hända i framtiden, som aldrig händer i verkligheten.
Vänd dig från dessa falska fantasiprofeter som inte har en aning om vad de pratar om. Lyssna på evangelium, ta emot det, och för det vidare till andra.
JA, SÅ ÄR DET I DEN RELIÖSA KRISTENDOM .