När kommer Jesus tillbaka?

Två pastorer som jag beundrade talade med dämpad ton, ”Jesus kan komma tillbaka innan månadens slut”. Det var i juli 1967 vid slutet av sexdagarskriget. Världen hade med förvåning sett Israel besegra de omkringliggande arab-staterna och ena Jerusalem. Säkert innebar detta att församlingens uppryckelse var nära förestående.

Jag var ung och lättpåverkad. Samtalet som jag citerade ägde rum på ett kristet ungdomsläger som skulle pågå i tre veckor – skulle jag nu få se mina föräldrar igen före uppryckelsen? Jag hade känt Gud kalla mig till evangeliskt arbete – skulle jag över huvud taget få möjlighet att tjäna Gud? Hur som helst ”fanns det inga resterande tidens tecken som skulle uppfyllas, för slutet var nu”, så gick diskussionen.

I Matt. kap. 24, frågade Jesu lärjungar: Vad blir tecknet för din återkomst och för tidens slut?

För att förstå frågan och svaret som Jesus gav, förutsätter jag att Jesus besvarade den fråga som ställdes. Lärjungarna bad inte om tecken (plural) på hans tillkommelse – utan de bad om tecknet (singular). Jesus svarade genom att först lista ett antal händelser: krig, hungersnöd, farsoter, jordbävningar, falska profeter och laglöshet. Han försäkrade lärjungarna om att ”därmed är ännu inte änden inne”. Snarare skulle en troende genomleva alla dessa svårigheter och ”vara ståndaktig intill änden”.

Det är märkligt att varje gång det inträffar en större jordbävning, hungersnöd eller en epidemi, motsäger en del predikanter Jesus genom att påstå att katastrofen är ett tecken på att nu kommer Jesus tillbaka när som helst. Just det som Jesus sade inte skulle vara slutet, används för att konstruera förutsägelser om att slutet är nu. Det skulle inte vara så skadligt i sig, men dessa felaktiga förutsägelser fördunklar det verkliga svaret som Jesus gav: Och detta evangelium om riket skall bli predikat i hela världen till ett vittnesbörd för alla folk, och sedan skall änden komma (v. 14).

”Folk” kommer från det grekiska ordet ethnos, vilket betyder folkgrupp och vars kännetecken är att ha ett eget språk och/eller en egen kultur.

Lärjungarnas fråga gällde tidsålderns slut (grek. aion) och inte världens slut. Tyvärr översätts ’aion’ i svenska Bibeln med tiden, medan ordet egentligen betyder tidsålder. Uppenbarligen avses med ’tidsålder’ den period under vilken alla folk kommer att få höra de goda nyheterna om Guds rike.

Medan en del i den kristna periferin framför vilda påståenden, som de grundar på beräkningar från den judiska kalendern, blodmånar och en mängd andra förmodade indikatorer, kvarstår faktum: Jesus kommer inte tillbaka förrän alla folkgrupper hört evangelium.

Hysterin inget nytt
Hysterin inom kristna marginella grupper, som hävdat att inledningen till den ”stora vedermödan” och församlingens uppryckelse skulle inträffa i september 2015, är inget nytt.

År 960 e.Kr. förutsade Bernhard av Thüringen det förestående slutet för världen. Fram till år 999 hade hysterin spritt sig över hela Europa. Inför det första tusenårsskiftet hade skaror rest till Jerusalem för att invänta Kristi andra tillkommelse.

Den amerikanska predikanten, William Miller, drog under 1800-talet till sig en stor anhängarskara och förlade Jesu återkomst till år 1843. När det året kom och gick utan att Millers profetia blev uppfylld av Jesus, satte Miller upp ett nytt datum under 1844. Detta blev känt som ”den stora besvikelsen” i stället
för den stora vedermödan. Millers läror utövar fortfarande ett inflytande hos evangeliska kristna och han anses att vara en av orsakerna till uppkomsten av sjundedags-adventist-rörelsen.

År 1856 gjorde Ellen G. White, en av grundarna till sjundedagsadventisterna, påståendet att en del av dem som då levde, skulle finnas kvar vid Herren Jesu tillkommelse. Jehovas vittnen har förutsagt Kristi återkomst till 1914, 1915, 1918, 1920, 1925, 1941, 1976 och 1994.

Generation som ser Israel bli en nation?
Israel blev nation 1948 och med det inleddes en nedräkning av tiden, då många hävdade att Jesus nu var tvungen att återvända inom en tidsram på 40 år (en generation). Chuck Smith, välkänd grundare av Calvary Chapel, förutspådde i sin bok Future Survival att Herren skulle återvända före utgången av 1981.

Häftet 88 reasons why the rapture will occur in 1988 (88 orsaker varför uppryckandet kommer att ske 1988) av Edgar Whisenaut, såldes i fyra miljoner exemplar. När datumet slog fel, kom hans uppföljare att få titeln; 89 reasons why the rapture will occur in 1989 (89 orsaker varför uppryckandet kommer att ske 1989). Hans beräkningar baserades på försök att förstå tider och stunder, ungefär som förra månadens Shemitah och blodmåneyra.

Varför är då dessa tolkningar så skadliga? Eller varför inte låta pojkar vara pojkar, så att säga? Ska vi inte förvänta oss vilda och ogrundade förutsägelser från dem som påstår sig vara profeter?

Det är evangeliet som får stå tillbaka
Varför vänder jag mig emot allt detta? Anledningen är att evangeliets angelägenhet lider skada, när troendes uppmärksamhet riktas mot nonsens.

Miljoner och även miljarder människor föds, lever och dör utan att ha fått höra evangeliet en enda gång medan kristna obetänksamt kan ösa ut miljontals kronor för att producera filmer, böcker och undervisningsalbum med ett budskap som ofta leder kristna bort från den viktigaste uppgift som Jesus gett oss. Världens och även Sveriges evangelisering lider illa av att troende lägger sin energi på oväsentligheter.

När kommer Herren tillbaka? När kommer änden på denna tidsålder?

Svar: När evangeliet om Guds rike blivit predikat för alla etniska folkgrupper.

Enligt Joshua Project, en forskningsorganisation inriktad på den ännu oavslutade uppgiften att presentera Kristus för alla, finns det nästan 4 000 folkgrupper utan ett evangeliskt vittne. De utgör 41 procent av världens befolkning.

Ta Pakistan som ett exempel, det land där ETAL har varit involverat under de senaste fjorton månaderna att lansera den enda kristna TV-kanalen i världens största muslimska stad Karachi (21 miljoner invånare). Av Pakistans 394 folkgrupper är 384 onådda. Det totala antalet bekännande kristna är mindre än 1% ibland 192 miljoner människor.

Vi kunde studera land för land och finna lika dystra fakta. Miljarder är fortfarande onådda medan kristna är upptagna med att leverera dåraktiga förutsägelser. Man kopplar börsmarknadernas berg- och dal bana med den judiska kalendern och Jesu tillkommelse. Rena vanvettet och ett fruktansvärt bedrägeri, medan man lyckas nonchalera vår uppgift att förmedla evangeliet.

Lyssna på eller nonchalera Jesus?
Har vi en böjelse att nonchalera Jesu instruktioner för den yttersta tiden? Lärjungarna frågade Jesus: ”Herre, skall du nu i denna tid upprätta igen riket åt Israel?” (Apg. 1:6b).

Jesu svar är entydigt: ”Det tillkommer icke eder att få veta tider eller stunder, som Fadern i sin makt har fastställt” (v.7). Han fortsatte: ”Men när den helige Ande kommer över er, skall ni undfå kraft och bli mina vittnen både i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien och sedan intill jordens ända (v.8).

Jesus riktar sina efterföljares uppmärksamhet till vad som verkligen är viktigt – att bli hans vittnen! Syssla inte med tider och stunder – syssla med det som betyder något.

På Oljeberget för 2 000 år sedan berättade Jesus att tecknet på denna tidsålders slut är att evangeliet blivit predikat för alla etniska grupper. Det är dags att vi går vidare med den upp-giften.

Helvetet jublar
Helvetet jublar när församlingar och enskilda troende är upptagna med en massa spekulativa detaljer som de ofta naivt tror rör ändens tid, Antikrist, den falske profeten, osv.

Helvetet skrattar åt troende som försöker tolka och analysera tidens så kallade tecken, medan de samtidigt glömt bort den värld som ännu inte hört evangelium.

Helvetet jublar när myten vidmakthålls om att världen redan hört evangelium trots uppenbara fakta.

Helvetet jublar över myten att kristna redan har gett tillräckligt av sin tid och sina pengar för världens evangelisering, när fakta visar att mindre än 1% av alla pengar, som samlats in till kristen verksamhet, används för att nå de 40% av befolkningen som befinner sig utanför evangeliets hörhåll.

Före millennieskiftet, i slutet av 1980- och i början av 1990-talet, fanns en rörelse på gång för att avsluta uppgiften att evangelisera varenda folkgrupp innan år 2000. Tyvärr har mycket av detta fokus glömts bort. Jag anser att det finns flera skäl till det:

1. En missuppfattning om var de onådda lever. Många drar felaktigt slutsatsen att onådda lever ”avlägset”, är ”stamfolk”, eller bara ”analfabeter” och är därför svåra att nå. I själva verket bor majoriteten i Asiens och Nord-Afrikas storstadsregioner.

2. Man förväxlar folkgrupper med länder. De flesta länder består av många folkgrupper. I ett asiatiskt land är nästan alla kristna ifrån stamområden, medan det i resten av landet bara finns en bråkdel av en procent som är kristna, alltmedan majoriteten förblivit kvar i buddhismen. I ett annat asiatiskt land, där det finns många stora kyrkor, förblir de största folkgrupperna fortfarande onådda, eftersom kristna fokuserar på dem som är av den egna etniciteten.

3. En missuppfattning är att endast de som har ”missionärskallelse” är ansvariga. I Antiokia- församlingen kom kallelsen och missionsansvaret till alla troende, och de tillsamans med den Helige Ande sände ut Paulus och Barnabas . (Apg 13:1-4).

4. Nykalvinismens intrång. John Kalvin utvecklade sin teologi i Genève på 1530-talet. Det har gjort stor skada. Kalvinistisk teologi innehåller den groteska tanken att Gud redan utvalt dem som ska bli frälsta och dem som ska gå förlorade. Naturligtvis blir det med ett sådant trossystem inte brådskande att nå ut med evangeliet. Tyvärr har nykalvinismen fått nytt inflytande i Skandinavien. Ofta beskriver man det som en ny uppskattning för 1500 talets reformation, men i själva verket dras man mer mot Kalvin än mot Luther.

5. En missuppfattning är att församlingen i varje land bör nå sitt eget folk. Detta bortser från det faktum att det i många länder inte finns någon kyrka eller att kristendomen är så liten att de utan hjälp utifrån knappast kan lyckas. Under kristendomens första årtionden använde Gud judar till att nå greker och barabarer. Idag använder Gud troende oavsett nationalitet.

6. Likgiltighet. Det finns mycket som söker fånga den troendes uppmärksamhet, och det tycks att vi lätt glömmer vad Jesus särskilt talat till oss om – att förkunna evangelium för allt skapat (Mark 16:15).

7. Fruktan. Detta är särskilt vanligt när vi talar om att nå muslimer, inte minst att nå muslimer i Skandinavien. Många kristna är rädda för att presentera evangeliet för muslimer. Medan fruktansvärda och avskyvärda illdåd begåtts av radikala islamistiska terrorister, finns många muslimska länder där evangeliet kan presenteras. ETALs understödjare har sponsrat 26 evangeliska kampanjer i Indonesien (88 procent muslimer) och 14 kampanjer i Pakistan (99 procent muslimer) för att bara nämna ett par länder. Om ett par veckor stasar vi i Guinea, Västafrika, där 88 procent är muslimer. Tidigare i år satsade vi på muslimstaden Mtwara i Tanzania.

”Gör affärer” för Guds rike
I Lukas kap. 19 mötte Jesus en grupp människor, som trodde att Guds rike strax skulle uppenbaras. Som svar framställde Jesus denna liknelse:

En man av hög börd tänkte fara bort till ett avlägset land för att utverka åt sig konungslig värdighet och sedan komma tillbaka. Så han kallade till sig tio av sina tjänare och gav dem tio pund och sade till dem: Gör affärer med detta, tills jag kommer tillbaka (Luk 19:12-13).

Observera att Jesus riktar deras uppmärksamhet bort från när till vad. Denna grupp var inriktad på ett datum – när kommer Guds rike? Jesus visar dem istället den stundande uppgiften – ”gör affärer tills jag kommer tillbaka”. Att satsa ekonomi och kraft att nå dessa 4000 folkgrupper utan evangelium är att ”göra affärer” för Guds rike. Att söka nå vårt eget land med evangelium är att göra affärer med Gud.

Aposteln Petrus uppmanade att ”påskynda Guds dags tillkommelse” (2 Petr. 3:12a). ”Påskynda” visar på att vi är involverade i att ändens tid ska komma.

Hur påskyndar vi då Guds dag?

Genom att inse att världens evangelisering hastar – ”evangelium måste först bli predikat” (Mark 13:10). När vi arbetar för evangeliets spridning leder detta också till att Jesu tillkommelse påskyndas.