Evangelium eller Quid Pro Quo – Motprestationer

”Quid pro quo” är ett latinskt uttryck som betyder ”något i utbyte mot något annat av lika värde”. Vi kallar det en motprestation. Världen fungerar så här, man måste ge lika bra som man får. Vi lärde oss tidigt att vi måste arbeta, annars får vi ingen lön. Quid pro quo. Om vi gör goda gärningar, får vi människors erkännande. Quid pro quo. Om vi är vänliga och hjälpsamma, kommer andra att älska oss och tala uppskattande. Quid pro quo.

Evangelium är raka motsatsen till quid pro quo.

Evangelium handlar om Guds nåd. Gud älskar och är generös emot oss utan någon garanti om avkastning på Hans investering. Gud inte bara belönar oss för vad vi gjort oss förtjänta av, utan Han ger oss fritt och för intet vad vi aldrig kunnat förtjäna. Det bästa vi människor någonsin kan åstadkomma är bristfälligt och ofullständigt. Men Gud gensvarar inte med samma vara – Gud återgäldar gott för ont. Det är evangelium.

Alltför många förknippar nåd med enbart en kristen lära eller en teologisk utläggning utan särskild betydelse för det vardagliga livet. Senare i denna artikel kommer jag att ge en test, där du kan pröva dig själv för att se om du är beroende av Guds nåd till hundra procent eller om du kanske har fallit ur nåden lite. Fast egentligen finns det inget sådant som att falla ur nåden lite. Antingen så är vi i Guds nåd eller är vi det inte.

Jag medger gärna att jag förståndsmässigt inte helt förstår Guds nåd. I bästa fall ser vi dunkelt, men även utan fullständig förståelse, är Guds nåd grunden för vårt andliga liv. Trots att vi inte kan förklara evangelium akademiskt eller logiskt, kan vi ändå åtnjuta Guds nåd i barnslig tro.

Eftersom nåd är så annorlunda från allt vi är vana vid, verkar det ofta för bra för att vara sant. Därför är kristna – inte minst kristna ledare – ofta skeptiska till nådens budskap. Vi har bara aldrig träffat någon som oförbehållsamt bemöter oss på grundval av nåd, så när Guds nåd stirrar oss rakt upp i ansiktet, tvivlar vi fortfarande på att det är sant.

Inbjuden till Guds vila

När vi tar emot nåd genom tro förändras vår inställning till det kristna livet. Vi går då in i vad Bibeln kallar – vilan. Det handlar inte om att vara fysiskt trött och behöva sova, utan snarare om ”vila från våra egna ansträngningar”. Gud vilade i slutet av skapelsen, inte för att Han var trött, men eftersom arbetet var gjort. Efter sin död och uppståndelse satte sig Jesus på Faderns högra sida, inte för att Han var trött. Nej, Jesus satte sig på grund av att Hans verk var gjort. Att vila i vad Kristus har gjort, står i motsats till en quid pro quo-typ av ”kristet” liv.

Föreskrifterna om Mose´ tabernakel och templet illustrerar detta. Det fanns flera möbler i ”det heliga” och i det ”allra heligaste”; ett bord, en ljusstake, förbundsarken, osv. Men en möbel saknades – en stol. När prästen gick in det heliga eller det allra heligaste, fick han aldrig sätta sig. Varför? Jo, därför att hans verk aldrig var färdigt. Offren för folkets synder avlöste varandra, det ena efter det andra. Det fanns ständiga behov för mer offer och mer ritualer.

Religiösa krav – uppfyllda

I nya förbundet förändrades allt. När Jesus dog och uppstod igen som vår överstepräst, satte Han sig ner. Jesus besegrade religionens alla krav. Jesus upphävde inte lagen; Han uppfyllde den, så att varje ”handskrift som genom sina stadgar anklagade oss” nu skaffades helt bort. Hebréerbrevet säger att just detta att Kristus sitter är själva huvudpunkten (Hebr 8:1).

Här har du vilan. Om vi skulle förtjäna frälsning, helande, väckelse eller välsignelser genom “andliga” prestationer skulle vi aldrig kunna vila. Ingen av oss skulle ha tillräckligt med tid att utföra alla goda religiösa gärningar som vore nödvändiga. Vårt arbete skulle aldrig bli gjort. Just detta gör evangelium så underbart ock kraftfullt. Jesus kom som vår överstepräst och avslutade hela frälsningsverket. Han gjorde jobbet å våra vägnar.

Vad har detta med vår vardag att göra? Jo, Jesus inte bara fullbordade frälsningsverket för oss, Han inkluderade oss i sitt fullbordade verk. Efesierbrevet understryker detta. Lägg särskilt märke till Ef. 2: 6; ”Han har uppväckt oss med Honom och satt oss med Honom i den himmelska världen, i Kristus Jesus”.

Ser du verbets tempus? Vi sitter nu med Kristus. Bibeln säger ingen-ting om att vi ska försöka att komma i ett läge, där vi har gjort tillräckligt för att förtjäna att få vila i Kristus. Nej, sådana försök blir bara religiösa förfalskningar. En del menar att om vi bara gör ett bra nog jobb från vår sida, då ska Gud nog ändå göra något för oss. Quid pro quo. Nej, så funkar det inte. Evangelium är att Gud har satt oss med Jesus Kristus på grund av vem Jesus är och inte på grund av något som vi har gjort. Detta ger oss ett liv i glädje och tillförsikt. Vi lever i tacksamhet till Gud.

En chockerande liknelse

Quid pro quo-mentaliteten finns hos alla religioner. Jesus belyser detta i liknelsen om arbetarna i vingården (Matt 20: 1–16). Ägaren (en bild på Gud) vill skörda hela sin gröda på en enda dag. Allt eftersom dagen fortskrider, inser han att om inte han får fler arbetare kommer han inte att lyckas. Därför anställer han arbetare vid den första timmen, den tredje, den sjätte, den nionde och även vid den elfte timmen.

När arbetsdagen slutar vid den tolfte timmen ska förvaltaren utbetala lönerna. Jesu åhörare kunde relatera till detta, eftersom den judiska lagen krävde att arbetarna skulle betalas i slutet av varje dag (3 Mos. 19: 3 och 5 Mos. 24:15).

Jesus visar nu syftet med berättelsen. Han visar på Guds nåd i jämförelse med religion som bygger på mänsklig prestation. Den första chocken var när arbetarna som hade jobbat i en timme fick betalt först, en dinarion, vilket motsvarar en hel dagslön. Uppenbarligen var de upprymda. De hade fått nåd – tolv timmars lön för en timmes arbete.

Det skulle ha känts naturligt att först betala dem som hade arbetat hela dagen, men så var det inte. Uppenbarligen ville ägaren att alla skulle se hur mycket han betalade. De skulle inte bara höra talas om hans nåd i efterskott – de skulle uppleva nåden och kunna ge akt på den.

När det sedan var det dags för dem som arbetat hela dagen att få ut sin lön, förväntade de sig säkert mer än den normala lönen, kanske flera dinarion. Men när de insåg att de också skulle få samma lön, klagade de bittert och sade: ”De där som kom sist har arbetat en enda timme … och du har jämställt dem med oss som har stått ut med dagens slit och hetta” (Matt 20:12).

Ägaren förklarade att han inte var orättvis. De som hade arbetat hela dagen hade fått sin förväntade lön. Ägaren hade gjort rätt mot var och en av dem. Uppenbarligen var arbetarna inte övertygade, eftersom markägaren frågade dem:

Är ni avundsjuka för att jag är generös? (Matt 20:15).

Här har vi kontrasten. Å ena sidan ser vi ägaren (Gud) som visat generositet och nåd och å andra sidan arbetarna, som är fyllda med avund och girighet. De hade inga egentliga klagomål över hur ägaren hade behandlat dem. I stället var de arga att andra fick mer än vad de förtjänade, enligt deras bedömning. Kort sagt ville de inte att andra skulle få nåd – de ville att var och en endast skulle få så mycket som de hade presterat för.

Lärdomen är klar och tydlig – Gud är nådens Gud. Han är inte god mot oss på grund av hur hårt vi arbetat för honom.

• Gud älskar oss, därför att Han är kärlek.
• Gud ger oss nåd, eftersom Han är nådig.
• Gud välsignar på grund av den Han är, inte på grund av det vi är.

Hans nåd ökar inte om vi besöker kyrkan två gånger i veckan i stället för bara en gång, eller beder en timme i stället för tio minuter. Faktum är att ingen av oss förtjänar Guds nåd oavsett hur länge eller hur hårt vi arbetat i Hans vingård.

Gud uppmanar oss att sluta med vår prestationsreligion, som inte har någonting att göra med verklig kristendom, och istället ta emot Hans inbjudan: ”Kom till mig, alla ni som arbetar och är tyngda av bördor, så ska jag ge er vila. Ta på er mitt ok och lär av mig, för jag är mild och ödmjuk i hjärtat. Då ska ni finna ro för era själar, för mitt ok är milt och min börda är lätt” (Matt 11:28 – 30).

Jag sade i början av artikeln att jag skulle göra en test, som jag tror kan hjälpa oss att se om vi är helt beroende av Guds nåd eller om vi har fallit ur nåden. Jag varnar i förväg att denna test kan göra dig arg. Om du inte tror att du kan hantera det, är det bäst att du slutar läsa nu.

OK, du läser fortfarande, så då kör vi:

Du och Hitler

Tänk att du och en annan person står vid pärleporten och båda söker ni inträde till himmelen. En ängel informerar att tyvärr finns det bara utrymme för en till och att ni båda två omöjligen kan släppas in. Du kastar en blick på personen bredvid dig och till din förvåning konstaterar du – det är Adolf Hitler. Ängeln förklarar att ni måste greppa penna och papper och skriva ner skälen till varför just du bör vara den person som ska tillåtas komma in i himlen på bekostnad av den andra.

Alltså, antingen du eller Hitler ska igenom pärleporten.

Om du nu i ditt sinne spontant börjar lista upp punkter som visar på hur du levt ett överlägset moraliskt liv jämfört med Hitler, är det en indikation att du redan har halkat lite ifrån Guds nåd. Om du i ditt hjärta börjar skryta om hur god kristen du varit och jämför dig med Hitler, en av de mest kända ondskefulla personer i mänsklighetens historia, och med det hävdar att du naturligtvis bör vara den som kommer in i himlen, så är det ett tecken på att du fallit ifrån nåden.

Om du i fantasin föreställer dig en vågskål, där på ena sidan alla Hitlers onda gärningar är uppstaplade och på andra sidan din mycket mindre ondska. Tippar då vågen över till din fördel i förhållande till Hitler, då har du glidit ifrån Guds nåd.

Gör denna illustration dig upprörd? Ja då blir den upprördheten också en indikation på att du fallit ifrån Guds nåd.

Denna Hitler-illustration, motbjudande som den är, illustrerar att alla kristna, även de som smakat Guds nåd och kärlek, lätt kan återvända till ett lagiskt tänkande. Om vi ser på Hitler och menar att vi aldrig kan bli så onda som han, bedrar vi oss själva. Sanningen är att utan Guds nåd, kan vem som helst av oss bli den mest korrupta personen på planeten. Tänk på kung Nebukadnessar, som var så stolt och högfärdig, att han under sju år var som ett djur och åt gräs. Efter allt detta, upplevde han Guds nåd. Han upprättades och skrev ett kapitel i Daniels bok. Hör du budskapet? Utan Guds nåd finns inte hopp för någon av oss. Paulus skrev; ”Ingen rättfärdig finns, inte en enda. Ingen finns som förstår, ingen som söker Gud. Alla har avfallit, alla är fördärvade. Ingen finns som gör det goda, inte en enda.” (Rom. 3: 10-12).

 Vill du verkligen ha vad du gjort dig förtjänt av?

Den judiska religionen handlade om quid pro quo, öga för öga, tand för tand – du får vad du förtjänar. Det finns två sätt på vilka vi kan bli dömda, och vi bestämmer vilken dom vi får. Antingen döms vi utifrån: (1) Våra gärningar, eller; (2) Kristi gärningar.

Alternativ nummer ett är religion i all dess former och alternativ nummer två är evangelium – Guds fria gåva genom Jesus Kristus. Paulus skrev; ”Syndens lön är döden, men Guds gåva är evigt liv i Kristus Jesus, vår Herre” (Rom. 6:23). Vi förtjänar döden, men vi får den fria gåvan (uppenbarligen oförtjänt, för annars skulle den inte vara en gåva) vilket är evigt liv – Guds överflödande liv i Jesus Kristus.

Quid pro quo-budskapet att vi ska prestera något för att kunna ta emot ifrån Gud är ett gift som förstör den troendes glädje och gör evangelium utan verkan ibland icke icke-troende.

Välj evangelium!