Med den dramatiska kampanjen i Indien som bakgrund, skriver Peter Ljunggren om hur fruktan och rädsla hälsar på hos oss alla, och om hur herdepojken David är en bild på Jesus Kristus i oss.
Det är strax efter klockan 7 på morgonen. Jag landade klockan 1 i natt, och nu är jag i taxin från hotellet till flygplatsen i New Delhi. Jag ska vidare med inrikesflyg till Nagpur. När jag som hastigast tittar på min telefon märker jag flera meddelanden. Tidningarna i Nagpur skriver att starka politiska grupper kräver att vår kampanj ska ställas in. Polisen har krävt att jag inte ska nämna Jesu namn, varken i predikan eller i förbön. Jag får nämna Gud generellt, men inget om Jesus. Kommittén av lokala pastorer hade planerat att möta mig på flygplatsen när jag landar i Nagpur, men nu kommer de inte för de är på polischefens kontor för att få ytterligare direktiv. Miltianta anti-kristna grupper har enligt tidningarna lovat att attackera ETALs planerade kampanj.
En flod av negativa tankar väller över mig och plötsligt känner jag honom där. Goliat sitter bredvid mig. Fruktan vill gripa mitt hjärta; ”Blir jag arresterad”, ”Ska vi lägga ner satsningen?” En röst vräker ur sig destruktiva tankar. Du har förslösat pengarna som troende har gett till den här kampanjen. Du kommer säkert att utvisas ur Indien och får aldrig mer komma tillbaka igen. Du har förstört det för de lokala kristna i Nagpur som satsat så hårt, tänk vad besvikna de blir. Understödjare kommer att sluta ge till ETAL, när de ser att det du satsar på inte lyckas.
Goliat ser stor och stark ut. Bibeln säger att han var tre meter lång och hans rustning och hjälm vägde 60 kilo. Hans spjut var tjockt som en vävbom med en spets av järn som vägde sju kilo och han ropade oförtröttligt, ”utse någon att slåss emot mig”. En imponerande motståndare. Negativa omständigheter och omöjligheter ser alltid imponerande ut. När kung Saul och Israel hörde Goliat ”blev de utom sig av skräck” (1 Sam 17: 11).
Goliat har besökt Guds folk i alla tider. Han svävar där i bakgrunden med sina frågor och idéer. Jag tänker på Taina och på teammedlemmar, som redan är i Nagpur och undrar; ”Är visionen verkligen från Gud?”, ”Var det fel av mig att satsa så stort?
Jag känner Goliats illa-luktande negativa andedräkt. Goliat finns alltid med när omständigheterna är svåra. Han kommer med tankar och idéer som motsäger uppenbarelsen i Kristus.
Kanske har Goliat hälsat på hemma hos dig också. Medan Bibeln säger ”allt förmår jag i Honom som ger mig kraft”, säger Goliat, ”du förmår inte”. När vi hör att vi är skapade för goda gärningar i Kristus Jesus, säger Goliat; ”det du gör är meningslöst, det fungerar inte”.
Goliat är fruktan, oron, ängslan och tvivlet. Hur går det med framtiden, har jag missat Guds plan? Tänk om jag satsar och det inte går väl.
Jag minns som nyfrälst trettonåring, hur fruktan kom. Är jag verkligen frälst? Sedan dess har Goliat varit där hundratals gånger. Och varje gång uppstår en kamp. Ska jag vila i Jesus Kristus, eller ska mitt sinne låta sig luras in i ängslan.
När Goliat talade står det att Israels folk var fyllda av fruktan och efter upprepade hotelser läser vi, när Israels män såg Goliat, blev de alla mycket rädda och flydde för honom (1 Sam 17:24).
Johannes hade ett viktigt budskap angående rädsla och fruktan, ”Rädsla finns inte i kärleken, utan den fullkomliga kärleken driver ut rädslan. Rädslan hör ju samman med straff, och den som är rädd är inte fullkomnad i kärleken” (1 Joh 4:18).
I baksätet på taxin börjar jag tänka på Guds kärlek, på förbundet jag har i Kristus, och att Goliat är besegrad. Gud har inte gett mig Goliats ande till att frukta.
Fruktans strategi är att vinna utan strid. Goliat ville egentligen aldrig slåss mot David. Det var David som sprang mot striden, inte Goliat. Nej, Goliat ville vinna utan strid. Han vinner genom skenmanövrar, bedrägeri och lurendrejeri i vårt sinne.
Israel darrade. Fruktan paralyserar den gudagivna potentialen som finns i varje människa. Jesus berättade om honom som hade grävt ned sin talent i jorden, och förklarade med att säga, ”Av fruktan för dig gick jag och gömde din talent i jorden. Här har du vad som är ditt” (Matt 25:25).
Fruktan leder till nederlag. Job skrev att ”det jag fruktade för har hänt mig” (Job 3:25). Sinnets tankar och bilder blir självuppfyllande profetior.
Goliat trivs bra mitt i religionen med dess ritualer och ceremonier. Medan Goliat hånade och utmanade Guds folk, ställde sig Israels armé upp i raka led och man ropade och gick igenom de sedvanliga armédrillerna varje morgon (1 Sam 17:20-21). Vi kan gå igenom vara möten, sånger, böner och predikan och ändå står Goliat där med sitt paralyserande inflytande.
Jag tror att det finns en Goliat som hånar kristenheten i Skandinavien. På möten kan vi ropa halleluja, proklamera och tala med stora ord om enhet, väckelse och kristna värden, men när det väl kommer till kritan är det ofta så att Goliat står där som en jätte över hela situationen. Hur ska det gå? Ska vår församling kunna fortsätta? Hur blir det med kristendomen i vårt land? Har vi satsat förgäves?
Goliat representerar alltid mer än sig själv, han representerar helvetet, med alla dess lögner och bedrägerier.
Goliat fick stöd, först från Davids äldre bror Eliab, som var avundsjuk, ilsk och ifrågasättande över Davids motiv. Det finns än idag många ifrågasättande Eliab. De undrar, ”Varför håller du på Peter?”, ”Är det inte dags att varva ner?”. Kanske Eliab kände sig förbisedd, att han skulle fått tillfället att få visa vad han kunde, inte David.
Om någon skulle ha tagit upp kampen emot Goliat, var det ju kung Saul själv, men han darrade också. När sedan David erbjöd sig att gå i strid mot Goliat, sa Saul, ”du kan inte” (1Sam 17:23).
Har du hört de orden någon gång? Det går inte. Du kan inte. Du är inte bra nog. Du är inte rätt person. Det är inte rätt tid. Vi är avvaktande. Senare i berättelsen läser vi att Saul låtsades som om han inte ens visste vem David var, trots att David hade spelat på harpan inför honom under en lång tid, och att de haft ett samtal ansikte mot ansikte. Goliat och hans kompanjoner vill alltid förlöjliga och se ner på dem som tror på förbundet – det nya förbundet i Kristus.
David är hjälten i berättelsen. Vad gjorde honom annorlunda än resten av folket? Han trodde på det förbund som Gud hade gett till Israels folk. Det var därför David kallade Goliat den ”oomskurne filistéen”. Omskärelsen var förbundets tecken, en kniv skar in i manskroppen tills blodet flöt. Detta är en bild på de slag och den tortyr som Jesus skulle gå igenom på korset, då Hans blod skulle flyta för ett nytt och bättre förbund. Det är så vi upplever seger i livets omständigheter; genom att tro på förbundet som Jesus köpt för oss på korset.
Nu har jag checkat in och sitter på flyget och snart ska vi landa i Nagpur. Jag vet inte vad som kommer att hända; blir det kampanj, eller inte. Ändå känner jag på insidan att Jesus är med. Det är ”inte längre jag som lever, utan Kristus lever i mig. Och det liv jag nu lever i min kropp, det lever jag i tron på Guds Son, som harälskat mig och utgivit sig för mig” (Gal 2:20).
Jag vet att jag är älskad av Gud. Desto mer jag tänker på vad Kristus har gjort för mig och Indiens folk, desto starkare blir jag på insidan. Något händer, problemet syns mindre, utmaningarna verkar plötsligt små och Jesus känns allt större på insidan. Kärleken tar över och jag märker sju reaktioner som jag känner igen från berättelsen om David och Goliat.
1. Vila på insidan. Jag tänker på David som berättade att när lejonet och björnen kom hade Gud gett honom seger. Jag har ju upplevt motstånd förut och plötsligt ser jag i mitt sinne alla segrar som Gud har gett mig genom sin nåd och barmhärtighet. Minnet av vad Gud gjort för mig många gånger tidigare ger mig vila och lugn på insidan. Jesus är densamme.
2. Initiativkraft. David sprang mot Goliat. Nu känner jag att vi inte ska ligga lågt. Tillsammans med Johan Olehäll, och den lokala kommittéen ska vi ta initiativ. Ikväll blir det presskonferens och vi ska ta initiavet ifrån de anti-evangeliska krafter som dominerat i tidningar, TV och radio. Evangeliet är värdefullt och vi ska vara frimodiga.
3. Glädje över lönen. När David skulle i strid med Goliat tog han reda på vad lönen var. I det fallet gällde det att han och hans familj skulle bli skattefria, han skulle få gifta sig med Sauls dotter och bli herre över krigsfolket. Jag tänker på lönen, vilket i detta fall blir människor som tar emot och får uppleva Jesus Kristus. Det finns inget större än att se tiotusentals människor komma till Jesus. Det ska hända också i Nagpur.
4. Tron ser det osynliga. Israels armé såg problemet Goliat, medan David såg potentialen. Jag påminns i mitt sinne att många av de största segrar jag upplevt för Guds rike, kom just ur situationer där det verkade hopplöst. Omständigheterna verkar hopplösa, men Jesus är med.
5. Fri att vara sig själv. Saul ville att David skulle klä på sig konungens egen utrustning, men istället tog David fem släta stenar ur bäcken. David visste vem han var – herdepojken som hade vandrat med Gud. Vi är alla skapade till original. Jag vet vem jag är och jag vet vem Jesus Kristus är i mig. Upptäckten att jag ingenting är utan Jesus är å ena sidan mycket ödmjukande, men å andra sidan ger det mig en stor känsla av självvärde. Om Jesus bor i mig, då har jag verkligen något stort på insidan.
6. Det handlar om Guds ära. Goliat smädade inte först och främst David eller Israel, utan Gud själv. Det är ju för Jesus vi satsar, inte för ETAL, eller för min tjänst, eller för att jag är evangelist, pastor eller apostel. Nej, det är Guds sak, det är evangelium det gäller. De som aldrig hört om Jesus ska få höra.
7. Var frimodig. David är en bild på Davids son Jesus Kristus. Inte undra på att han gick frimodigt ut i striden. I Ordspråksboken läser vi att den rättfärdige är som ett ungt modigt lejon. Jag känner modet. Om striden stod mellan mänsklig logik och fruktan, skulle fruktan alltid vinna. Men striden är mellan kärleken och fruktan, och kärleken driver ut fruktan och ingenting kan skilja mig från Guds kärlek i Kristus Jesus.
Jesus besegrade Goliat för 2000 år sedan. Glöm inte det när han hälsar på hemma hos dig. Kärleken vann segern på korset och i uppståndelsen, och den kärleken bor nu i dig och övervinner fruktan.
Jesus i dig är större än varje Goliat.