Kan Gud bli människa?

De flesta av oss har svårt för människor som talar och agerar som om de själva vore universums medelpunkt. De där, du vet, som har en lösning på varje problem och som aldrig verkar ha tid eller intresse av att lyssna på någon annans åsikt. Vi gör allt för att taktfullt undvika den typen av människor, och någon enstaka gång kanske vi tröttnar och utbrister: ”Vem i hela världen tror du att du är, människa?”

Undantaget är Gud. För alla, utom möjlighen för ateisten, representerar Gud det högsta, det mest nobla och det bästa, varför vi betraktar Gud på ett annat sätt. Medan vi aldrig skulle tolerera uttalanden som ”tjäna mig”, ”tillbe mig” eller ”lyd mig” ens från våra närmaste, ser vi helt annorlunda på saken när Gud själv gör dessa uttalanden. Han är ju trots allt Gud.

När vi ser på Jesus så blir det lite knepigare. Å ena sidan är han det ultimata exemplet på ödmjukhet, vänlighet och kärlek. Han uppmärksammade de som samhället såg ner på. Han lade märke till änkan med kopparmyntet, tog sig tid med de små barnen, åt och drack med människor det religiösa etablissemanget beskrev som ”syndare”. Jesu undervisning innehöll berättelser som gjorde hjältar av de som ansågs vara de minsta, de ”förlorade”. Han tvättade sina lärjungars fötter, försakade sig själv, var ödmjukheten personifierad, ”allas tjänare”. Många attraheras och tilltalas av Jesus, medan andra är förvirrade eller konfunderade.

”Hur kan någon som sade ’gör mot andra vad du vill att de ska göra mot dig’ vara så självcentrerad?” Jesus påstod att ingen utom han själv kände Gud, att Han är ”Livets Bröd”, ”Världens Ljus” och att ”den som sett Honom har sett Gud”. Vid åtminstone två tillfällen hade han mage att säga att summan av de hebreiska skrifterna, lagen, profeterna och psalmerna, i själva verket handlade om honom. Hur kan en sådan ”självgodhet” rättfärdigas? Studerar man Jesu undervisning ser man att han konstant hänvisade till sig själv. Många meningar inledde han genom att säga ”Jag är…” Han påstod att evigt liv endast finns i honom. I vanliga fall skulle vi uppmana en person som kom med sådana anspråk att uppsöka psykvården.

Vi skulle förmodligen säga: ”Jesus, vem i hela världen tror du att du är? Gud?”

Han var mänsklig i ordets hela bemärkelse; han klippte sina fingernaglar, kammade sitt hår och borstade sina tänder. Vi undrar: ”Hur kan någon som blev trött, hungrig och törstig vara Gud?” Många av dagens religionsvetare har försökt besvara denna fråga genom att forska kring den historiske Jesus. Ofta är slutsatsen av deras ”studier” att man tonar ner uttalanden som verkar gå bortom det logiska för att ersätta dem med en mer ”realistisk” och acceptabel version av Jesus. Tankesättet verkar vara att en person vars budskap handlade om kärlek och acceptans inte rimligen kan ha fällt sådana intellektuellt oförsvarbara uttalanden om sig själv. Hur skulle någon som Jesus kunna komma med ett så befängt påstående att han själv var Gud?

Var Jesus verkligen Gud? Kanske har vi betraktat denna fråga från fel synvinkel. Istället för att undra om en människa kan vara Gud, kanske vi skulle fråga oss ”kan Gud vara Jesus?” Är det tänkbart att den obegränsade Guden, som är Ande och därmed utan kroppslig form, kan ha kommit inom den mänskliga kroppens begränsningar? Om Gud är Gud måste detta vara möjligt. Faktum är att det, logiskt sett, är fullt möjligt att Gud valde att begränsa sig till den mänskliga kroppen för en period av 33 år, för att kunna komma med frihet till alla människor. Självklart kan Gud göra detta; annars vore han inte Gud.

En sak är säker: Om Jesus hade fel om sin egen identitet, om han inte var Livets Bröd som kom ner från himlen – varför skulle vi då lita på hans undervisning i något som helst annat avseende? Vad hjälper det faktum att han tvättade lärjungarnas fötter om denne Jesus samtidigt var en egocentrerad religiös lärare som kom med skandalösa anspråk?

Jesus ger oss inget val. Antingen tror och ärar honom, eller så förkastar vi och misstror honom. Jag menar att miraklet för oss alla är att Gud kom i Jesus för att sätta mänskligheten fri, inte uppifrån utan inifrån mänskligheten. Skaparen blev totalt identifierad med skapelsen, och genom detta förpassade han alla religioner som påstår sig vara ”en väg till Gud” till historiens skräphög. Gud öppnade en väg för alla människor. Religion är en återvändsgränd. Jesus är tillgänglig för alla.

Rekommenderas:

Twitter – Följ Peter Ljunggren på twitter

Peter Ljunggrens engelska blogg