Du har inga varor i korgen
Ett kärt återseende
En härlig sommardag besökte vi Georg och Rosmarie Davidsson i deras mysiga sommarstuga vid Axamo i Jönköping. Georg som idag har passerat 90 år var den predikant som genom sin förkunnelse fick vara med att föra Peter till Jesus.
Georg var ledare för den sommarskola för kristna ungdomar som anordnades på lägergården i Flahult under många år. Peter kom dit som 12-åring och då fattade han beslutet att säga ja till Jesus efter en predikan av Georg. Peter har berättat hur Georgs förkunnelse om Jesu blod satte djupa spår i honom och han minns denna predikan ännu. Genom vår vän Mattias Oskarsson, som ofta besöker Georg, fick vi veta att han också minns Peter väl ifrån denna tid och har följt Peters tjänst genom alla år.
Vi bestämde oss för att försöka få till ett möte, Peter ville det gärna, och det visade sig att Georg längtat efter att träffa Peter. Efter lite planering fick vi till denna träff, det blev en gripande stund. Georg, en tids sjukdom och skröplighet till trots, väntade på oss vid verandan och när han såg Peter lyste han upp. När de omfamnade varandra såg jag Georg rörd till tårar, han ville knappt släppa taget.
Jag kan förstå den uppmuntran som Georg kände, att få se vad hans tjänst fått betyda i en ung pojkes liv. Som predikant kan man ibland slås av tvivel och missmod i det att man undrar om det man gör bär någon frukt. Livet som predikant är inte alltid så glamoröst. Vilken uppmuntran det då är att möta någon som under ett av många läger fått sitt liv förvandlat av Jesus. Ännu större blir det när någon som i Peters fall sedan i sin tjänst får beröra skaror av människor över hela världen med evangeliet och föra miljontals till frälsning.
När vi satt och åt hembakade bullar och småländsk ostkaka kom Stig Svensson gående över tomten. Stig var Georgs kompanjon när de reste land och rike runt och predikade evangelium. Deras kampanjer kunde ibland hålla på i många veckor, och städer och bygder berördes djupt. Stig och Georgs vänskap har fortsatt in på ålderns höst och Stig har en stuga alldeles nära Georgs. Stig var och är en hejare på gitarr, det gav han prov på när han gjorde ett bejublat framträdande för oss på verandan med sin gitarr. Peter berättade för oss efteråt att Stig är inte endast en skicklig gitarrist, men också mycket kunnig, inte minst inom språk och teologi.
Det blev en blandning av både skratt och allvar när
Georg berättade om sitt liv och sina erfarenheter av väckelsearbete. Han berättade när han som 17-åring fick vara med om sin första väckelse.
– Väckelse kan gå igång på alla möjliga sätt, men aldrig utan att nöden för människors frälsning först gripit en människa, det är min erfarenhet.
Min första väckelse började genom att en ko ”sket” på mig, förklarade Georg.
Vi skrattade innerligt och nu hade han vår fulla uppmärksamhet. Berätta mer sa Peter!
- Jo, det var så här fortsatte han, jag kom till en liten bygd där jag skulle hålla en mötesserie. På den tiden fick man hjälpa till på gårdarna under dagarna och sedan predika på kvällarna. Jag fick hjälpa till i ladugården där jag mockade dynga efter korna. Arbetarna och de som bodde på gården tittade nyfiket på mig, de ville väl veta om jag kunde jobba. En av korna som stod i ladugården hade ätit för mycket grönbete och var rund som en boll. När jag gick förbi kon så lyfte den på svansen och ”sket” rakt på mig!
Denna händelse spred sig i hela bygden ”EN KO HAR SKITIT PÅ EVANGELISTEN!”. På kvällen var det fullt i kyrkan, alla ville se vem denne evangelist var. Sedan var det ”tänt” och människor började bli frälsta, vi fick döpa många till Kristus under denna väckelse.
Det var ett dyrbart privilegium att få samtala med denne gudsman och höra honom berätta om sina erfarenheter i evangeliets tjänst. Vi gladdes åt att få lyssna in och ta emot den visdom som porlade ur Georgs hjärta.
När sedan Peter frågade Georg hur han såg på det andliga läget idag, och vårt samtal gick över till nutid, blev han allvarlig. Jag förundrades över den skärpa och klarsynthet som denne man hade, skröplig till kroppen men väldigt klar i tanken.
- Det ligger över mig dag och natt, detta med Sverige. Jag har inte långt kvar, men jag kan inte släppa det. Det behövs en omskakning, människor måste vakna men vem skall väcka dem?
Hur beskriver du läget och vad ser du som lösningen? frågade Peter. Georg lutade sig tillbaka i stolen, tänkte en stund och sedan började han beskriva det han såg. Där på verandan sänkte sig en allvarlig och ödesmättad närvaro ner över oss, snabbt fick jag igång inspel-ningen på min på min telefon (i artikeln på nästa sida kan du läsa vad Georg sa).
Efter denna mycket speciella stund var det dags för oss att ta farväl, Peter önskade att Georg skulle bedja för oss. Vi står inför en tid då vi kommer att engagera oss mer i Sverige, sa Peter.
-Egentligen är detta ingenting jag själv har kommit på eller önskat, vi har öppna dörrar över hela världen, vårt internationella arbete växer. Ändå känner jag en börda för Sverige, en nöd som jag inte kommer ifrån, och den fyller mina tankar.
Det blev en innerlig bönestund, en bön för Sverige.
Vi var mycket uppmuntrade när vi åkte därifrån, vilken förmån att få möta dessa troshjältar som verkat för evangeliets sak ett helt liv.
Artiklar Budskap Nyheter