ETAL, Mission och Socialt arbete

Missionshus, Missions-förbund, Alliansmissionen; vad hände med missionen? Varför socialt arbete har tagit över där evangelium en gång var det primära.

Många organisationer gör ett bra socialt arbete, allt ifrån SIDA, UNESCO, Gates Foundation, Röda Korset till en mängd andra kristna och profana verksamheter.  Vid enstaka tillfällen har ETAL mött sociala behov, ofta kopplat till en lokal församling, men i stort arbetar ETAL med evangelium. Av och till frågar någon; ”varför satsar inte ETAL på socialt arbete?”.  Frågan förvånar inte. Under decennier har utvecklingen i kristna organisationer gått emot att evangeliskt arbete minimeras eller läggs ner, medan det sociala tar över. 

Det handlar om pengar

När en organisation satsar 100% på evangelium är de potentiella gåvogivarna en liten grupp; de som själv har upplevt evangeliets positiva verkningar.  Inom socialt arbete utgör de potentiella gåvogivarna en mycket stor grupp, nästan alla, kristna såväl som ateister. Ofta kommer hjälp ifrån ”kändisar”,  som sporrar  allmänheten till att ge pengar. Inte undra på att organisationer, kanske de flesta, som en gång abetade primärt för evangelium övergått nästan helt till social verksamhet. För många är det en överlevnadsfråga. Här är kruxet:

Vad blir konsekvensen när kristen ”mission” nästan enbart satsar på samma sak som statliga och icke kristna organisationer, vilket ofta är fallet i Sverige? Jo, då finns ofta varken pengar eller personal kvar till evangeliska satsningar.  Det Jesus och apostlarna prioriterade kommer allt mer i skymundan. Istället prioriteras en inriktning där det är lätt att få in pengar.

Nyhemsveckan

I mitten på 80-talet, efter jag hade predikat en kväll under Nyhemsveckan, kom jag i samtal med ledaren för Pingst-rörelsens mission (undviker att nämna personen vid namn). Jag tog upp mina farhågor angående överbetoningen på socialt arbete i relation till motsvarande evangeliska sats-ningar, men fick inte mycket gehör. Entusiasmen var stor för SIDA-bidrag. Jag befarade att statligt understöd skulle minska både ansvar och offervillighet hos den vanlige troende. Idag med tidsperspektiv tycks mina farhågor ha besannats. I pingströrelsen, som jag kom ifrån, hade man bara några decennier tillbaka omkring 700 missionärer och många av dessa arbetade med evangelium. I dag rör det sig om ett fåtal. 

Flera samfund startade med ordet ”mission” i sitt namn
(Alliansmissionen, Missionsförbundet, osv) och kyrkor kallades ”Missionshus”. Missionen var alltså fokus. Pion-järernas hjärtan brann för mission, och att vinna människor. Det intresset tycks successivt ha minimerats, trots att miljarder människor aldrig hört evangelium. 

Frestelser

Satsning på socialt arbete leder till bättre ekonomiska möjligheter, men också till frestelser, såväl hemma som i biståndsländer. Infödda predikanter och evangelister som brinner för evangelium märker snabbt att det finns mer pengar att hämta inom social verksamhet. De kan få bilar och hus sponsrade, och få en bättre personlig ekonomisk situation, om de bara satsar mindre på evangelium och mer på socialt arbete. Det gäller att göra vad understödjarna vill, för där finns pengarna. Och kristna organisationer i Skandinavien är mer benägna att arbeta socialt; det är så man får statligt bidrag. 

Resultatet blir att infödda predikanter, som en gång haft starka visioner att nå sitt land med evangelium, distraheras. Och de missionärer ifrån Skandinavien som skulle vilja satsa på evangelisation och församlingsplanterande får inget understöd; ””Vad är det för figur som vill predika evangelium, det behövs väl inte.”  

Två marknadsföringar

För att få maximalt ekonomiskt understöd kör man två marknadsföringsstrategier, en till allmänheten, och en inför kyrkor och troende.  Marknadsföringen till allmänheten och till statliga bistånds-organisationer nämner inte Jesus eller kristen tro. Möjligen kan man ha med några rader om att arbetet har en kristen värdegrund, men oftast inte ens det. Naturligtvis kan man inte öppet nämna Jesus för då förlorar man både SIDA-pengar rekommendationer från kändi-sar. När man däremot besöker kyrkor betonar man speciellt den kristna profil man har. Det är ju detta som åhörarna vill höra. Här gäller att fiska i alla sjöar, och man får byta agn beroende på vilken fisk man vill fånga.

”Kristen värdegrund?”

Uttrycket, kristen värdegrund,
hörs ofta, men vad detta egentligen innebär, är en öppen fråga. Betyder detta att man känner omsorg eller medlidande? Och i så fall, har vi kristna monopol på sådana känslor? Kan en agnostiker känna omsorg? Jag tror det, och i så fall är detta inte unikt kristet. Sann kristen tro och värdegrund är byggd på Kristus, vem han är och vad han har gjort. Att prata om kristen värdegrund, medan man blygs för Jesu namn är nonsens, och bara en taktik för att få ekonomiskt understöd från troende.

Jesus prioriterade evangelium. Han visste säkert hur lätt det skulle komma i bakgrunden. Det finns ”trettiofalt’ och ’sextiofalt,” men den hundrafaldiga, den maximala, välsignelsen tillfaller dem som offrar “för Jesus” och för ”evangeliets sak” (Markus 10:28-30).  

 Spott i ån

Det finns enorm villighet att ge pengar när nyheterna exempelvis rapporter om olika naturkatastrofer. De skandinaviska länderna ligger långt framme med att prioritera bistånd. Jättebra! Myndigheter  och sociala organisationer satsar många miljarder årligen.  Låt oss tala klarspråk! Även stora offerinsamlingar från kristna samfund och rörelser blir små, inte mycket mer än en spott i ån, jämfört med de resurser som myndighet och de sociala jättarna kan frigöra.  Och vad blir resultatet för evangeliets utbredning? Jo, när vi, som värdesätter evangelium, kopie-rar vad icke kristna organisationer och statliga institutioner gör, finns nästan inga resurser kvar för församlingsplantering och evangelisation. Pengar från kristna, som närmast är försumbara, i jämförelse med de statliga miljarderna, skulle kunna nå väldigt långt, om de användes för människors frälsning. 

Hjälp den fattige

Paulus uppmanades av de andra apostlarna att komma ihåg de fattiga. Församlingen i Korint gav ekonomisk hjälp till troende som hade socialt behov. Men det fanns en klar balans – evangelium var nummer ett. Under pandemin har vår församling hjälpt 700 familjer i vårt närområde. I alla mina år som församlingsbyggare har vi delat ut mat, förnödenheter och kläder till de som kommer till församlingen och har det tufft. Men vi söker inte göra vad myndigheter och sociala organisationer gör. 

De som menar att evangelisk predikan inte är så viktigt
citerar ofta Fransiscus av Assisi; “predika alltid evangelium, använd ord endast då det är nödvändigt”. Problemet är att Fransiscus av Assisi aldrig sa det. Uttrycket finns inte med i någon av de biografier som skrivits om hans liv i århundraden efter hans död. Istället berättar de om hur ivrigt Fransiscus av Assisi arbetade med predikan och hur viktigt det var att den var förberedd i bön.

Vi uppskattar myndigheter och organisationer som hjälper människor i nöd, men de relativt små resurser vi har, vill vi lägga på det som Jesus sa var allra viktigast – evangelium till alla!