Hur den Helige Ande verkar med den troende

Redan innan vi kom till tro var den Helige Ande verksam och övertygade om vårt behov av Jesus Kristus. När vi väl tagit emot frälsning har varje troende Anden inneboende för att styrka, trösta och vägleda. En vanlig beskrivning på den Helige Ande är ”hjälparen”, från det grekiska ordet paraklete, vilket betyder en som är vid vår sida, för att påminna oss vad Jesus Kristus har gjort och sagt.

Det första omnämnandet av den Helige Ande i Skriften är en bild av hur Anden verkar. I Bibelns andra vers läser vi att jorden var ”öde och tom” och Guds Ande ”svävade över vattnet”, vilket påminner om en fågel som svävar i skyn. Ibland översätts ordet sväva med ”ruva”, precis som en höna ruvar över sina ägg. ”Inkubera” är ett mer modernt ord som beskriver samma sak.

Under jordens förhistoriska och kaotiska tillstånd ruvade den Helige Ande över vattnet. Idag ruvar Anden över oss när kaos eller svårigheter av olika slag hotar. Sedan kom orden ”varde ljus”, vilket pekar på hur den i Helige Andens verk i oss resulterar i ljus och vägledning.

Vissa menar att den Helige Ande pekar ut synder och felsteg. Den tanken står i motsats till Jesu ord om att Anden är vår vän, som aldrig talar om sitt eget utan ständigt visar oss på Kristus. Ingen vill väl ha en vän som konstant påpekar misstag och tillkortakommanden. Föreställ dig en person som besöker dig dagligen och hela tiden uppmärksammar dig på saker som han inte anser är bra: ditt hus, inredningen, din klädstil, eller dina åsikter. Skulle du inte göra allt för att undvika en sådan person?

Jag hörde en välkänd pingstpredikant i Amerika beskriva den Helige Ande som ”himlens blodshund” som jagar syndaren som en hund jagar sitt byte. Sådana karikatyrer får oss knappast att vilja ha något att göra med den Helige Ande. Jesus gjorde klart att den Helige Ande är en vän som aldrig överger oss. Andens verk handlar inte bara om att Han tröstar, styrker eller välsignar oss, utan också om att vi är inbjudna att bli Hans medarbetare.

Jesus lovade att de som tror på Honom skulle få uppleva ”strömmar av levande vatten” på insidan (Joh. 7:37-39) efter att Jesus uppstått från de döda. Då skulle den Helige Ande bli tillgänglig för alla. På pingstdagen blev detta en verklighet, inte bara för de första lärjungarna, utan för alla i alla generationer som skulle komma till tro på Kristus.

Vad de 3000 troende upplevde på pingstdagen kallas ”dopet i den Helige Ande”. Snart firar vi pingsthögtiden som en del av den kristna kalendern. Mer än någonsin, i dessa tider av mörker och barbarisk ondska, behöver vi troende få uppleva detta mäktiga Andens dop. Jesus befallde sina lärjungar att inte göra något innan den Helige Ande hade kommit över dem, (Luk. 24:49-50), och detta är minst lika viktigt idag. Andedopet var i centrum både i den världsvida pingstväckelsen, som inleddes i början på 1900-talet, och i den karismatiska väckelsen som startade under 1960-talet. Idag ser vi tyvärr hur många nedtonar betydelsen av andedopet.

Bibeln gör en klar skillnad på att ta emot den Helige Ande vid frälsningsögonblicket och att bli döpt i Anden. Dop betyder nedsänkning, att bli omgiven på alla sidor, som när en kropp blir begravd. Vid frälsningsögonblicket kom Guds Ande in i oss, medan Andens dop betyder att vi blir omslutna av Guds Ande.

Ett uttryck som används är att den Helige Ande föll över de troende. Detta handlar inte om något som kommer in i dig, men det kommer över dig. Bibeln talar också om att bli beklädd med Anden eller att Anden utgjutits. Det är stor skillnad på att hälla vatten in i någon och att hälla vatten på någon. När du blir beklädd med Andens kraft handlar det om något som läggs på dig. Bildspråket är tydligt. I frälsningen kommer den Helige Ande in i oss, medan vi vid andedopet blir beklädda med Guds Ande.

Hur tar vi emot Andens dop?

Först, tro att det tillhör dig. Du behöver inte vänta som de första lärjungarna gjorde. Nu, efter pingstdagen, har den Helige Ande kommit och vi tar emot denna gåva.

Det andra, tänk på att detta tillhör dig genom nåd. Den Helige Ande är ”nådens Ande”. Många tror att de måste göra sig själv värdiga för att kunna ta emot. Det är fel! Bibeln är tydlig med att den Helige Ande är en gåva (Gal. 3:1-5).

Jag blev döpt i den Helige Ande på Flahults ungdomsgård i Värnamotrakten, två år efter min frälsningsupplevelse. För mig var det en lång kamp därför att jag trodde att jag behövde visa mig själv värdig. Under en tid deltog jag och en grupp ungdomar i tidiga morgonbönemöten i hopp om att kunna ta emot andedopet, men ingen av oss upplevde vad vi hoppats på. Vi blev alla chockade när en ung man som inte ens var kristen under ett kvällsmöte tog emot Jesus som sin Frälsare och inom några minuter också blev döpt i den Helige Ande och talade i nya tungor. Vi undrade hur Gud kunde tillåta detta, särskilt med tanke på att vi ansträngt oss så mycket för att ta emot denn gåva. Detta passade inte in i vår förståelse om de steg som vi ansåg vara nödvändiga för andedopet. Jag tror Gud redan då försökte visa mig att allt är av nåd och inte på grund av egen ansträngning, men min religiösa uppväxt hade fördunklat min förståelse.

Till sist, ta emot. Lambano (omfamna, gripa tag i) är ett intressant grekiskt ord som ofta översätts – ta emot. Detta ord används i samband med dopet i den Helige Ande. Du finner det också i många andra kontexter: Jesus tog brödet och bröt det, folket tog olivkvistar i sina händer etc. Betydelsen är att aktivt gripa tag, vilket är motsatsen till att passivt vänta på att något ska ske. Min kamp med andedopet var över när jag insåg att det redan tillhörde mig. Jag kunde aktivt gripa tag i vad Jesus redan hade gett mig.

På pingstdagen var det första tecknet på att de troende tagit emot andedopet att de talade i nya tungor. Tungotalet har ofta blivit förlöjligat och nedvärderat och troende har gått miste om den personliga uppbyggelse och välsignelse som kommer av att be i tungor. Andra kör över i det andra diket och gör tungotalet till det viktigaste av allt.

I Apostlagärningarna var tungotalet det första tecknet på andedopet, men det var inte det främsta tecknet. Nej, det stora var att man fick kraft att ta evangeliet till världen, att ”Guds kärlek har blivit utgjuten i våra hjärtan genom den Helige Ande” (Rom 5:5). När de första kristna blev döpta i den Helige Ande fylldes de av kärlek och kraft att på ett trovärdigt sätt proklamera Kristus.

När du reser till en stad ser du ofta en vägskylt vid sidan av motorvägen som visar att du nu kommit till stadens gräns. Även om detta är tekniskt korrekt kan man ändå inte säga att man verkligen besökt en stad utan att ha varit i stadens centrum och upplevt pulsen, gågatorna, affärerna, och stadens kulturliv. På samma sätt har vissa bara fått erfara den initiala upplevelsen av att tala i tungor och trott att detta var allt, när det finns en hel ”citykärna” av den Helige Ande och Andens gåvor.

Om du aldrig har tagit emot dopet i den Helige Ande, ta emot det nu. Om du redan fått erfara detta mäktiga dop, be Jesus Kristus – Andens givare – att återuppliva dig, precis som Han gjorde med de troende i Apostlagärningarna.

Jämför denna artikel med vad Bibeln säger. Föreslagna bibelverser: 1 Mos. 1:2-3, Joh. 7:37-39, Joh. 14:16-18, 26, Joh. 16:13-14, Apg. 2:1-4.