Du har inga varor i korgen
Hur Anden verkar gentemot de icke-kristna
Det blir positiva resultat när vi arbetar med och inte emot den Helige Ande
Hur relaterar den Helige Ande till världen i stort, och särskilt till de som inte känner Kristus? Detta blir en viktig fråga om vi är intresserade att dela evangeliet med omvärlden.
Det finns ingen högre auktoritet på detta ämne än Jesus själv, som sade att den Helige Ande ”överbevisar världen om synd, rättfärdighet och dom” (Joh. 16:7-11). Detta kan betyda olika saker för olika personer. Lyckligtvis förklarade Jesus exakt vad Han menade med, synd, rättfärdighet och dom.
Att överbevisa är att övertyga, att bevisa något. Medan en åklagare i en rättegång anklagar en människa, överbevisar den Helige Ande genom positiv bevisning. Eftersom vi är kallade att arbeta med den Helige Ande bör inte vi heller syssla med anklagelser om synd mot folk och samhälle.
Vad exakt betyder det i Skandinavien idag att överbevisa om synd, rättfärdighet och dom?
Jesus sa att synd handlar om att ”de tror inte på Mig”. När Mose lag överbevisade om synd för Gamla Testamentets människor handlade det om att synd är överträdelse av lagen – en bruten regel. Jesus introducerade en ny definition genom sina liknelser och undervisning – synd är en bruten relation. Adam bröt relationen med Gud i Edens lustgård och den förlorade sonen bröt relationen med sin far. Detta är mänsklighetens problem – relationen med Gud är bruten.
Den Helige Andes intresse är att människor blir upprättade i relationen med Gud. Alltför många kristna tror felaktigt att den Helige Ande är upptagen med att exponera individers och samhällets synder. Så är inte fallet! Den enda synd Jesus exponerade var de religiösa ledarnas självrättfärdighet och försök att göra det svårt för vanliga människor att finna Guds nåd. Synden som den Helige Ande pekar på år att människor inte tror på Kristus.
Jesus sa till Saulus från Tarsus: ”Jag är Jesus, den som du förföljer”. Här fanns inte en tillstymmelse om att Saulus brutit mot 10 Guds bud eller andra religiösa regler. Vad Jesus brydde sig om var relationen dem emellan; Saulus förföljde Jesus.
Denna sanning är grundläggande, men ändå finns det knappast något jag skrivit som blivit mer kritiserat. Religion har inpräntat i människors psyke att den Helige Ande överbevisar människor om deras individuella synder, medan Jesus klart säger att den Helige Ande talar med oss om att vi ska tro på Jesus.
När Filippus predikade i Samarien, en stad influerad av häxkraft, försökte han inte övertyga om ondskan i häxkraft. Istället predikade han Kristus. Inte heller Paulus försökte att överbevisa människorna i Korinth om stadens synder – avgudadyrkan, prostitution, omoral – för att nämna några. Han predikade endast Kristus och det fullbordade verket på korset och uppståndelsen.
Det är vanligt att kristna uppfattas som negativa kverulanter. Vi har ofta oss själva att skylla. Många har fått för sig att det är gudfruktigt att peka på synd och orenhet. Man vill göra klart för de så kallade syndarna hur fruktansvärda deras synder är.
Tyvärr är vi ofta mer kända för vad vi är emot än vad vi är för. Vi är emot abort, homoäktenskap, andra religioner, vissa politiska partier etc. Jag försvarar inte vare sig homoäktenskap eller abort, utan påpekar bara att vi inte samarbetar med den Helige Ande när vi listar människors eller samhällets synder.
En annan logisk orsak till att vi har ett positivt budskap är att Kristus redan utplånat världens synd genom sin död och uppståndelse. Precis som det är fel för en butiksinnehavare att hotfullt vifta framför kunden med en redan betald räkning, och begära betalning en gång till, behöver inte heller vi vifta med världens synder och kräva betalning. Istället ska vi berätta att Jesus redan tagit hand om syndproblemet å våra vägnar.
Detta framstår som en radikal undervisning för många, men faktum är att det är evangeliets abc. Evangeliska ledare för 100 år sedan var mer medvetna om dessa sanningar än vad många pastorer och ledare är idag. Ett exempel är A.B. Simpson, grundaren av samfundet Missionary Alliance, som sa:
”Världen har inte ett SYND-problem, den har ett SON-problem.”
Låt mig säga samma sak på ett annat sätt:
Det är inte synden i Skandinavien som är problemet – problemet är att folk inte tror på Jesus.
Varför är vi så fokuserade på synden, när vårt fokus borde vara att ge ut budskapet om Jesus? Tron på Jesus Kristus är det enda som kan få bukt med synden. Den Helige Ande vill få fram detta, och om vi vill räkna med den Helige Andes hjälp bör vi arbeta med samma sak.
Kristna borde inte vara kända som glädjedödare, felfinnare eller fördömare. Vårt uppdrag är att ge goda nyheter.
I en rättegång försöker åklagaren få den åtalade att framstå som så skyldig som möjligt. Vår roll är inte att vara åklagare, utan snarare en rättegångsreporter som annonserar att den anklagade blivit frikänd.
Jesus sade att den Helige Ande överbevisar om rättfärdighet därför att Han (Jesus) har ”gått till Fadern”. Missa inte poängen. Detta handlar inte om samhällets och den enskildes orättfärdighet, utan om Jesu rättfärdighet.
Ämnet rättfärdighet är inte något som upptar sinnet på människor som inte tror. Om det överhuvudtaget korsar de skulle nog de flesta icke-troende svara att de inte vet vad du pratar om, eller att tanken på att bli rättfärdig endast är önsketänkande.
Oavsett världens brist på intresse vad gäller rättfärdighet, känner Gud människor bättre än vad vi känner oss själva. Rättfärdighet är något människor i allmänhet söker efter, fast de använder andra uttryck än vi som går i kyrkan. Man talar om att något saknas, ett tomrum i hjärtat, isolering, skamkänslor och undrar över livets syfte.
Rättfärdighet har att göra med att allt är gjort rätt, precis som det borde vara. Anden överbevisar människor att allt är bra därför att Jesus, mänsklighetens representant, har gått till Fadern för att garantera vår rättfärdighet. Sedan kan var och en ta ställning för att ta emot rättfärdighetens gåva. Be grunda detta! Få in denna sanning djupt på insidan!
Evangeliet uppenbarar just denna Kristi rättfärdighet. Hur? Evangeliet visar att Gud tog vår situation på så stort allvar att han sände Kristus för att identifiera sig med mänskligheten. Jesus lät sig frivilligt komma under satans herravälde för att besegra ondskan inifrån, för att sedan ge oss sin rättfärdighet.
Världen längtar efter att få höra om en rättfärdighet som är större än vad mänsklig ansträngning kan åstadkomma – en fri gåva från Gud genom Jesus Kristus.
Jesus sade att den Helige Ande överbevisar om dom för ”denna världens furste nu är dömd”. Jesus hänvisade här inte till den yttersta domen, eller dom över synd, utan till domen över djävulen och ondskan. Många, även i Västvärlden, lever i fruktan för ondska, demoner och andar. Strax innan Jesus gick till korset sa Han: ”Nu går en dom över världen. Nu skall denna världens furste kastas ut.”
Genom att helt och fullt identifiera sig med allt vad ondskan och helvetet har att erbjuda, besegrade och triumferade Jesus över allt detta, en gång för alla. Detta ger hopp för alla.
Religiös fundamentalism är till sin natur intolerant mot avvikande åsikter. Detta är sant vare sig vi talar om kristen, muslimsk eller hinduisk fundamentalism. Troende som arbetar tillsammans med den Helige Ande kännetecknas av tolerans mot andra. Notera att jag inte sade tolerans gentemot ondska, utan tolerans gentemot människor.
Vi blir inte förolämpade om människor svär och förbannar eller vanvördigt nämner Herrens namn. Aborterare, homosexuella, drinkare, drogmissbrukare, muslimer, buddister, hinduer och New Age-are gör oss inte upprörda. Vi vet att allt de behöver är att bli överbevisade av den Helige Ande om Jesus Kristus, Hans rättfärdighet och triumf. Vi bryr oss inte så mycket om syndens symptom; vårt fokus är på själva rotproblemet – att människor inte tror på Jesus Kristus.
Ju snabbare vi upptäcker hur den Helige Ande verkar gentemot världen, desto fortare kommer vi att se det andliga uppvaknande vi längtar efter i vårt land.
Jämför denna artikel med bibeln. Föreslagna bibelverser: Joh. 16:7-11, Joh. 1:29, 2 Kor. 5:18-19, 1 Joh. 2:1-2, Rom. 1:16-17, Rom. 5:17, Rom. 10:2-4, Kol. 2:13-15.
Artiklar