Väckelse är ett känsloladdat ord. Från det jag var mycket liten minns jag hur min mamma berättade om 50-tals -väckelsen i Sverige, folk gick på möten kväll efter kväll, de bekände sina synder öppet och det var liv och rörelse i församlingarna. Den första “väckelse” jag själv har något minne av, även om jag var lite för ung för att delta, var “Jesus-väckelsen” och sedan den karismatiska väckelsen. Bara de senaste tjugo åren har vi upplevt många så kallade “väckelser”; skrattväckelse, profetväckelse, böneväckelse och trosväckelse, för att bara nämna några.
Många bud om väckelse
Eftersom nästan alla upplever nuläget som en väckelselös tid, finns det gott om förslag på vad sorts väckelse vi behöver. Nästan vilken predikant du frågar om den andliga situationen kommer med förslag; helgelseväckelse, bibelläsandeväckelse, tårväckelse, osv. Ordet väckelse har något av ett härlighetsskimmer över sig; tänk om vi kunde få uppleva det igen. Väckelsen 1950-51 satte spår i min mamma och även i mig eftersom jag påverkades av mina föräldrars berättelse om en tid, som var annorlunda än den jag växte upp i.
Väckelse är för de flesta troende en situation, där en stor grupp av människor blir andligen väckta. Väckta över vad då? Vad behöver medelsvensson bli väckt över? Och vi kristna, vad behöver vi vakna upp inför?
Prestationsväckelse?
En del undervisning om väckelse är tragisk, en lång lista på allt vi ska prestera så att väckelsen ska komma och till slut leder denna typ av undervisning bara till frågor och besvikelser. Någon skrev i en kristen dagstidning att vi måste göra upp med arvsynden för att det ska bli väckelse, en annan söker mer allvar och tårar. Andra menar att Sverige måste göra om i abort-frågan och angående homosexuella äktenskap, medan en del sätter fokuset på att vi måste bedja ochfasta, tro, vittna och läsa Bibeln mer. Ytterligare andra menar att om Sverige skulle stödja Israel bättre skulle väckelsen komma.
Om Skandinavien ska göra upp med synden, t.o.m. arvsynden, för att få väckelse, vad har då Jesus gjort? Inte mycket alltså.
Fasta är naturligtvis mycket bra, men är det vägen till väckelse? Fasta i kombination med bön nämns endast två gånger i Bibeln efter Jesu uppståndelse; ena gången i samband med Antiokiaförsamlingen och den andra som en varning till ett äkta par att inte fasta för mycket.
Om vi skulle lyckas prestera allt det som enligt “väckelse-experterna” leder till väckelse, när vi gjort upp med synd och vi är riktigt duktiga på bön, bibelläsning, tro, kärlek och vittnande, då är vi ju andliga super-människor.
Vem får då äran för väckelsen? Det blir väl vi; vi föder fram väckelsen, vi bär väckelsen, så går snacket.
“A-laget” till kyrkan
Det finns så många förslag och fina idéer. Någon jobbar för att kyrkor ska bli alkoholfria zoner, man ska certifiera alkoholfria kyrkbyggnader över hela landet och enligt en tidningsrapport kom ett tiotal “eldsjälar” till kickoff-mötet i Filadelfia i Stockholm, landets största församling. Jag förstår inte vad saken gäller: Finns det ett problem med fyllefester i kyrkor, eller är detta initiativ
bara ytterligare ett sätt för oss kristna att peka på oss själva som lite bättre än samhället i stort? Finns det en enda svensk som kommer sluta dricka på grund av sådana engagemang? Jag har ett annat förslag på ett bra botemedel mot fylleriet – Jesus Kristus – om Han finns i vår kyrka kan vi med stor glädje inbjuda hela A-laget.
Ursäkter och förklaringar
All typ av väckelseundervisning och samhällsengagemang, som inte har Jesus och korset i centrum leder till andlig kramp, det blir så svårt, kämpigt, omöjligt och tufft. Snart kommer ursäkterna, “det andliga klimatet är tufft”, “trosnivån är låg i vårt land”, “församlingar växer ju inte någonstans”, “den moderna människan är inte intresserad av kristendom”. Vi ger oss själva falsk tröst med dessa mänskligt logiska ursäkter.
Många undrar, vad är svaret på den andliga torkan? Kanske vi ska tillbaka till enhet under Vatikanen, då blir vi starka? Andra pläderar för moralism och försvar av kristna värderingar. Rubrikerna ifrån kristna tidningar väller över oss: “Rekordmånga lämnar Svenska kyrkan”, “Fler krogar får rätt att servera alkohol”, “Homo konstutställning i kyrkan.” Inte undra på att några känner att
allt hopp är ute, det känns jobbigt att hålla ut i verksamheten, medan Han som sa att oket var “milt” och bördan var “lätt” är nästan helt glömd.
Bli väckt över Jesus
Det andliga uppvaknande som hela världen behöver, är att vakna för vad Jesus Kristus har gjort genom sin död och uppståndelse, något fantastiskt har hänt, vår synd och världens synd har borttagits. Vi kommer inte inför Gud som tiggare – men med full förtröstan på vad Jesus redan har gjort.
Varken bön, fasta, engagemang i samhällsfrågor, eller mer allvar, hur bra allt detta än är, blir inte svaret på väckelselängtan ibland troende. Väckelse handlar om Jesus, att upp-täcka Honom, inte om en rad andliga aktiviteter och tekniker. I engelskan används ordet “revival”, vilket betyder att livet kommer tillbaka. När vi upptäcker Honom som är livet, då vill vi bedja, engagera oss och vinna andra. Det är väckelse!
– Peter Ljunggren