Vem är Jakob Wendesten?

– Jag hade en dröm som liten grabb att predika evangelium. Tidigt fick jag vara med och sjunga, spela, vittna och evangelisera tillsammans med min familj. När vi startade en församling i vårt hem, började jag så småningom växa in i en predikoroll. Församlingen växte och det första året såg vi över 100 besökare i vårt hem. Där träffade jag Lars Grip, som var pastor i den församling där Peter Ljunggren var medlem under sina tonår. Lars berättade om Peter och hans hjärta för att predika evangelium, och där tror jag allt började för mig.

Jag hade under en längre tid lyssnat på Peters undervisning. Detta resulterade i att mitt liv formades och min tjänst fick en ännu tydligare inriktning. Förkunnel-sen om Guds nåd och kärlek hade en speciell betydelse för mig. Detta är nu en del av mitt eget budskap som jag predikar i församlingen, där jag är medpastor, och i de församlingar som jag besöker.

För två år sedan skrev Lars Grip kontakten med Peter Ljunggren och det ledde till en personlig kontakt. På något märkligt sätt knöt Gud ihop säcken och nu jobbar jag för ETAL.

Berätta om din uppväxt

– Jag hade en underbar uppväxt i en familj som betyder allt för mig. Vi står varandra nära. Många gånger bestod våra uppesittarkvällar av väckelsemöten på kassettband och VHS i TV-soffan. Vår familj var mycket engagerade i lovsång i församlingen, men också i andra församlingar, och vi hade konserter och berättade om vår tro på Jesus. Vi hann också med att spela in en CD. Både jag och mina bröder formades i denna miljö.

Hur fick du en personlig tro?

– Tron har alltid varit självklar för mig. Jag har däremot inte alltid levt som en “mönsterkristen”. I tonåren gick jag min egen väg under en kortare period, men på ett ungdomsläger upplevde jag Gud på ett sätt jag aldrig upplevt förut. Jag grät floder, men jag var samtidigt enormt glad. Det kändes som om jag var älskad av Gud, förlåten och renad från mina misslyckanden. I en syn fick jag se mig själv stå på en scen framför tusentals människor. Jag var då bara tonåring, men förstod att Gud hade en plan för mitt liv. Den vision jag såg i tonåren förverkligas nu och jag får göra just det jag såg mig själv göra i visionen.

Ditt första jobb för ETAL blev att lägga upp kampanjen i Mandalay, Burma. Många läsare vet en hel del om ETALs kampanjer men vet troligen inte så mycket om förberedelsearbetet.

– Ja, det krävs många praktiska förberedelser och planeringsarbete för att kampanjen ska bli lyckad. Det är många trådar att dra i, och många pusselbitar som måste komma på plats. Nathan Thurber som varit kampanjchef för 60 av Peters kampanjer hjälpte mig mycket. Uppföljningsböcker, affischer och broschyrer ska tryckas, anslagstavlor måste installeras. Enbart annonseringen av festivalen kräver ett omfattande arbete. Vi måste hitta rätt plats för kampanjen och få tillstånd från landets regering, boka möten med politiska ledare och ledande representanter från andra religioner. Naturligtvis måste vi också ha ett bra samarbete med lokala församlingar.

Hur var situationen i Burma?

– Burma har en historia av inbördeskrig, och jag märkte hur kristna ledare var väldigt avvaktande i kontakterna med regeringen och andra religiösa grupper. Det låg en spänning emellan olika folkgrupper, inte minst nu när behandlingen av rohingyafolket är så omdebatterad. När det gäller situationen mellan muslimer och buddhister har det varit attacker från båda håll. Nu när den burmesiska militären engagerat sig i situationen är det många muslimer som flyr till Bangladesh.

Du är gift och bor i Kentucky?

För fyra år sedan mötte jag en amerikansk pastor i Etio-pien. För att göra en lång historia kort blev vi goda vänner och jag kom i kontakt med hans dotter Shana. Han smygfilmade mig senare på FaceTime, med dottern på andra sidan av luren som spanade in mig. Hon verkade tycka om vad hon såg och addade mig på Facebook. Vi chattade online och bestämde oss för att träffas i USA i juni det året. Vi förlovades i augusti, och gifte oss i september.

Du drabbades av cancer i sexårsåldern. Berätta om det.

– Mamma och pappa märkte en utväxt på min nackmuskel, och mamma som själv haft cancer blev orolig och såg till att jag blev undersökt. Det visade sig vara en elakartad cancertumör. Läkarna skulle utföra operation och sedan behandla mig med cellgifter. Efter operationen togs det nya prover på tumören som opererats bort. Nu visade det sig att cancern var godartad och läkarna blev såklart nervösa ifall de hade begått ett misstag. De förstod inte hur en tumör plötsligt inom bara några dagar kunde bli godartad.

En professor tittade på tumören och på proverna och kunde bara konstatera att proverna var helt olika. Frågan togs upp på en läkarkongress men ingen hade en förklaring.

I och med att tumören nu var godartad behövdes ingen cellgiftsbehandling, och mina föräldrar behövde heller ingen ersättning från sjukförsäkringen. Pappa förklarade för försäkringskassan att jag inte längre hade cancer, eftersom Gud hade helat mig. Jag var friskförklarad och fick åka hem.

Mitt under detta, hade mamma bett Gud att ge henne ett styrkande bibelord, och hon fick Jeremia 30:10 “Så frukta inte, du min tjänare Jakob, säger Herren, och var inte förskräckt, du Israel, ty jag skall rädda dig ur landet i fjärran och dina efterkommande ur det land där de hålls fångna. Jakob skall komma tillbaka och leva i fred och säkerhet, och ingen skall förskräcka honom.”

Mamma tog till sig detta bibelord, att jag skulle komma tillbaka och leva i fred och säkerhet. Bibelordet blev personligt till henne på något sätt, och gav hopp och tro.

Nyligen gjorde lokaltidningen på Hönö en intervju och jag citerar ett par frågor och svar som gavs i den artikeln: 

Nämn några skillnader mellan USA och Sverige – amerikaner och svenskar:

USA är ju så stort och har många olika kulturer beroende på var i USA du befinner dig. I Kentucky däremot, upp-lever jag folket som väldigt öppna och vänliga. De har en “alla känner alla”-mentalitet, och alla pratar med alla. I Sverige däremot, upplever jag det som att vi är lite mer reserverade, det kanske är mer en “prata inte med främlingar” -mentalitet, jag vet inte?

Saknar du någonting från Hönö i vardagen?

Havet. Det tar mig sex timmar med bil att komma till närmaste havsstrand från Kentucky. Jag saknar också maten. Jag har nu däremot hittat affärer där jag kan köpa liknande svensk mat. IKEA finns i grannstaten, samt andra affärer. Inget ont sagt om frugans matlagning, den är fantastisk, men ibland längtar man efter mat som inte går att få tag i här, till exempelvis viss fisk.

Om Jakob

Gymnasieskola: Bräckegymnasiet (husbygge)

Senaste boken läst: “The Faith That Works” av Peter Youngren

Sång/musikstil: Jag lyssnar på det mesta, Rock och Country är nog favoritstilen

Var mötte du din fru: I Kentucky

Syskon: Josef & Isak Wendesten

Artiklar Budskap Nyheter

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *