Du har inga varor i korgen
Varför Skandinavien är redo för Jesus: ALLT ANNAT HAR MISSLYCKATS.
Kristna har länge längtat efter ”väckelse”. Det har varit många om budet, när det gäller hur denna väckelse ska komma, och inget tycks ha fungerat. Är det dags för en andlig revolution där Skandinavien upptäcker Jesus?
”Revolution” är ett starkt ord. Vi är mer vana vid ”väckelse” och ”förnyelse”, ord som också är viktiga, men angående vad jag talar om här är uttrycket ”andlig revolution” mer passande. En revolution är radikal. Den vänder upp och ner på saker och ting. Medan förnyelser eller väckelser kan ske ofta, kanske till och med dagligen, är en revolution endast nödvändig en gång på flera generationer. Den händer när skutan har drivit så långt bort från den angivna rutten att endast en dramatisk kursändring kan förändra situationen.
Om vi startar med oss troende behöver vi återupptäcka Jesus. När vi får Jesus i fokus kan vår nation faktiskt vara mer villig att ”komma med” än vad vi tror. Jesus är alla nationers längtan. Han är tidlös.
Ju mer det blir uppenbart att metoder har misslyckats, desto snabbare blir vi villiga att erkänna att Jesus själv är svaret på det vi längtar efter.
Dagens situation påminner om hur det var för 2000 år sedan. Fariséerna, med alla sina regler och principer, hade försökt uppnå rättfärdighet, men misslyckats – religiöst, andligt och moraliskt. Då gjorde Gud vad ingen mänsklig ansträngning kunde åstadkomma; Han sände Jesus. Idag sker något liknande; Gud sänder en ny uppenbarelse av Jesus i våra hjärtan.
Vi har försökt förändra nationen med moralism. Varje troende vill ha en hög moral i samhället och personligen.Trots alla våra försök instiftas lagar som nonchalerar Guds ord. I Amerika har man krävt att de tio budorden ska få visas på offentliga platser. Man har protesterat mot Hollywood, och gjort storslagna proklamationer om kristna värderingar och hög moral. Men ändå har det moraliska förfallet fortsatt. Samma sak gäller i Skandinavien.
Vi får inte god moral genom att predika god moral – endast Jesus åstadkommer detta.
Kanske vi istället för de tio budorden borde lyfta fram evangelium. Det vore värt att strida för. Tänk om skolor och offentliga byggnader skulle visa upp, ”Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på Honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv. Inte sände Gud sin Son till världen för att döma världen utan för att världen skulle bli frälst genom Honom” (Joh. 3:16-17).
Moralism påverkar samhället från utsidan, medan Jesus förändrar från insidan.
”En ny kostym för var man” var en slogan som användes av Europas kommunister för hundra år sedan. Troende svarade med, ”En ny person i varje kostym”. Det är fortfarande sant.
Fariséerna, som försökte blidka Gud genom regler för vad man fick och inte fick göra, var samhällets moralpolis för 2000 år sedan. Jesus berättade om två män som gick till templet för att be. Farisén sa: ”Jag tackar dig för att jag inte är som andra människor, rånare, brottslingar eller äktenskapsbrytare” Han fortsatte, ”Jag fastar två gånger i veckan, och ger tionde av allt jag tjänar”. En sådan person verkar vara ett praktexempel på en god andlig ledare. Men ändå säger Jesus att han inte gick hem rättfärdig. I motsats till detta ser vi en skatteindrivare, en professionell bedragare, så lågt ner man någonsin kunde komma på den religiösa skalan. Han bad: ”Gud, var mig nådig”, och han gick hem rättfärdig (Luk. 18:9-14).
Samma tanke hittar vi i liknelsen om fadern och de två sönerna. Den äldre brodern, med sina anspråk på att leva upp till en hög moral, missade banketten, medan den yngre fick njuta av den slaktade kalven. Den som kom till Gud med attityden, ”titta på mig, jag har varit trogen och hållit buden” förblev oförändrad, medan han som kastade sig på Guds nåd blev förvandlad. Vill vi ha en högre moralisk standard? Självklart! Hur får vi det? Kom tillbaka till nåden i Jesus Kristus.
Vi har försökt förändra vår nation genom bön. Jag älskar att be och har praktiserat bön varje dag under de senaste 35 åren. Jag skulle inte klara mig utan tid med Gud i bön. Bönen är dyrbar. Det är där mina tankar får komma i harmoni med Guds, jag talar med Honom och får höra Hans röst i mitt hjärta. Men det är dags att inse verkligheten. Hur många upprop till ”bön för landet” har vi inte fått de senaste 10 åren? Hur många artiklar och predikningar om ”bönestrategier” eller ”bön förändrar landet” har vi inte fått höra? Jag har tappat räkningen. Försöker Gud att gäcka oss? Eller värre, tittar Gud på oss under ett mikroskop för att se om vi har använt oss av alla ”bönetekniker” innan Han svarar? Kan vi manipulera Gud genom bönestrategier?
Ofta åberopas exempel från historien där påstådda bönerörelser förändrade nationer. Studerar man detta närmare ser man att dessa bönerörelser i själva verket var rörelser där evangeliet predikades. Bön är nödvändigt för att vi ska förmedla evangeliet på ett effektivt sätt, men bön i sig självt förändrar aldrig en nation. Varje exempel där en stad eller nation skakades i Apostlagärningarna var ett resultat av att Jesus hade presenterats för folket.
Min mentor, T.L. Osborn, sade att vi aldrig ska be Gud göra något Han redan har gjort, vi ska inte heller be Gud göra något som Han (genom sin Ande) gett oss kraft att göra.
Tråkigt nog kan bönemöten reduceras till att vi talar om för Gud vad Han ska göra, i stark kontrast till Paulus, som bad att troendes ögon skulle öppnas att se de rikedomar vi har i Kristus (Ef. 1:17-20). Bön handlar inte om att få Gud att agera – den hjälper oss att agera. Bön får oss att se vad vi äger i Kristus. I bön visualiserar jag världen som Gud ser den. Jag synkroniserar mina tankar med Guds, och kommer sedan styrkt ut ur min bönekammare.
Vi har försökt förändra nationen genom fasta. Fasta är bibliskt och har fysiska och andliga fördelar. Men ändå nämns fasta endast två gånger efter pingstdagen. Den ena när församlingen i Antiochia gjorde tjänst inför Gud, och det andra fallet är en varning att fasta inte får komma i vägen för den sexuella relationen mellan man och hustru. Fasta får inte upphöjas till den punkt där fastan i sig självt blir svaret. Det finns inget exempel på att fasta förändrade en stad i Apostlagärningarna. Istället var budskapet om Jesus Kristus och korset den förändrande kraften.
Hur många artiklar och inbjudningar till fasta för landet har du fått? Jag har tappat räkningen. Vi har fått höra att fasta får himlen att öppna sig. Hur högmodigt är inte detta! Varifrån fick vi idén att himlen behöver öppnas?
Himlen öppnades för 2000 år sedan då Jesus passerade genom himlarna och öppnade en ny och levande väg (Heb. 10:17).
Den kände väckelseförkunnaren George Whitfield fastade så mycket att han blev kroniskt sjuk till sin dödsdag. Är detta priset vi måste betala för att Guds ska frälsa människor? Är detta verkligen kravet från Honom som sade att Hans ok är milt och börda lätt? Vi hör ofta att om vi bara hade bett och fastat mer hade Gud kunnat verka. Är det sant? Står hoppet till vår förmåga att fasta eller till vad Jesus Kristus har gjort för världen?
Förvisso, fasta är bibliskt. Vi stillar ner vår själ genom att koppla bort begär efter mat och fokusera på Kristus. Fasta kan samtidigt vara förödande när förväntningen är att det kommer att producera ”väckelse”, en ”starkare smörjelse” eller ”genombrott”. När sedan situationen inte förändras nämnvärt, bortsett från några tappade kilon, är det lätt att besvikelse kommer. Oavsett om vi fastar eller inte, gör vi väl i att fokusera på Honom som fastade 40 dagar och 40 nätter.
”I Honom”, ”på grund av Honom” och ”genom Honom” har vi allt.
Fasta är aldrig ett verktyg för att förhandla med Gud, eller vår betalning för Guds mirakelkraft. Jesus har redan betalat priset.
Vi har försökt förändra landet genom ”andlig krigföring”. För många handlar andlig krigföring om demoner och onda makter i skyn, som krigar emot de troende. Aposteln Paulus brydde sig inte mycket om furstar och väldigheter i himlarymderna. Han sa att Jesus hade triumferat och gjort ett allmänt spektakel av dem (Kol. 2:15). Paulus fokuserade på den andliga krigföring som pågår mellan våra ögonbryn och hårlinjen, i sinnet. Han varnade att de troendes sinnen inte skulle vändas bort ifrån enkelheten i Kristus (2 Kor. 11:3).
Så länge vi ligger i krig är utgången på kriget inte avgjord. Därfor krigar vi inte – vi står istället fasta i den seger som Jesus redan vunnit. Brottningskampen är emot djävulens listiga angrepp (Ef. 6:11); hans lögner, förutfattade meningar och bedrägerier. Som bevis på att Han vann kriget en gång för alla, sa Jesus:
”Jag har fått all makt i himlen och på jorden” (Matt. 28:18).
Upprop till andlig krigföring handlar ofta om att ”avslöja satans strategier”. Detta går tvärs emot Skriften, som gör klart att Jesus ”avväpnade” djävulen. Allt djävulen kan är att vifta med sin fejkpistol för att bedra de okunniga. Det är en hake bara. Pistolen har inga kulor.
Satan är avväpnad och gjord maktlös av Jesus.
Under en kristen konferens bad predikanten flera tusen människor att symboliskt ta ett steg framåt för att ”invadera djävulens territorium”. Ett problem bara; djävulen har inget territorium. Han är besegrad. Jorden och alla människor på den tillhör Herren (Psalm 24:1). Jesus har redan köpslagit för hela världen genom sin död och uppståndelse. Samma åhörarskara ombads också att bekämpa djävulen genom att symboliskt svinga ett plastsvärd i luften. Vilken nonsens!
Ett tag tillbaka blev jag inbjuden att tala på en konferens. På vägen från flygplatsen till hotellet sa pastorn: ”Peter, jag är så glad att du är i vår stad. Vi har inte haft väckelse på 500 år, men jag vet att Gud har sänt dig hit för att besegra djävulen”. Så smickrande! Jag skulle alltså åstadkomma vad alla andra förkunnare misslyckats med. Till slut (trött efter en lång flygresa) svarade jag att jag inte hade några planer på att besegra djävulen eller underkuva furstar och väldigheter. Pastorn körde nästan av vägen i förvåning, så jag skyndade mig att tilläga, ”Jag sysslar inte med krig mot djävulen. Istället har jag en informationstjänst. Jag lyfter fram Honom som redan brutit djävulens makt. Du kan kalla mig en informationsminister”.
Sann andlig krigföring handlar om att ivrigt sträva efter att vila i Jesu fullbordade verk.
När jag frestas att tänka att jag måste prestera mer, omdirigerar jag mina tankar till Jesus och ser mig själv som Gud ser mig – i Kristus. Vissa frågar: ”Peter, tror du inte på de troendes auktoritet?” Självklart gör jag det. Jag skulle kunna dela berättelser, som fick håret att resa sig på de flesta, om demoniserade människor, ansedda som galningar i deras egna kulturer, som ögonblickligen blev normala när jag kastade ut demonen i Jesu namn. Men detta skedde inte på grund av någon krigföring från min sida. Jag helt enkelt talade i Hans namn som redan besegrat djävulen.
Bättre ledarskap, bättre marknadsföring och en mer relevant kyrkokultur är viktiga, men de kommer heller inte att förändra vår nation. Missförstå mig inte. Jag sätter värde på mänsklig visdom, men blanda aldrig ihop det med evangeliet. Paulus är klar att mänsklig visdom berövar korset dess kraft.
Är Skandinavien redo för Jesus? Jag tror det. Det är dags för en Jesusrörelse. När vi väl börjar gräva i denna gränslösa guldgruva om vad Jesus Kristus har gjort för oss och världen, kommer vi att fråga oss hur vi någonsin kunnat förbise en sådan skatt. Aposteln Paulus predikade endast ”Jesus Kristus och Honom som korsfäst”. Detta brukade besvära mig. Skulle inte åhörarna tröttna på ett sådant ensidigt budskap? Skulle inte predikanten få slut på material att predika om? Hur mycket finns det att säga om Jesus Kristus, korset och uppståndelsen? Jag är tacksam att Gud knackade på mitt hjärtas dörr, och gav mig nåd till att se mer av längden, bredden, höjden och djupet av Kristi kärlek.
Är vårt land redo för Jesus?
Jag är hoppful. Ibland kan misslyckanden leda till att vi utforskar alternativa lösningar. Efter att ha försökt med allt för att få väckelse, vad sägs om Jesus själv?
Rekommenderas:
Twitter – Följ Peter Ljunggren på twitter