Från min synvinkel – Peter om mission, Francis I och Ulf Ekmans konvertering

Du får här ta del av Peters artikel från senaste MissionsVisionen. Peter delar tankar om mission, tacksamhet för Francis I, Ulf Ekmans konvertering till RKK, minnen från Livets Ord och vad som verkligen är väsentligt.

Det är spännande att förbereda ett nummer av MissionsVisionen. Tanken bakom artiklar och rapporter är att uttrycka tacksamhet till dig som stöder ETAL och samtidigt att förmedla andlig uppbyggelse. Kontoret i Sävsjö får många telefonsamtal och mejl efter att en tidning har släpps. Många är glada och tacksamma, men det finns också kritik, speciellt när vi tar upp kontroversiella ämnen.

SIDA-pengar eller troende som offrar?

Missionen är det centrala i ETAL. Om vi går tillbaka ett halvsekel fanns det tusentals missionärer från Skandinavien som evangeliserade och grundade församlingar utöver världen. Idag finns lite kvar av den missionsiver som svensk väckelsekristendom var känd för. Mycket av kristet internationellt hjälparbetet stöds idag av staten och det handlar inte längre om evangelisation. Många har invaggats i tanken att skattepengar ska betala kristen internationell verksamhet. Behovet av den typ av information som ETAL förmedlar är nu större än någonsin, och enskilda troende behövs för att missionsuppdraget ska kunna slutföras.

Clintons besök i Myanamar positivt för evangelium

Vi arbetar nu med kampanjer i Östafrika, Indien och Myanmar (f.d. Burma). Efter att USA:s förra utrikesminister, Hillary Clinton, besökte Myanmar för ett par år sedan har mycket positivt hänt. Under de många år som landets styrts av en militärdiktatur har endast ett begränsat missionsarbete tillåtits bland stamfolk i avlägsna områden, medan de få kristna i storstäderna har levt under ett hårt tryck från myndigheterna. Nu har trycket lättat och kristna ledare har bett om en kampanj i landets största stad Yangon. Bed för detta. Jag hoppas att Johan Olehäll snart ska kunna inleda förberedelserna för en storsatsning i denna jättestad.

Aktuella artiklar

Två medarbetare bidrar med rykande aktuella artiklar i denna tidning. Pastor Oddleif Wahll har i många år haft en förtroendeposition inom norska pingströrelsen. Han har också varit med och undervisat i ETALs pastorsseminarier i Pakistan och i Indien. Hans artikel är homoristisk och djupt tankeväckande. Dr. Eddie Hyatt är en predikant, historiker och lärare som under många år undervisat på World Impact Bible Institute. Hyatts artikel är mycket läsvärd med tanke på diskussionen i kristna sammanhang i Skandinavien.

World Impact Bible Institute

Apropå World Impact Bible Institute får vi en stor respons på våra skolor i Kanada, Indonesien, Kenya och nu också i San Diego, USA. Det finns ett sug efter undervisningen vi förmedlar. Många har hört en del om nåden i Jesus Kristus och nu vill man ha en fördjupad insikt i detta och förstå hela bibeln utifrån Jesu fullbordade verk. I förra numret av MissionsVisionen berättade jag att både Åge Åleskjaer och Mary Felde från Norge finns med i lärarteamet.

Min upplevelse av Livets Ord

Några personliga reflektioner också angående Ulf Ekmans tillkännagivande att han och hans fru Birgitta blir upptagna i den Romersk-katolska kyrkan. Jag blev först kallad som talare till Livets Ords församling 1987 och under en tolvårsperiod därefter talade jag i många olika sammanhang; Europakonferenser, kampanjer, enskilda möten på Livets Ord och i många församlingar inom trosrörelsen. När jag accepterade kallelsen till Livets Ord var det ett medvetet steg. Jag hade varit engagerad inom den svenska pingströrelsen under en femårsperiod och jag visste att min relation till pingströrelsen, där jag hade mitt kristna hem, skulle bli avklippt efter det blev känt att jag predikat på Livets Ord. Jag träffade några av de ledande på Dagenhuset, som hade varit mycket goda att arbeta med, och berättade om mitt beslut. Vi förstod alla att nu var vårt samarbete över. Den kyrkopolitiska situationen tillät inte något annat. Vi skiljdes som vänner. Jag kände mig hemma i miljön på Livets Ord där man var villig att satsa av hjärtat både på människors frälsning och att uppleva andedop, helande, och en nytestamentlig kristendom. Under den här tolvårsperioden lärde jag känna Ulf Ekman och andra ledare på Livets Ord. Ulf och flera andra besökte mig i Kanada, både i församlingen och hemma hos mig. Jag hade tillfälle till mycket personligt umgänge. Jag inbjöd också Ulf Ekman att delta som lärare på ett av ETALs pastorsseminarier i Indien.

Sorg

Trots att jag under ett antal år inte haft kontakt med Livets Ord var min första reflektion sorg, när Johan Olehäll under kampanjen i Liberia berättade för mig att Ulf skulle konvertera. För mig var det inte oväntat. De som följer MissionsVisionen kanske kommer ihåg hösten 2010 då vi gav ut en hel tidning under temat ”Grodan Kokas Sakta”, där jag tog upp många av de frågor som diskuteras i Sverige idag, inklusive draget mot ortodox och katolsk kristendom. Sorgen jag kände gällde inte främst Ulf och Birgitta; de har fattat sitt beslut och gör det de tror är rätt. Hur felaktig man än upplever en annan persons övertygelse måste man respektera varandra. Vi kan också välsigna varandra så mycket som det är mänskligt möjligt, men vi inser samtidigt att det är Guds välsignelse, inte vår, som allt beror på. Nej, sorgen gällde många hängivna kristna i Skandinavien och den förvirring och besvikelse jag förstår de nu måste uppleva. Många hade satsat tid, pengar och sin lojalitet, och nu blev det något helt annat än det som var lovat.

Minns hängivenheten

Under mina år som evangelist har jag aldrig i västvärlden mött en mer hängiven lokal församling än den jag mötte i Uppsala under 90-talet. Här fanns hundratals medlemmar som var villiga att satsa allt för att få med sig icke troende på möten och de kunde samlas i flera timmar i bön innan ett möte då de visste att deras icke kristna kompisar skulle vara med. Jag var imponerad och det var en stor glädje att arbeta tillsammans med denna församling.

Ständigt sökande efter erkännande

Mitt i allt det positiva ifrån dessa tolv år fanns ändå något som bekymrade mig, och som jag reflekterat över i efterhand, inte minst under de senaste årens katoliceringsprocess. Det fanns ett desperat sökande efter erkännande – att bli godkänd. Titlar som pastor, profet och apostel var viktiga, trots att detta i Bibeln inte är titlar överhuvudtaget, utan beskrivningar på funktioner. För mig verkade det barnsligt när man ständigt ville föra fram hur viktigt det var att ”koppla med Livets Ord”, och att detta var ”huvudfåran” i vad Gud gjorde. Jag hade sett alldeles för mycket av vad Gud gör i världen för ta sådana kommentarer på allvar. Jag skulle kunna beskriva många drastiska situationer under Livets Ord–åren då jag personligen var med om att Ulf Ekman och andra ledare drev denna typ av löjlig kyrkopolitik. Jag såg detta uppförande som ett tecken på en djup inre osäkerhet, men det ändrade inte på min uppskattning för både Ulf Ekman och speciellt församlingen Livets Ord. Alla de som Gud använt genom historien har fel och brister. Bibeln och den egna upplevelsen är bevis för det. Gud använder villiga, men ofullkomliga människor. Om så inte vore fallet, fanns det inte hopp för någon. Jag nämner detta djupa behov av erkännande som en kärleksfull varning för oss alla. Just detta kan leda till ett liv av sökande där vi aldrig känner oss tillfredställda. Vi svänger åt olika håll, men innerst inne är problemet vårt eget sökande efter godkännande. Vi måste komma dit där vi inser att det accepterande vi söker endast finns i Guds kärlek uppenbarad i Jesus Kristus. Det enda godkännande som tillfredsställer på djupet finns i Honom som älskat oss (Ef. 1:6).

RKK – kanske inte sista resan?

Jag förstår att för en del, och kanske också Ulf Ekman, skulle ett erkännande från påven vara det absolut högsta man kan tänka sig. Problemet är att inte ens det håller. För de som söker sig till den Romersk-katolska kyrkan kanske inte detta blir sista resan. Det kan bli fler svängningar i framtiden. Sökandet fortsätter, och så kan det också bli för Ulf Ekman. Kanske han gör ytterligare en svängning om tio år, i så fall förhoppningsvis rakt in i nåden och relationen med Jesus Kristus själv.

Tänk själv

Under åren som gäst på Livets Ord hörde jag ibland tankegångar om att amerikansk kristendom var mera ytlig och människofixerad gentemot vad Gud gjorde i trosrörelsen i Skandinavien, som ansågs vara mera djup och hängiven. Nu känns det ironiskt, för det har kanske funnits en större människofixering i Sverige än vad jag upplevt under alla år i USA. Här har vi kanske något att lära: Tacka Gud för de tjänstegåvor han har gett! Sök själv i Skrifterna! Bedöm sedan det du ser och hör – tänk själv (Apg. 17:11).

Tacksam för Francis I

Det har varit inspirerande att se hur påve Francis I behandlar människor genom att först visa på Guds kärlek istället för att börja med teologiska lärosatser. Detta är ju vad nådens evangelium leder till. Det som varit chockerande för omvärlden är att Francis I faktiskt uppför sig som en kristen ledare borde, och som alla påvar innan honom också borde ha gjort. Att en kristen ledare åker omkring i en vanlig bil och bor i en något sånär vanlig bostad borde ju inte skapa en sensation; det är ju vad vi kan förvänta oss av en Jesu Kristi efterföljare. Visst skulle det vara fantastiskt om Francis I skulle erkänna kristna ledare och pastorer i andra sammanhang som likvärdiga bröder och systrar. Mycket skulle då förändras. Hoppas det blir så! Oavsett kyrkopolitik och allt som debatteras fortsätter ETAL att arbeta som vi alltid gjort för att förmedla Jesus Kristi evangelium till människor och speciellt till de som aldrig har hört. Katolska präster och protestantiska pastorer är med i våra kampanj-kommitteer. Vi vill att alla – muslimer, hinduer, katoliker, protestanter och alla andra – ska upptäcka verkligheten i Jesus Kristus. Tack att du är med! Du behövs! Gud välsigne dig!

Följ Peter Ljunggren på Twitter

Beställ senaste numret av MissionsVisionen (gratis)

Peters blogg

3 comments

  1. Ben-Aron Abrams says:

    Jag tror inte att det erkännandet som han sökte var pga en inre osäkerhet som du beskriver, utan bla en längtan efter det starka kristna lärosätet som finns inom den katolska kyrkan. Efter åratal av erfarenhet av fragmentisering inom den karismatiska rörelsen tror jag han har kommit till insikt om kyrkan i stort inte kan fortsätta med detta i det oändliga. Om man vill vandra i det som apostlarna vandrade i och som vi kan läser om i Apg. behöver vi bli den kyrka vi alla längtar efter.
    Insteget i den katolska kyrkan kan ses som något positivt även om den yttre forman kan kännas främmande. Vi måste se lite längre och djupare. Ödmjukt kan vi faktiskt se att detta kan hjälpa kyrkan att nå ut med budskapet om korset till en förlorad värld. Det är ju detta som förenar oss som det centrala navet inom tron och alla kristna led. Om vi enbart har detta ska vara vårt mål ser vi det ut en annan vinkel och eannat ljus. Vi behöver i Guds kärlek koncentrera oss påvad som förenar istället för det som skiljer oss åt. Då kan härligheten komma på ett nytt sätt. Splittringar mellan kristna divisioner, som ju är Satans taktiska kännetecken, borde inte få hindra oss för att försöka uppnå det.Se det så här: Skillnader måste få finnas för att få förena oss kring det centrala. Vi kan gå genom de nya dörrar som kan öppnas som hittills har varit stängda. Vi har som mål att sprida Guds rike med dess budskap med hjälp från alla kristna led, även den katolska. Vilka är vi som dömer våra bröder? Lämna nu detta åt Gud som ju känner allas våra hjärtan. Han sa ju:

    ”Döm inte, så blir ni inte dömda. Ty med den dom ni dömer med, skall ni bli dömda, och med det mått ni mäter med, skall det mätas upp åt er. Varför ser du flisan i din broders öga men märker inte bjälken i ditt eget öga? Eller hur kan du säga till din broder: Låt mig ta bort flisan ur ditt öga, du som har en bjälke i ditt eget öga? Du hycklare, ta först bort bjälken ur ditt eget öga! Då kommer du att se så klart att du kan ta ut flisan ur din broders öga.”
    Matt 7 : 7

  2. Samuel Norlin says:

    Jag tror att förklaringen till Ulfs konvertering beror på att han gått in i väggen för några år , kanske redan på 90-talet. Det kan nog tänkas att han inte nöjer sig med att vara lekman Ulf Ekman då han visat att det är makten som hägrat tidigare. Se vad som hänt i Ukraina! Och talet om auktoritet kännetecknar Livets ord mentalitet, och jag misstänker att inspiration till detta kommer Kennet Hagin, USA.

    Att han ochRobert EK och Svante Rudmar har smittats av sin prästutbildning i svenska kyrkan är också en trolig förklaring.
    Vi borde be för dem att de får möta Gud på riktigt i stället!

    Samuel Norlin

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *