Akta er för hundar

Inom ETAL är vi djurvänner. Iréne Jarlsdotter, vår verksamhetschef, har en boxer, och Stefan Salmonsson är en riktig djurälskare, alltifrån hundar till papegojor. Du kanske har hört uttryck som; “om du vill ha en vän, skaffa dig en hund”, eller “hunden är människans bästa vän”, och det ligger nog något i det. Taina var inte så intresserad av hundar, men sedan vi skaffade oss Susi (varg på finska), har hon också blivit en hundälskare. Men det var inte sällskapsdjur Paulus hade i åtanke, när han kallade religiösa lärare för hundar. Vi läser sammanhanget:

För mig är det inte besvärligt att skriva samma sak till er, och för er är det säkrast så. Se upp för hundarna. Se upp för de onda arbetarna. Se upp för de omskurna. Det är vi som är de omskurna, vi som tjänar genom Guds Ande och berömmer oss av Kristus Jesus och inte förlitar oss på yttre (köttsliga) ting (Fil 3:1-3).

Vilka är dessa ”hundar”? Jo, det är de som framhäver lagen (i detta fall omskärelse), och de har sin tillförsikt i det köttsliga; det yttre. Paulus varning fick mig att inse att hundbeteende är en bild på religiös dårskap.

1. Hundar jagar efter vad de redan har (svansen).
Detta är symptomatiskt för all religion. Man jobbar på att få folk att tro att de inte har något; du har inte tro, inte kärlek, inte nog överlåtelse, osv. Evangeliet är raka motsatsen – du har det! Sluta sök det du har. Förvänta istället att Kristus på insidan av dig manifesteras och blir till välsignelse för både dig och omvärlden. Här behövs uppenbarelse! Alla brev som Paulus, Petrus och Johannes skrev hade denna vinkel – vi har allt vi behöver. Det skrivs aldrig att vi ska söka efter smörjelse, välsignelse eller kraft – vi har det.

Det låter så andligt; ”Gud vill välsigna dig”, ”Gud vill ge dig sin kraft”, eller ”Om du bara håller ut ska Gud ge dig…..”. Ofta i så kallad lovsång förklarar vi för Gud hur desperata vi är efter hans närvaro, hans kraft, och att lära känna honom. Vi beskriver hur hungriga vi är efter Gud. Detta är ett religiöst och obibliskt svammel som leder till att vi inte tror att vi har det som evangelium säger vi har.

Jesus sa upprepade gånger att han är livets bröd och den som kommer till honom skall aldrig hungra, och den som tror på honom skall aldrig törsta. Vi har alltså ett andligt smörgåsbord av allt vi behöver. Gud kan inte ge mer välsignelser, kraft och kärlek – han har inte mer att ge! All välsignelse ifrån Gud är redan given genom Jesus, (Ef 1:3).

Det låter så fromt att bedja, ”O, Gud kom och möt oss, kom med din kraft, kom med din ande”. I själva verket är detta inte andligt, det är köttsligt! Den andliga personen säger: Jag tackar dig Gud att jag har din kraft, din närvaro och din kärlek, tack att Kristus bor i mig!

Den andliga människan ser andliga verkligheter, me-dan den själiska människan ser det yttre.

Kanske du ibland inte känner att du har det du längtar efter, men det beror inte på att Gud inte har gett dig detta. Problemet är ett religiöst mörker som fördunklar våra sinnen så att vi inte ser vad vi har. Johannes skriver att vi har vad Jesus har nu i denna världen (1 Joh 4:17). Det är inte vi som ska vänta på att Gud ska göra något, för Gud väntar otåligt på att vi ska tro på vad han redan gjort. Bön är inte att övertyga Gud att sända väckelse, rena vårt land, sända förlåtelse, sända kraft, osv. Istället handlar bön om att, i tro, ta emot vad Gud har gett oss, och att sedan agera utifrån denna insikt.

Kanske någon undrar, ska vi inte bedja som Kung David; ”Herre rena mig, utplåna mina överträdelser… två mig ren…rena mig från min synd”. Det var en fantastisk bön för David, men David levde innan Jesu fullbordade verk. Vårt budskap är inte att söka rening eller nåd, som om detta inte alls fanns. Snarare förkunnar vi utifrån Efesierbrevet 1:7-8; I honom är vi friköpta genom hans blod och har förlåtelse för våra synder på grund av den rika nåd som han har låtit flöda över oss.

• Vi har köpts fria.
• Vi har förlåtelse.
• Denna frihet och förlåtelse flödar över oss.

Försoningen är ett faktum, och vi gör sinnesändring, och tar emot den, för att sedan förmedla försoningens ord: Förlåtelse och frihet finns tillgängliga för oss och frälsning blir ett faktum när vi anammar det som Gud iordningställt.

Hunden jagar sin egen svans. Tragiskt nog beter sig många kristna på samma sätt. Man jagar välsignelse, kraft, glädje, väckelse och genombrott, fast vi redan har det. Akta dig för det!

2. Hunden skäller på sin egen skugga.
Första gången vår hund såg sin egen bild reflekterad i ett fönster stod hennes hår rakt upp i nacken, klorna spretade och hon skällde för allt hon var värd. Hon fattade alltså inte att det var sig själv hon såg. Det påminner mig om kristna som ser djävulen i allt negativt.

I Romarbrevet 7 beskrivs en man som gjorde vad han inte ville, och det han ville gjorde han inte. Han hade alltså inte full kontroll över sitt agerande. Idag skulle en del kalla detta demoniskt, men Paulus nämner aldrig demoner eller djävulen. Nej, orsaken till detta liv i nederlag var religiös lagiskhet. Religion kommer från relegere – att binda upp. Jesus kom för att frälsa ifrån synden, och för att frälsa oss ifrån religion, som binder oss i traditioner och egna prestationer.
Djävulens bedrägeri går ut på att förvilla sinnen ifrån enkelheten i Kristus (2 Kor 11:3). Alltså inte djävulen uppe i himlarymderna, utan onda anti-evangeliska röster i vårt sinne. “Du behöver mer smörjelse, mer rätt-färdighet, mer tro och mer kärlek. Gud älskar dig, men du behöver också leva så att du förtjänar hans kärlek.” Detta är den religiösa lögnen i ett nötskal: Gud kan göra fantastiska saker för dig, men han har inte gjort det ännu, och han håller tillbaka välsignelserna tills du rättar till vissa ting i ditt liv. Lögn! Lögn! Lögn!

Ofta kopplar man ovanstående uttalande med att “djävulen är väldigt stark”, medan evangeliet deklarerar att djävulen är totalt besegrad. Om djävulen hade någon makt över vår frälsning över huvud taget, så skulle han ha omintetgjort den. Men den makten har han inte. Allt djävulen har är falska argument och tankebyggnader för att leda oss in i fångenskap.

Var inte som en hund som skäller på en kraftlös skugg-bild. Vi slåss inte mot djävulen, nej, Jesus har redan
triumferat och nu står vi fasta mot alla djävulens listiga angrepp. Ordet listiga betyder luraktiga, och det är just det djävulen håller på med; att lura kristna, så att vi inte ska se vad vi har. Vår uppgift är inte att attackera djävulen, men att stå fasta i den seger Jesus har vunnit. Vad är det som håller en person eller ett land i fångenskap?
Okunskap angående evangelium! Djävulen är super-religiös, han gör allt han kan för att distrahera oss från evangelium, därför att det är just evangelium och inget annat som förändrar städer och nationer.

3. Hundar återvänder till sina spyor.
Både Jesus och Paulus citerar detta uttryck från Ordspråksboken. Återvända betyder att hunden en gång var vid spyorna och lämnat dem, men så vänder den tillbaka igen. Det är så religion fungerar – du blir aldrig riktigt fri, du får älta dina misstag om och om. Man lovar frihet, men istället blir det fångenskap. Vi får förbön, biktar oss, och får själavård för samma sak år efter år. Om du har brutit ett ben behöver det naturligtvis gipsas, men när benet är läkt blir du av med gipset, för det är bara till besvär. Att få förbön igen och igen för sådant som redan skötts om då du blev en ny skapelse i Kristus är att sätta gips på redan läkta ben.

Nyckeln är att inse vilka vi verkligen är. Simon Petrus skriver att Jesus, på grund av sin stora barmhärtighet har fött oss till ett levande hopp. Vi är inte hopplösa, vi är nya skapelser i Kristus. Varför vill vi inte ljuga, begå äktenskapsbrott, stjäla eller skvallra? Jo, därför att vi är nya skapelser. Det är inte fruktan att bli avslöjade, eller att djävulen ska få grepp över oss som får oss att säga nej till synd. Nej, som nya skapelser i Kristus har vi kärlekens natur, och den motiverar oss till ett helgat liv, för vi är skapade till goda gärningar (Ef 2:10). Vi gör gott, inte på grund av krav, utan därför att det ligger i vår nya natur. Vi lämnar det gamla livet (spyorna), för något nytt har kommit, och nu lever vi i det.

4. Hundar gräver ner och gräver upp döda ben.
När min hund får ett ben gnager hon på det en stund, sen gräver hon ner det för att en stund senare gräva upp det igen. På samma sätt agerar religion man tar ständigt upp till ytan det som är dött och begravet för längesedan.

Ordet bautiso, översatt döpt, betyder begrava. Dop handlar inte alltid om vatten eller om dopet i den Helige Ande. Vårt gamla liv är begravt (döpt) med Kristus, och syndens kropp har berövats sin makt så att vi inte längre är slavar under synden. Den som är död är friad från synd (Rom 6:3-8). Meditera över detta! Vår identitet är i Kristus, i hans död, begravning och uppståndelse. Någon vers senare läser vi, så ska ni också se på er själva: ni är döda från synden och lever för Gud i Kristus Jesus.

Att se på betyder ”betänk , inspektera”, ungefär som när du kollar ditt bankkonto noga. Inspektera dig själv och ditt liv, se dig själv död från synden och levande för Gud. Att akta sig för hundar betyder att akta sig för undervisning som gör att du ser dig själv på fel sätt. Se inte dig själv som en stackare, utan som den du verkligen är – levande med Kristus. Det finns en förfärlig och alltför vanlig undervisning där kristna beskrivs som ständigt behövande, du blir aldrig riktigt bra nog, du kommer aldrig till skott, det är alltid något som måste hända innan väckelse eller bönesvar kan komma. Akta dig! Ta istället till dig sanningen – du är frälst, Jesus bor i dig och allt förmår du i Honom!

Det religiösa hundbeteendet uppträder i många former, beroende på vilken typ av kristendom du är upp-vuxen i. Oavsett vilken form av självrättfärdighet det handlar om kallar Paulus det för dynga. Det finns hästdynga, kodynga, grisdynga, men oavsett vilken sort är det dynga. All självrättfärdighet och prestationsreligion, oavsett varifrån det kommer, är dynga (Fil 3:8).

Nej, vi skyfflar inte religiös dynga, vi förmedlar de goda nyheterna – Guds evangelium – att allt du behöver har du NU i Jesus Kristus.