Hur var det nu med syndabekännelse? (Del 2)

”Men ska vi inte bekänna våra synder?”

Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet”. (1 Joh. 1:9)

Få bibelversar har blivit så missförstådda och misstolkade som Joh. 1:9. Det kan vara farligt att tillämpa bibelversar lästa ur sitt sammanhang! För att förstå vad Johannes var ute efter när han skrev detta måste man också förstå orsaken till varför brevet skrevs samt läsa versarna både före och efter. Historiker är överens om att en huvudorsak till varför brevet skrevs var för att gå tillrätta med falska lärare som försökte föra in gnostiska tankar i församlingen. Det verkar som att dessa falska läror bland annat innebar att man förnekade syndens existens och därmed också behovet av att tro på och acceptera Jesus Kristus som Herre och Frälsare.

Läser man sammanhanget i vilket Johannes talar om att bekänna sina synder i 1 Joh. 1:9 så framgår klart att författaren vänder sig till människor som:

– vandrar i mörkret (v. 6),

– som inte har gemenskap med de kristna (v. 7),

– som påstår att de aldrig har syndat och som inte heller har Guds ord i sig (v. 10).

Läser man allt i sitt sammanhang framgår det tydligt att Johannes här inte talar till människor som är födda på nytt.

I kapitel 2, vänder sig Johannes till de han kallar ”mina barn” och från och med nu är det uppenbart att han vänder sig till de troende. Lite senare i samma kapitel säger han till ”barnen” att deras synder redan ÄR förlåtna (2:12). Han säger inte att de först behöver bekänna alla de synder de begått under de senaste dagarna. Till ”fäderna” säger han att de redan KÄNNER ”honom som är från begynnelsen” (2:12, 13). Detta i motsatsförhållande till falska kristna som vandrar i mörkret och inte har gemenskap med Gud från kapitel 1 vers 6. Till de ”unga männen” säger han att de redan har besegrat den onde och att GUDS ORD FÖRBLIR I DEM (2:12, 13). Detta i motsatsförhållande till de i 1:10 som uppenbarligen inte hade Guds ord i sig (!).

Genom att läsa hela sammanhanget så är det enligt min uppfattning helt uppenbart att Johannes inte vänder sig till samma personer i det första kapitlet versarna 6-10 som i det andra kapitlet versarna 12-14!

När du läser detta kanske du känner dig dum då du, som så många andra, byggt större delen av ditt kristna liv på en vers om att bekänna sina synder som Gud inte ämnat för dig som troende! Välkommen till klubben! Det är underbart när Guds ljus kommer med frihet till våra liv!

Även om jag, mot förmodan, skulle ha fel angående den tolkning av 1 Joh. 1:9 som beskrivs ovan, och versen faktiskt riktar sig till troende, så innebär hur som helst detta inte att vi troende ska gå omkring och bekänna våra synder för Gud dagarna i ända! Denna vers måste tolkas i ljuset av den övriga uppenbarelse som ingår i det nya förbundet, inklusive versarna om att Gud inte längre vill att vi ska vandra omkring med syndamedvetenhet i våra liv (Heb. 10:2) och att Gud genom Jesus Kristus en gång för alla utplånat synden (Heb. 9:26)!

En misstolkning av 1 Joh. 1:9 har lett till en inflation av syndabekännelser som i sin tur gjort kristna mer medvetna om sin synd än om sin rättfärdighet i Kristus Jesus! Detta har lett till att vi som troende inte kunnat njuta av den frihet som Jesus friköpt oss till. Istället för att leva ett glädjefyllt kristet liv lever många med ett dåligt samvete inför Gud. Detta i sin tur har gjort oss till ineffektiva vittnen för Jesus. Vad har vi att erbjuda världen och vi själva brottas med syndamedvetenhet och fördömelse?

Vad ska jag då som kristen göra när jag syndat? kanske du undrar. Denna fråga besvaras av Johannes i 2:a kapitlets första vers:

“Mina barn, detta skriver jag till er för att ni inte skall synda. Men om någon syndar,har vi en som för vår talan inför Fadern – Jesus Kristus som är rättfärdig. Han är försoningen för våra synder, och inte bara för våra utan också för hela världens. (1 Joh. 2:1-2).

Först ett viktigt påpekande: Har du begått fel mot andra människor så bör du göra allt du kan för att ställa saker och ting tillrätta. Kanske behöver du söka upp personen ifråga och be om förlåtelse. Dessa versar handlar först och främst om hur vi ska förhålla oss gentemot Gud om vi syndat och budskapet är tydligt:förtrösta på din försvarsadvokat, Jesus Kristus! Han ÄR försoningen för dina synder. Tro att Hans offer en gång för alla är nog! Tacka Honom för att du, trots dina misstag, är rättfärdig, att dina synder är förlåtna och utplånade!

För det religiösa väsendet är nog detta det värsta man kan säga. Men behöver vi inte omvända oss? kanske du undrar. Förutsätter inte omvändelse att man bekänner sina synder? Jag tror det kan finnas stunder när vi har syndat då vi behöver gå till Gud och prata om det och utgjuta våra hjärtan inför Honom. Absolut. Men jag är samtidigt övertygad om att Guds vilja för oss inte är att vi ska bekänna våra synder för Honom på en daglig basis. Detta leder bara till ökad syndamedvetenhet, vilket i sin tur endast leder till en större syndabenägenhet.

Betydelsen av ordet omvändelse i nya testamentet innebär att ”ändra sitt tänkande”. Ingen människa kan i längden agera i motsats till vad som är ens egen självbild. Ser jag mig själv som en ömkansvärd, fattig syndare så kommer jag att leva mitt liv som en ömkansvärd, fattig syndare. Ser jag mig som förlåten och rättfärdig i Kristus så kommer jag också att leva och agera rättfärdigt. Endast genom att förändra vårt sätt att tänka, att förnya våra sinnen med sanningen om vem Jesus är för oss och vilka vi är i Honom, kan vi bryta oss loss ifrån syndens bojor.

Om vi är ute efter att få folk att leva så heligt och rent som möjligt finns det inget som är mer effektivt än att, vid synd och misslyckande, få dem att tacka Gud för att de är rättfärdiga – istället för att få dem att recitera en syndabekännelse!

Om vår ställning inför Gud är beroende av huruvida vi bekänt alla våra synder för Honom eller inte så skulle vi inte kunna syssla med så mycket annat än att bekänna synder för Honom dagarna i ända! Synd utgörs nämligen inte bara av saker vi gjort utan också av saker vi inte har gjort! Jesus är också tydlig med att synd inte bara utgörs av handlingar eller icke-handlingar, utan också av våra ord och tankar! Vore vi helt ärliga så skulle syndalistan vara så lång att större delen av vår dag skulle behöva ägnas åt syndabekännelse. Tack och lov så har våra synder försonats och utplånats och vi får leva utan medvetenhet om synd och skam!

Flertalet kristna, åtminstone de med en protestantisk bakgrund, är överens om att när en syndare tar emot Jesus så är alla synder som begåtts innan man blev frälst borta och förlåtna. Man får en ny start i livet. Man behöver inte älta eller bekänna synder från sitt tidigare liv. Alla synder har kastats i ”glömskans hav”. Men samma personer – jag brukade vara en av dem – anser tydligen att vi, efter att vi har tagit emot Jesus, skall behöva rabbla upp precis alla synder vi som troende begått för Gud, på en daglig basis! Om detta är sant så får syndare en mycket bättre deal än de troende – Guds egna barn!

Befallningen till oss som blivit återlösta är densamma som den som gavs till Adam och Eva: Rör inte trädet med kunskap om gott och ont! Vad är det som ger oss kunskap om gott och ont? Romarbrevet visar oss att kunskapen om gott och ont förmedlas i och genom Mose lag (Rom. 7:7).

I det nya testamentet proklameras att vi har friköpts från lagen och fått SÖNERS RÄTT! Vad var det vi friköptes ifrån? Ett religiöst liv där allt cirkulerar kring kunskapen om gott och ont – hur bra eller dåliga vi varit. Ett barn går inte runt och känner sig ovärdigt att vistas i sina föräldrars närhet – trots alla dess fel och brister. Vi som är Guds barn har blivit friköpta till ett liv i frihet från syndamedvetande!

Rekommenderas:
Artiklar

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *