Helige Henrik och den ”verklige” Jesus

Religion handlar mycket om vem som är ”inne” och vem som är ”ute”, vem som ”tillhör” och vem som inte gör det. Vi har ”katoliker” och ”protestanter”, ”frälsta” och ”ofrälsta”. En del talar om människor som har tagit emot eller förkastat Jesus, detta får mig att undra; vilken Jesus har ”tagits emot” och vilken har ”förkastats”?

Det finns en hel del ”Jesus-ar”, man har berättat om honom på så många sätt. Hur ser den verklige Jesus ut? Kan vi veta? 

När jag var i Finland nyligen fick jag höra historien om ett katolskt helgon, helige Henrik, en biskop i Finland, som påstås ha mördats med en yxa på 11-hundratalet. Det är länge sedan och jag antar att läsaren undrar ”vad har detta att göra med idag?”; häng kvar; vi kommer dit alldeles strax.

Även om han inte helgonförklarats officiellt, vördas Henrik som helgon i många stift och har kallats helgon av katolska författare sedan 13-hundratalet. Henriks lista över underverk innehåller ett påstående om att hans finger hittades intakt flera månader efter hans död, mördaren [mer om honom om ett ögonblick] förlorade skalpen när han tog på sig biskopens hatt på skämt, medan en präst som hånade biskopen fick svår värk i magen.

Jag tror att vi förstår tanken; bråka inte med biskopen, död eller levande.

Det påstås att den engelskfödde Henrik var biskop i Uppsala, när han och den svenske kungen Erik, ett annat helgon, gav sig iväg för att kristna det ”blinda och onda hedniska Finlands-folket”. Efter att de hade erövrat Finland, döpt folket och byggt kyrkor, stannade Henrik kvar och fortsatte sin mission att fördriva hedendomen.

Olika kyrkor har kämpat för Henriks reliker och det finns motstridiga påståenden, allt ifrån att hans kvarlevor förlorades i havet på en resa från Finland till S: t Petersburg, på 16-hundratalet, till att relikerna finns kvar idag i en finsk katedral.

Det är Lalli, Henriks yx-svingande mördare, som fascinerar mig. Historien berättar att biskopen sin vana trogen, kom till Lallis hus mitt i vintern och tog mat åt sig själv och hö till sin häst, utan tillåtelse eller kompensation. När den hetlevrade Lalli fick höra av sin fru vad som hade hänt, blev han rasande, tog på sina skidor och förföljde tjuven tills han hade jagat ner honom på isen i en närbelägen sjö och dödat honom på fläcken. Lalli blev fredlös och ”förkastade Henriks Jesus”.

Det är svårt att skilja fakta från saga i 12-hundratalets berättelser. Men ett faktum är oomtvistat; prästerskapet och adeln var vid den tiden fria att gå till gårdar och ta vad de ville utan att betala, en praxis som förbjöds ungefär femtio år senare. Kanske hade hedningen Lalli anledning att vara upprörd.

Om nu legenden är sann, menar jag naturligtvis inte att biskopens stöld rättfärdigade mordet, men det fick mig att tänka på frågan om att ”förkasta” Jesus. Vilken Jesus var det Lalli förkastade?
När kristna idag talar om människor som förkastar Jesus, borde vi fråga, vilken Jesus är det de avvisar; tagaren, eller givaren?

Det finns gott om människor som har växt upp i kyrkan, varit överlåtna kristna, men som senare förkastat kyrkan och den Jesus som den representerade. Andra har vid något tillfälle ”tagit emot Jesus”, kanske bett en frälsningsbön, men sedan gått bort ifrån det kristna livet, eftersom de inte längre tror på den Gud de hör talas om i kyrkan. Åter andra har utsatts för direkt hyckleri, övergrepp och misshandel i Kristi namn. När de gick sin väg, förkastade de Jesus?

Om svaret är ja, vilken Jesus?

Kan det vara så att en del har förkastat en ”Jesus”, som Jesus Kristus själv skulle ha förkastat?

Oavsett om vi talar om Lalli eller oförståndige Henrik, eller en kompis på andra sidan gatan, kräver frågan ett svar; vem är den verklige Jesus?

Om frågan gör dig nyfiken vill jag föreslå en möjlig utgångspunkt. Skaffa en Bibel och läs Jesu predikan till den religiösa eliten, som återges i Lukasevangeliet kapitel 15. Du kanske blir förvånad över vad du upptäcker.

Av Peter Ljunggren