Evangeliet måste återupptäckas!

Evangeliet måste återupptäckas!

Många undrar om kristendomen har någon framtid i vårt land. Kristendomen och kyrkan är inte längre populära. De sociala och ekonomiska fördelar som tidigare i vissa länder förknippades med att vara medlem i en kyrka är borta. Den kristna tron är motsagd och kritiserad och uppfattas som orelevant. Vi hoppades på väckelse men befinner oss istället i en utförsbacke av moraliskt förfall. Självklart har Gud inte slutat frälsa. Nej, människor kommer till Kristus, men den genomgående trenden är ändå tydlig.

I denna situation hör vi om upprop och initiativ med syftet att föra tillbaka vårt land till rättfärdighet. Predikanter ondgör sig över den andliga situationen, och kommer med en lista på ”steg” eller ”nycklar” som alla kan summeras på följande sätt: Sluta med det som är synd och fel och börja göra rätt.

Stoppa samkönade äktenskap, abort, nakenhet på TV, och begränsningen av kyrkans rättigheter. Låt oss återvända till 70- eller 60- eller 50-talet, eller till den tid då vår nation var gudfruktig, får vi höra.

Ett problem bara. ”Sluta göra fel – börja göra rätt” är endast ytterligare en humanistisk strävan som berövar evangeliet på dess kraft. Idén att rättfärdighet kommer av att ”göra det rätta” är inte bara fel; Jesaja kallar detta tänkande ”smutsigt”. Hur kommer då rättfärdighet? Lösningen ligger i att återupptäcka evangeliet om Guds nåd genom Jesus Kristus.

Är nåd en licens till att synda?

Vissa menar att budskapet om nåd är svagt, medan andra nedlåtande kallar det för ”hyper-nåd” och menar att detta är en modernistisk undervisning som ger folk en licens att synda. Kristna är överens om att vi är frälsta av nåd, men efter att någon tagit emot Kristus menar många att ett framgångsrikt kristet liv uppnås genom självdisciplin. Låt mig vara tydlig med att påpeka att vi alla vill ha en hög moral. Frågan är bara hur rättfärdighet och moral kommer. Sker det genom vår egen disciplin eller är sann helighet resultatet av att vila i Kristi fullbordade verk och låta Honom leva genom oss?

Galaterbrevet bör klart att evangelium och nåd är synonymer. Varje annan väg till rättfärdighet eller helighet är en perversion (Gal. 1:6-10). Iden att Guds nåd skulle leda till synd är helt skev. Skriften säger oss att syndens styrka är lagen. Mer lag leder till mer synd medan mer nåd leder till mindre synd. Det sägs vidare:

  • Den överflödande nåden får oss att regera i liv (Rom. 5:17).
  • Nåden bryter syndens herravälde i våra liv (Rom. 6:14).

I bästa fall medför religiösa regler och principer en modifiering av mänskligt beteende. Vi kan göra överlåtelser, be, lyfta våra händer i lovsången, vittna, bära en bibel under armen och se väldigt kristna ut, medan våra hjärtan förblir oförändrade. Guds nåd verkar inifrån och ut. Den transformerar hjärtat, vilket i sin tur leder till ett förändrat beteende. Synd kan inte stoppa nåden, men nåd stoppar synden.

Nådens evangelium är smittsamt 

Man kanske kunde tro att Guds nåd är en söt och okontroversiell lära. Sanningen är den motsatta. Jesu första predikan beskrivs med att ”nådens ord utgick från hans mun” (Luk 4:22), men ändå orsakade budskapet en sån vrede att de religiösa ledarna försökte döda Jesus. Senare ledde evangeliet om Guds nåd nästan till en splittring av församlingen i Jerusalem, där en gruppering ville lägga ett ”ok” av religiösa regler och ritualer ”på lärjungarnas axlar”. Tack och lov gick de som trodde att fräsning enbart kommer genom ”Jesu Kristi nåd” segrande ur striden (Apg. 15:10-11).

En gång i tiden trodde jag att det var radikalt att ge människor en lista på saker de måste göra för att behaga Gud. Lite visste jag om att det behagar vår köttsliga natur att bli tillsagd att vi kan uppnå Guds välsignelser genom att göra ”det rätta”. Men i verkligheten är det nåden som är radikal eftersom vi alla står i tacksamhetsskuld till någon annan – Jesus Kristus. Detta är en dödsstöt mot religiös elitism.

Nåd kommer inte genom sunt förnuft eller akademiska studier, utan genom uppenbarelse. Paulus skrev: ”Jag har inte fått det eller lärt mig det av någon människa. Jag har tagit emot det genom en uppenbarelse från Jesus Kristus” (Gal. 1:12). Det nya testamentets fokus är att hålla oss till denna uppenbarelse av Kristus. Aposteln fortsatte: ”Jag har trolovat er med en enda man, för att föra fram en ren jungfru inför Kristus. Men jag är rädd för att liksom ormen med sin list bedrog Eva, så skall också era sinnen fördärvas och vändas bort från enkelheten i Kristus” (2 Kor. 11:2-3, kursiv text från NKJ:s översättning).Han tillägger att det finns en falsk rättfärdighet, som ser ut som ”rättfärdighet”, men som i verkligheten kommer från Satan, som förklär sig till en ljusets ängel (v. 13-15).

Rättfärdighet eller självrättfärdighet?

Kan det så vara att vi i vår iver att vända tillbaka till Gud har uppmuntrat till självrättfärdighet? Konsekvenserna vore fruktansvärda eftersom de som följer denna stig av (förvisso välmenande) regler och principer kommer att få ”ett slut i enlighet med deras gärningar”, i stark kontrast till de som tror evangeliet, vars slut kommer att bli i enlighet med Jesu fullbordade verk.

Antingen söker vi Kristi rättfärdighet, ”guld, silver och ädla stenar”, vilket endast Gud kan producera, eller så söker vi en rättfärdighet av trä, hö och halm. Gud skapade träd och gräs, men bortklippt från de livgivande rötterna blir de till trä, hö och halm. Lärdomen är klar – endast vad som har åstadkommits genom Guds nåd kommer att överleva i längden, medan det vi själva försökt åstadkomma genom självansträngningar i slutändan kommer att brännas upp.

Nåd – en objektiv sanning

Det har blivit populärt idag att kalla nåd en ”kraft att göra det goda”, med detta reducerar nåden till något mycket lägre än vad den verkligen är. Nådens evangelium är Jesu Kristi budskap. Det är en objektiv verklighet att Gud tog alla synder som begåtts från Adam fram till vår tid och lade dem på Jesus. De synder som Han tidigare ”blinkat åt”, inklusive dina synder, blev omhändertagna ”en gång för alla” av ”en man” på korset. Om vi tror detta ger det oss kraft, men om vi förkastar vad Kristus har gjort förändrar det inte Hans fullbordade verk ett dugg. Jesu Kristi nåd består för alla tider som den absoluta och objektiva sanningen om Guds kärlek för mänskligheten.

Nåden är icke-diskriminerande. Allt som Gud har finns tillgängligt i samma mått till alla genom tro. Jesu egna lärljungar trodde de kunde få ett litet övertag gentemot andra och frågade: ”Vad måste vi göra för att utföra Guds gärningar?” Jesus svarade: ”Tro på den som Gud har sänt”. Fångvaktaren i Filippi fick samma svar när han frågade ”Vad ska jag föra för att bli frälst?” Tanken att det räcker med att tro väcker anstöt för många. Det verkar vara för enkelt. Religion kräver att något ska vara svårt. När kristna som ser sig själva som ”heliga” ser människor de anser vara mindre heliga än dem själva motta välsignelser från Gud, blir de förvirrade. Kom ihåg, man mottar från Gud genom att tro på vad Jesus har gjort. Det är på så sätt som de sista kommer att bli de första och vise versa.

Självrättfärdighet – en förbannelse

Idag talas det mycket om att bryta förbannelser. Förbannelser kopplas till icke-kristna byggnader, speciella klädedräkter eller inristningar. Att vara ”under förbannelse” i det nya testamentet handlade om att blanda Guds nåd med regler och ritualer eftersom detta i slutändan leder till självförakt eller hyckleri när man inte kan leva upp till alla krav. Att lära ut att välsignelser, överflöd och frälsning kommer genom våra egna ansträngningar sätter folk under en förbannelse av ouppfyllda förväntningar. Evangeliet innebär att vi är accepterade, välsignade, helade och älskade på grund av vad Jesus har gjort.

Religion är en grym plågomästare. Mose lag var tydlig med att om du felat på en punkt, så hade du också felat på alla. Man kan inte plocka ut sitt eget favoritbud; det är allt eller inget som gäller. För att uppnå rättfärdighet hade man varit tvungen att hålla varje ”bokstav och prick” (Matt. 5:18). Tack Gud för Jesus Kristus som satte punkt för detta genom att fullborda lagen varefter han ropade ”det är fullbordat”. Varje krav, hela den handskrift som var emot oss har naglats fast till korset.

Vår nation i vågskålen

Har kristendomen en framtid? Det beror på. Dagens Turkiet var en gång platsen där evangeliets flagga var hissad högre än någon annanstans i världen. Bibliska städer som Antiokia, Lystra, Derbe, Smyrna och Efesos låg alla i vad som idag är Turkiet. Men ändå kom kristendomen att raderas ut på dessa platser. Jag ber att detta aldrig ska hända i vårt land. Vi befinner oss vid ett vägskäl. Går vi ut med ett budskap om att ”sluta göra fel – börja göra rätt”, eller presenterar vi rättfärdighetens gåva – Jesus vår rättfärdighet?

Vår nations öde hänger på evangeliet (Rom. 2:16). Den Helige Ande blir bedrövad när det budskap vi predikar inte ”förmedlar nåd åt de som lyssnar” (Ef. 4:29, NKJ:s översättning).

Här följer några viktiga frågor vi bör ställa oss själva:

  •  Uppmanar vi folk att ta itu med sina synder, eller pekar vi på Honom som redan tagit bort dem?
  •  Undervisar vi folk om steg till att bli rättfärdiga, eller visar vi på att Jesus lever i och lägger sin rättfärdighet i oss?
  • Talar vi om att bryta förbannelser, eller pekar vi på Honom som redan brutit alla förbannelser?
  •  Varnar vi för en nära förestående dom över vår nation, eller fokuserar vi på Honom som domen föll på?

Hoppet om en ny väckelse står till återupptäckten av Guds nåd i Kristus Jesus – evangelium.

Följ Peter Ljunggren på Twitter.

Peters blogg

1 comments

  1. keijo leppioja says:

    Yes evangelium är medisin til folk och nytt liv kan starta med Jesus i hans blod skull och Gud älskar oss mer när vi sprider hans evangelium i den Heliga Andens kraft idag igen och vi själva lever efter bibel läran in Gud rättfärdihets välsignelse ,tack med välsignelse ,keijo södertälje

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *