Det Farliga Nådebudskapet

Den Helige Ande vidrör idag troende över hela världen och många upplever en störreuppenbarelse av Guds nåd. Kristna upptäcker att de har blivit berövade andliga välsignelser genom en blandning av nåd och lagiskhet, istället för ett kristallklart budskap om Guds överflödande nåd.

När röster höjs som menar att nådesbudskapet är farligt, undrar man vad saken gäller. Mer nåd betyder ju mer av Jesus, och hur kan det vara farligt? Tror vi verkligen att om en person är helt överlåten till Jesus så är personen i fråga ute på tunn is? Menar vi att om någon helt förlitar sig på Jesu försoningsverk är man på lös grund? Nej, det finns ingen säkrare grund än Jesus själv.

Vad vi istället märker är att människor, som har kämpat hela livet med fördömelse, fruktan, förkastelse och mindervärdighet När nåden får grepp över våra liv händer något underbart; sann helgelse manifesteras och Gud verkar i oss för att frambringa Kristus egen karaktär. Denna verkliga helgelse sker inte genom självansträngning eller något vi kan berömma oss av, istället är det Guds kärlek i oss som gör det möjligt att hålla hans bud. När den Helige Ande visar oss mer av vad Kristus har gjort
upptäcker vi att sanningen inte bara sätter oss kristna fria, men den ger också hopp till världen. Kärnan i nådesbudskapet är Jesus själv. Först möter vi Hans nåd i upptäckten att våra synder har förlåtits. Sedan ser vi Guds nåd på olika områden; helande, familjeliv, andens frukter och nådegåvor, i tjänst för Herren och i relation till andra. Det hela går ut på att vi inte är någonting i oss själva. Precis som grenen inte kan bära frukt om den inte är kopplad till stammen, är vi ingenting utan Jesus Kristus.

När röster höjs som menar att nådesbudskapet är farligt, undrar man vad saken gäller. Mer nåd betyder ju mer av Jesus, ochhur kan det vara farligt? Tror vi verkligen att om en person är helt överlåten till Jesus så är personen i fråga ute på tunn is? Menar vi att om någon helt förlitar sig på Jesu försoningsverk är man på lös grund? Nej, det finns ingen säkrare grund än Jesus själv.

Vad vi istället märker är att människor, som har kämpat hela livet med fördömelse, fruktan, förkastelse och mindervärdighet hittar frihet och glädje i Jesus. Deras liv förvandlas när de upptäcker detta underbara radikala budskap om Jesu nåd. Jag är nästan chockad när jag hör de mycket konstiga frågor som ställs angående nåden. Det tycks att de som kritiserar antingen är okunniga om vad som predikas, eller misskrediterar man budskapet avsiktligt. Tyvärr skapar man ofta en fantasibild på vad nådesbudskapet är, och sedan kritiserar man bilden man själv har framställt.

För mer än fem år sedan upplevde jag en ny dimension av Jesus. Detta verkar kanske konstigt, för sedan jag började heltidstjänst i Kanada, USA, Skandinavien och världen runt, har jag varit känd som en ”Jesuspredikant”. Ändå var det så att den Helige Ande lät sitt ljus skina på mitt hjärta och jag upptäckte att jag hade blandat lagiskhet, mänsklig visdom och Guds nåd, allt i en soppa.

Ska Nåden ”Balanseras?”
Jag hade alltså begått det klassiska misstaget som Paulus kämpade emot i sina brev. I Galatieförsamlingen som ju genom Paulus brev var känt för sin lagiskhet, trodde man fortfarande på Guds nåd och Jesu död och uppståndelse. Det var inte problemet. Nej, det som Paulus korrigerade var denna blandning av lagiskhet och nåd. Idag menar en del att en sådan blandning betyder att man är ”balanserad”. Ja, det är viktigt på många områden att ha balans, men nåden kan inte balanseras. Det finns en balans mellan utåtriktad och inåtriktad verksamhet, mellan tillbedjan och bibelstudium, bön och gemenskap o.s.v. Men hur ska vi balansera nåden? Med lagen? Det skulle vara lika omöjligt som att balansera Jesus. Kan vi få för mycket utav honom? Hur ska vi få balans på budskapet om Jesus?

Jag tar upp två av de invändningar som görs emot detta budskap om Guds nåd.

Är Hela Bibeln För Oss?
Några menar att nådesbudskapet upphöjer en del av Bibeln över andra delar, eller ännu värre, att nådesförkunnelsen lägger Gamla Testamentet, Jesu ord, och flera andra nytestamentliga skribenter åt sidan. Detta argument faller på sin egen bristande logik. Det är helt klart att varje kristen tror att hela Bibeln är till för undervisning, korrigering och instruktion. Samtidigt är väl alla överens om att vi inte personligen praktiserar allt i Bibeln. Mose befaller ju att om en ung person är upprorisk ska föräldrarna ta honom till de äldste i porten för att stenas. Vi är väl alla tacksamma att Gud har ett bättre sätt att ta itu med upproriskhet. ”Ja” säger någon, ”men det är ju Gamla Testamentet, allt som Jesus sa är väl för oss idag”.

Är det verkligen så? Låt mig citera ett par verser ifrån Jesus, ”Gå inte in på hedningarnas område eller in i någon samaritisk stad. Gå i stället till de förlorade fåren av Israels hus” (Matt 10:5-6). Detta är alltså Jesu egna ord, men om de orden gällde för oss idag, skulle varje församling i Skandinavien stänga sina dörrar. Ansgar, som är Skandinaviens apostel, skulle aldrig ha kommit och predikat evangelium för lite över tusen år my mistala sedan om han trodde att dessa ord ifrån Jesus var för os idag. Om lärjungarna hade trott att dessa ord var för alla tider och för alla situationer, skulle ingen av dem lämnat Israels land, och evangelium skulle ha förblivit ett budskap innanför Israels gränser. Det är väldigt klart i sammanhanget att Jesus talade till lärjungarna om deras uppgift inom det Gamla Förbundet.

Lite längre fram läser vi i Matt 15:24-26, ”Jag är sänd endast till de förlorade fåren av Israels hus”. Men hon kom och föll ner för Honom och sade: ”Herre, hjälp mig!” Han svarade: ”Det är inte rätt att ta brödet från barnen och kasta det åt hundarna.” Här menade alltså Jesus att helande var endast för judar. Om detta var sant idag, skulle vi inte uppmuntra någon människa att tro Gud om helande.

Det är ju helt klart att Jesus talar innanför ramen av det Gamla Testamentet, som sedan togs bort genom Jesu död. Vi lever i det Nya Förbundet och vad som gäller för oss är Rom 10:12; Det är ingen skillnad mellan jude och grek. Alla har en och samme Herre, och Han ger sina rikedomar åt alla som åkallar Honom.

Aposteln Paulus var så totalt identifierad i det Nya Förbundet att han skrev, att för judarna blir han en jude, och för grekerna en grek, han blir allt för alla. Detta är märkligt med tanke på att Paulus själv var en jude. Han var så identifierad med att han var en ny skapelse, att han som var en jude fick alltså bli en jude för judarna. Vilket vittnesbörd om hur totalt Paulus räknade sig Det handlar inte om två förbund som fungerar sida vid sida, det Gamla förbundet är fullbordat i Jesus, det Nya har kommit.

Ett annat exempel är när Jesus sa, om din hand eller din fot förleder dig, så hugg av den (Matt 18:8). Vi accepterar inte detta för oss idag. Istället ser vi dessa ord inom sammanhanget där Jesus talade till styvnackade fariséer, som inte var villiga att erkänna sitt behov av Guds nåd. Om vi skulle ta detta som ord för oss idag, skulle knappast någon av oss ha några kroppsdelar kvar. I Apostlagärningarna finns inget exempel på att den första församlingen praktiserade någon sorts stympning av kroppsdelar. Det är tydligt att de förstod att Jesu ord uttalades i ett sammanhang av lagiskhet. Bibeln själv säger att vi ska rätt dela sanningens ord (2 Tim 2:15).

Vi upphöjer alltså inte en del av Bibeln över en annan, men vi inser att det som speciellt gäller för oss nu är de ord som uttalades för dem som lever i det Nya Förbundet. Det handlar inte om två förbund som fungerar sida vid sida, det Gamla förbundet är fullbordat i Jesus, det Nya har kommit. Samtidigt tror vi på och läser hela Bibeln.

Leder Nåd Till Synd?
En annan vanlig kritik är, att nådesbudskapet leder till synd. De som uttalar sig så har själva ofta inte lyssnat mycket på den undervisning som ges. Sanningen är raka motsatsen; nåden stoppar synden. Jesus tog all världens synd på korset. Detta kallas försoning. Vi sjunger i en välkänd psalm ”Jesus för världen givit sitt liv”. Synden, som dominerar människors liv, fick dödsstöten genom Jesu död.

Jesus, född av en kvinna under lagen, uppfyllde varje prick av lagen, och Han ropade på korset, ”det är fullbordat”. Jesu blod var tillräcklig betalning för världens synd, och den som mottog betalningen var Gud Fadern själv. Hebréerbrevet beskriver i detalj hur Jesus presenterade sitt blod inför Fadern, som ett offer en gång för all synd. Detta är inte att ta lätt på synden; snarare är det genom nåden som synden syns i sin fruktansvärda realitet. Ingenting, inte mänsklig viljestyrka, mänsklig visdom eller egna ansträngningar, kan ta itu med synden; Jesus är det enda hoppet.