Du har inga varor i korgen
Genombrott för evangeliet; ”ändå var jag generad”
Av ETAL Artiklar Budskap NyheterTurkanastammen i nordvästra Kenya är djupt rotad i animism, med en blandning av kristen tro och blidkande av ande-varelser. Förväntningarna var höga inför kampanjen i Lodvar, Turkanastammens huvudstad, och jag blev inte besviken. Vad jag inte hade väntat mig var att Gud skulle visa mig något angående kristendom i västvärlden, något både chockerande och generande.
Livet bland Turkanafolket är fokuserat på religion. De tror på en alltings skapare, Akuj. För att få Guds välsignelse måste man följa stammens traditioner och blidka förfädernas andar genom blodsoffer.
Dominerande bland andevarelserna är Ekipe, som missionärer förstår som Turkana-folkets version av djävulen. Människor ser sig själva i ett andligt krig där de måste skydda sig från Ekipes negativa inflytande. Det finns förebedjare, (ngimurok), vars uppgift är att hitta orsakerna till det onda, sjukdom och andra problem genom att läsa i teblad, tobaks-blad och inälvor. De måste sedan hitta det rätta offret för att blidka andevarelserna.
Emuron är högt respekterade profeter som man tror får direkta uppenbarelser från Akuj, vanligtvis genom drömmar. Dessa profeter deltar i ritualer, allt från födsel till begravningar, när medlemmar i stammen initieras till vuxenliv, bröllop och andra välsignelse-ceremonier. Emuron ska bryta förbannelser och deras hjälp behövs när någon blir besatt av en ond ande.
Jesus för animister
Syftet med vår kampanj bland Turkanafolket var inte att nedvärdera deras religion. I stället proklamerade vi att alla förbannelser är brutna, att inget blidkande krävs, och att alla välsignelser nu är tillgängliga i Jesus Kristus.Pastorerna sa att hela staden kom till ETALs kampanj. Kanske de överdrev lite, men nog var 75 % av befolkningen där och såg hur Jesus visade sig levande med tecken, under och mirakler.
En väckarklocka
Bland Turkanafolket såg jag någonting som talade till mig om den andliga situationen i Skandinavien. Jag åskådliggör detta med tre illustrationer.
Den första illustrationen visar vad Turkanafolket tror, och den tron är typisk för alla animistiska religioner världen runt. De tror att Gud är god, men demoniska makter hindrar människor från att ta emot välsignelsen.
Det fick mig att tänka på att kristna vänners tro i Skandinavien kanske inte är så annorlunda från animisternas.
I den andra illustrationen ser du ett kors och en tom grav som representerar de centrala sanningarna om Jesu död och uppståndelse. Tragiskt nog är många kristnas världsbild opåverkad av vad Jesus gjorde. Många tänker fortfarande att himlen är stängd på grund av demoniskt motstånd. Man ger sig in i ”andlig krigföring” som syftar till att öppna himlen för att Guds välsignelser ska kunna flöda. Till skillnad från animism, driver man sin ”andliga krigföring” i Jesu namn. Men i övrigt är själva världsbilden inte så annorlunda än animismens.
Den tredje illustrationen visar en Kristuscentrerad världsbild. Det finns inga demoniska makter mellan oss och Gud. Djävulen är besegrad. Förebedjare och profeter försöker inte bryta förbannel-ser. De kommer med uppenbarelsen att djävulen är besegrad och att alla förbannelser, en gång för alla, är brutna av Jesus Kristus.
Generad
Jag kände mig generad när jag insåg att många kristna vänner har kommit långt bort från Jesu fullbordade verk. Generad över att många fortfarande talar om en “stängd himmel”, om förbannelser och om demoner som måste besegras.
Har vi inte hört de goda nyheterna? Vet vi inte att Jesus tog alla förbannelser på sig? Att han besegrade alla ondskans makter en gång för alla. Har våra ögon förblindats? Ser vi inte evangeliets ljus?
Kampanjen bland Turkanafolket blev en andlig seger, men för mig var det också en profetisk väckar-klocka. Många kristna har kommit på glid. I vårt sökande efter väckelse och andliga genombrott har vi fått en världsbild som liknar animism.
Vi måste komma tillbaka till ett segerrikt evangelium, och en Kristus-centrerad världsbild. Vi är ett med Kristus, och som han är, är vi i denna världen. Kampen är över. Synd, död och helvete har besegrats.
Detta är budskapet, inte endast för animister, men för troende världen över.
Efter 50 år i tjänst: Vad händer nu?
Av ETAL Artiklar Budskap NyheterFemtio år efter att ha blivit introducerad som “tonårsevangelist ”svarar Peter på frågor om sin tjänst, sitt liv, besvikelser och framgång.
När började din tjänst?
Varje troende har en tjänst, så jag började när jag tog emot Jesus vid 12 års ålder. Och evangeliet blev mitt “heltidsjobb” i september, 1974. Pingstpastorn George Tunks bjöd in mig att hålla en tre veckors kampanj i Toronto, i ett tält som rymde 1 000 personer. På banderollen mellan tältstängerna stod det; “Tonårsevangelist, varje kväll, kl. 19:00.”
Var du nervös?
Vid den åldern tänker man inte så mycket på nervositeten. Jag kände en kallelse, och jag trodde att Gud hade öppnat en dörr. Pastorn berättade att de såg mer folk ta emot Kristus under första kvällsmötet än de sett under hela förra årets evangelisationssatsningar, och det var ju en uppmuntran. Efter dessa tre veckor blev jag inbjuden av många församlingar runtom i Kanada.
Innan den första kampanjen hade du tagit ett år på Zion Bible Institute i Rhode Island. Hur påverkade det dig?
Mitt modersmål var ju svenska, och året i USA var nödvändigt för att riktigt komma in i det engelska språket. Andligen var det mest minnesvärda att jag såg en syn efter ett möte i skolans kapell.
Vad såg du?
Det var som en gigantisk bildskärm, där jag såg jordens kontinenter, den ena efter den andra: Sydamerika, Europa, Nordamerika, Afrika och Asien. Jag såg inga floder, berg, eller namn på städer; varje kontinent var full av ledsna, rädda och nedtyngda människor. Sen såg jag en hand, och från varje fingertopp kom ett vinddrag. Handen rörde vid kontinenterna, en i taget, och människornas ansiktsuttryck förändrades ifrån förtvivlan och missmod till underbar glädje. Medan tårarna rann nerför mitt ansikte hörde jag Herren säga: “Min Ande ska göra detta på jorden, förbered dig för jag vill använda dig.”
Du har ofta sagt att alla behöver en lokal församling. Kan du utveckla?
Sedan jag var 19 år är jag ju huvudtalaren vart jag än är inbjuden. Därför är det väldigt viktigt för mig att vara delaktig i en lokal församling, alltså en vanlig troende, inlemmad i en lokal församling. Oavsett att jag grundade den församling där jag är medlem, är jag just det – en medlem. Vår församling består av folk från 70 nationaliteter och jag känner mig hemma med alla.
Du är inte längre huvudpastorn. Hur bytte du och Nathan roller?
Nathan blev huvudpastor för nio år sedan, men vi skiftade stegvis. Först predikade jag mest, men nu predikar jag en söndag varje månad, och kanske vid speciella tillfällen. Det är en stor glädje för mig att se hur Nathan har vuxit fram som en stark lärare och predikant.
Hur slappnar du av?
Taina och jag tycker mycket om att gå ut i skogen med vår hund. Om vi ser på tv eller en film så tycker vi mest om dokumentärer eller historiska program.
Har du besvikelser?
Jag önskar att jag kunde ha gjort bättre ifrån mig många gånger, men genom Guds nåd är jag vad jag är.
Vad har varit din största framgång?
Andra kan nog svara på det bättre. Jag är glad hur Kristus har arbetat genom mig att ge evangelium till många områden av världen där evangeliets ljus inte lyser så klart. Och genom “Gospel Revolution” seminarierna och ETALs bibelskolor tränar vi andra att göra detsamma.
Vad skiljer din tjänst från andras?
Vi fokuserar på de onådda. Vår vänskaps-metod är unik. Vi arbetar med alla församlingar och samfund, men vi satsar också ordentligt på att nå ut till politiker, militär, polis och ledare för olika religioner. Detta görs målmedvetet för att hjärtan och sinnen ska öppnas för evangeliet.
Vad är det värsta du har upplevt?
I Bhopal, Indien, när en grupp religiösa fanatiker försökte döda mig. De missade och dödade i stället en kvinna på mötet. Jag träffade hennes familj. Det var väldigt sorgligt.
Dina styrkor och svagheter?
Andra vet kanske bättre. En styrka är att jag ser helheten, och att Gud hjälper mig att se tuffa situationer med trons ögon.
En svaghet är att jag ofta missar små, men väldigt viktiga detaljer. Jag är tacksam för att Taina ser detaljerna, vilket jag ofta inte gör.
Bön är min styrka. Jag förtröstar på Jesus. Mina medarbetare vet att jag inte vill bli störd under de sista fyra timmarna innan en kampanj. Jag lägger inte tid i bön för att imponera på vare sig Gud eller människor, men jag behöver tid i bön för att mina tankar och känslor ska vara i linje med Guds.
Din största glädje?
Att se evangelister, pastorer och bibelskoleelever som jag har tränat, gå ut i framgångsrik tjänst med Jesus Kristus. Ett exempel bland många är min medarbetare Jakob Wendesten, som blir allt starkare i tjänst.
Du samlar in pengar. Många predikanter kritiseras för detta. Hur ser du på det?
Vi använder inte manipulativa insamlingstekniker. Vi visar behovet klart och tydligt, och sedan får Herren verka på människors hjärtan. Givetvis vet jag att några kan vara kritiska mot mig, men det tänker jag inte mycket på. Vi har ett uppdrag ifrån Gud, och det är en förmån att få vara med och fullgöra det.
Hur stöttas ETAL ekonomiskt?
Genom att Gud leder individuella troende som ser värdet av det vi gör. Utan understödjare blir visionen om mission inte en verklighet. Jag skulle vilja säga personligen till alla understödjare: “Tack att du tror på missionsbefallningen, och tack för att du tror på ETALs arbete.”
Vad säger du till folk som hävdar att helande och mirakler bara är något emotionellt?
När jag ber för sjuka människor drar jag ner på bakgrundsmusik eller något annat som skulle kunna tolkas som att man vill trissa upp känslorna. Det vi gör är på riktigt. Jag har sett alltför många hopplösa fall som blivit helade, blinda, lama, döva, och många andra, så jag kan inte tvivla på att Jesus helar.
Har du en favoritvers i Bibeln?
Galaterbrevet 2:19-20: “Jag är korsfäst med Kristus, och nu lever inte längre jag, utan Kristus lever i mig. Och det liv jag nu lever i min kropp, det lever jag i tron på Guds Son som har älskat mig och utgett sig för mig.”
Vilken är din favoritmat?
Tainas köttfärslimpa.
Din favoritperson i bibeln förutom Jesus?
Paulus.
Vad ser du de kommande 20 åren?
Nästa år planerar vi elva kampanjer och sju pastorsseminarier. Jag predikar i de flesta, men andra predikanter är med i ETAL, t.ex. Jakob Wendesten, som också är kampanjchef. ETALs bibelskolor ökar. Vi bygger lokaler i flera länder, och bara i Kenya förväntar vi oss över 1000 elever i år.
Jag ser framför mig de närmaste 20 åren att miljoner kommer att bli frälsta, bibelskolorna expandera och att tusentals pastorer och ledare tränas på ETALs pastorsseminiarier.
Är du målinriktad?
Jag är nog mer “Kristusinriktad.” Hans nåd ger mig energi. Det fantastiska budskapet om Kristi seger inspirerar mig. Att bara ha målsättningar känns lite tomt, men att vara driven av Kristi kärlek gör jobbet lätt.
Gå ut från henne
Av ETAL Artiklar Budskap NyheterSkökan och Babylon: En profetisk exposé av fejkreligion, och en inbjudan till relation med Jesus Kristus.
Skynda att lämna Babylon! Lämna skökan! Skynda! Uppenbarelseboken 17–18 beskriver dramatiskt Babylons och den stora skökans fall.
Genom seklerna har kristna tolkat Babylon och skökan som en bild på ett religiöst system, ofta i kombination med politisk makt, som undertrycker och förföljer Jesu Kristi efterföljare. Bruden (församlingen) och Babylon (det religiösa systemet) står i konflikt.
Babylon var en stad i det som idag är landet Irak. Den är omnämnd 290 gånger i bibeln, bara i Jeremias bok nämns Babylon 150 gånger. Det är en plats av förföljelse och kompromiss – staden dit Guds folk fördes i fångenskap.
En sköka är en prostituerad som säljer sexuella tjänster. En religiös sköka är ett system där präster, pastorer, eller så kallade profeter säljer syndernas förlåtelse, gudomliga favörer och välsignelser i utbyte mot offer, ritualer, ceremonier och religiösa ansträngningar, med andra ord en religiös prostitution.
Skökan har ett vitt inflytande. Hon kallas “den Stora Skökan.” Vi läser: “vattnen som du såg där skökan tronar, de är folk och människomassor och länder och språk” (Upp. 17:15). Detta är ett världsvitt religiöst system som förkastar Guds nåd, och förslavar sina efterföljare; ett ekorrhjul av svett och religiöst arbete som inte leder någonstans.
“Gå ut från henne, mitt folk,”
Det är ett budskap till troende, ett budskap till hela världen. Skynda er! All religion, också kristendom, utan Kristus, ska dömas. Den religiösa industrin som köper och säljer välsignelser i namnet Jesus, trots att Jesus Kristus redan har betalat för dessa välsignelser, kommer att upphöra.
“Kom till Mig”
Kallelsen ifrån Jesus möter oss: “Kom till mig, alla ni som arbetar och är tyngda av bördor, så ska jag ge er vila. Ta på er mitt ok och lär av mig, för jag är mild och ödmjuk i hjärtat. Då ska ni finna ro för era själar, för mitt ok är milt och min börda är lätt” (Matt. 11:28-30).
Jesus är inte en diktatorisk ledare, som kräver tillbedjan av sina efterföljare. Jesus erbjuder ingen tung börda. Han är mild och ödmjuk, och hans börda är lätt. Därför, kom till Jesus du som är trött på de religiösa kraven, och vila i honom, i Hans fullbordade verk. Hos Jesus Kristus handlar det inte om att du ska behaga Gud med dina ansträngningar, med din korrekta bönestil, din perfekta troslära eller med dina ritualer.
Inbjudan är personlig. Lägg noga märke till vad Jesus inte sa. Han sa inte “kom till kyrkan,” eller “till det bästa samfundet,” eller “till en sakral byggnad.”
Det handlar om en relation. Missförstå mig inte, jag är väl införstådd med uppmanin-gen i Hebreerbrevet 11:25: “Låt oss inte överge våra sammankomster.” Att komma samman som troende i en församlings-gemenskap, det sker efter att vi tagit emot Kristus. Att samlas med andra som också är Jesu efterföljare är då lika naturligt som att andas. Men att komma till en kyrka är inte detsamma som att komma till Jesus Kristus.
Inbjudan är inte till att be en bön. Jesus sa inte: “Säg efter mig i en bön.” Du kanske har sett videos från olika delar av världen där jag leder tusentals, ibland tiotusentals, i en frälsningsbön. Det är ett stort privilegium. Få människor har haft samma underbara möjlighet att leda miljoner männi-skor i en frälsningsbön.
Men det bekymrar mig att vissa, har reducerat frälsningen till endast en repetition av bönefraser. Vissa “evangeliserar” på detta sätt. Man går fram till en vilt främmande människa och frågar: “Om du skulle dö idag, vet du vad som skulle hända?” Samtalet kanske bara tar någon minut och man försöker få personen i fråga att repetera en “frälsningsbön.” Men bönen frälsar inte – Jesus är frälsaren.
När du ser mig leda människor i en frälsningsbön är det alltid efter att jag har gjort en klar presentation av Jesus Kristus – hans död, uppståndelse, och hans liv i oss. Bön och sinnes-ändring är höjdpunkten, den naturliga följden, när någon har hört de goda nyheterna om Jesus Kristus.
Inbjudan är inte till en favoritpastor eller präst. Kallelsen är att ta emot befrielse från all religiös aktivitet som förför och binder männi-skor med tunga bördor. Lämna dina ovärdighetstankar. Lägg åt sidan mänskliga idéer om att dina ansträngningar ska leda till väckelse. Att du kan förtjäna Guds favör. Att om du bara försöker lite mer så ska du få bönesvar. Lämna detta och kom till Honom!
Religiösa försäljare
Uppenbarelseboken har tolkats på många sätt men nästan alla teologer är eniga i att mycket av boken är symboliskt. Skökan är ett religiöst system som låtsas sig ha förmåga att sälja välsignelser i utbyte mot vissa betalningar. Vi läser: “Kvinnan var klädd i purpur och scharlakan och smyckad med guld och ädel-stenar och pärlor. I handen hade hon en guldbägare, full av skänd-ligheter och smuts från hennes otukt…” (Upp. 17:4).
Skändligheter
Det religiösa systemet var fullt av skändligheter. Jesus definierade detta: “Ni är sådana som rättfärdigar sig själva inför människor, men Gud känner era hjärtan. Det som står högt i människors ögon är avskyvärt (skändligt) inför Gud” (Luk. 16:15).
Religiös självrättfärdighet med ritualer och religiös tillhörighet uppskattas högt bland männi-skor, men det är en skändlighet inför Gud.
Jesus och Paulus säger samma sak. Paulus varnar för skändligheter. Han skriver om “falsk ödmjukhet,” “tillbedjan av änglar,” “självvald religion”, och sådant som inte har något värde och bara tillfredsställer det köttsliga sinnet (Kol. 2:18-23).
Domen
Uppenbarelsebokens budskap är att domen kommer att falla över det religiösa systemet: “Ve, ve, du stora stad! Babylon, du mäktiga stad! På en enda timme kom domen över dig. Och jordens köpmän gråter och sörjer över henne eftersom ingen längre köper deras fartygslaster” (Upp. 18:10-11).
Sorgen är stor ibland dem som har tjänat sitt levebröd på att “sälja“ Guds välsignelser, smörjelse och genombrott trots att Jesus redan betalt för detta. Denna felaktiga betoning är vanlig speciellt ibland karismatiska väckelsekristna, där troende ständigt uppmanas att göra mer för att få väckelse, bönesvar och seger.
“På en enda timme har all denna rikedom ödelagts…De ropade: Vilken stad var som denna stora stad? Och de strödde jord över sina huvuden och grät och klagade högljutt: På en enda timme blev den ödelagd.” Och sedan läser vi, “gläd er ni heliga och ni apostlar och profeter” (Upp. 18:17-20).
De religiösa köpmännen som sålt sitt gods av välsignelse, smörjelse, och syndernas förlåtelse, gråter högt för ingen köper deras varor. När vi upptäcker att Jesus redan har till fullo betalt alla välsignelser, tar vi emot Hans fullhet fritt och för intet. Ingen vill längre betala någon kostnad för helande och smörjelse när man upptäcker att Jesus redan har betalt för detta genom sitt blod och sin uppståndelse.
Allt hände snabbt. Det religiösa systemet kollapsade på “en timma.” Kristi sanna apostlar och profeter gläder sig. Evangelium har segrat. Det Nya Förbundet har segrat.
Babylons religion
Babylons religion är ett system som skiljer Guds folk från Guds nåd. Babylons fall är evangeliets seger! Babylons medborgare har blivit pressade att göra allt de kan för att behaga en till synes missnöjd Gud. De är trötta. De bär tunga bördor. Evangelium befriar dem.
Babylons religiösa anhängare befinner sig ständigt i en påhittad andlig krigföring. De kämpar på utsidan och insidan. På utsidan finns det demoniska makter som tycks dominera. Och på insidan brottas man med skam, skuld, fördömelse och fruktan. Tyvärr är detta en verklighet för många kristna i vårt land.
Babylons medborgare är i andligt mörker. De vet inte att Jesus en gång för alla har besegrat djävulen, att all fruktan, skuld och skam, har spikats fast på korset en gång för alla.
Den babyloniska religionen kräver hårt arbete. De tvingas att producera en viss mängd av goda gärningar, böner, lovsång, givande osv. för att genombrottet ska komma. De liknar den äldste sonen i Lukas 15 som var förslavad av tanken att om han jobbade hårt nog skulle hans pappa till slut ändå välsigna honom. Men Fadern upplyste honom: “Mitt barn, allt mitt är ditt.” Det är också budskapet idag. Allt det Gud har tillhör dig genom Jesus Kristus.
Lätt lurade
Babylons medborgare är rädda att de inte gjort tillräckligt för Gud. En dimridå av religion blockerar deras förmåga att se Jesus Kristus. De faller för vidskepelse som leder till mer slaveri. Om en predikant säger att han eller hon har fastat och bett och sett en syn så går de genast på det. De är lättlurade. Villoläror om att befria områden genom bön, att inta städer med lovsång, speciella tekniker för att bryta djävulens makt, alla sådana bedrägerier anammar man. Sinnena ar förmörkade av idén att man ständigt måste göra mer för Jesus.
Min bön
Jag ber inte att Gud ska sända väckelse, välsignelse eller helande. Min bön är att de som är bundna i Babylons religiösa slaveri ska få sina invärtes ögon öppnade att de kan se rikedomar som de har i Kristus.
Inte längre slavar
Galaterbrevet hjälper oss att förstå hur Babylons fejk-religion fungerar. Efter att de först hade hört nådens evangelium blev galaterna korrumperade av villfarelser (kanske något liknande som händer kristna i Skandinavien idag). Paulus påminde dem om den glädje och frihet de upplevde innan förförelser (av falska lärare) ledde till ett andligt slaveri. Undervisning om att följa de “heliga” dagarna i den hebreiska kalendern, om omskärelse, och andra religiösa ritualer förslavade galaterna. Paulus påminde dem: “Alltså är du inte längre slav utan son. Och är du son är du också arvinge, insatt av Gud” (Gal. 4:7).
Han skrev vidare: “Stå därför fasta och låt er inte tvingas in under slavoket igen” (Gal. 5:1). Gå inte in under det religiösa slavoket en gång till.
Jesus, världens frälsare, besegrade det religiösa Babylon. Han vände upp och ner på det religiösa systemet. Han segrade över skrymteri, bedrägeri och religiösa påhitt. Jesus lät Babylons religiösa makter utgjuta sitt hat, sina krav och sin hämnd på honom. De trodde att de hade besegrat Jesus Kristus. Men genom att låta sig själv bli slagen och korsfäst förlät han oss våra synder och tog bort alla skuldebrev som ställde krav på oss. Och på det sättet avväpnade han alla demoniska makter (Kolosserbrevet 2:13-15).
Jesus ruinerade Babylons religiösa system med alla dess planer, steg och nycklar till väckelse, smörjelse och välsignelse. När han ropade, “det är fullbordat,” satte han punkt för den religiösa konsumentidéen.
Jesus inbjuder alla Babylons före detta slavar att gå ut och förkunna bud-
skapet om frihet. Låt värl-den veta att segern är vunnen. Vår frälsningshövding har övervunnit död, djävul och helvete.
Lämna ditt tröttande liv med ändlösa krav. Lämna vidskepelser och falska löften om att du en dag ska få genombrott om du bara försöker lite till. Förkunnelse om att om du bara satsar lite hårdare så kommer Gud att göra något. Nej, bort med det. Ta emot segern. Den är din nu! Lämna villfarelserna. Följ Jesus in i hans vila.
Kom ut
Kom ut ur alla religiösa sammanhang som inte bejakar Jesu fullbordade verk och seger. Kom ut ur alla sammanhang som graderar hur bra du är i stället för att värdera vad Jesus har gjort. Lämna meningslös och självåstadkommen frälsning och väckelse. Kom ut ur dina ständiga försök att förbättra dig själv inför Gud.
Kom till honom, vars nåd är dig nog!