Efter 50 år i tjänst: Vad händer nu?

Femtio år efter att ha blivit introducerad som “tonårsevangelist ”svarar Peter på frågor om sin tjänst, sitt liv, besvikelser och framgång.

När började din tjänst?

Varje troende har en tjänst, så jag började när jag tog emot Jesus vid 12 års ålder. Och evangeliet blev mitt “heltidsjobb” i september, 1974. Pingstpastorn George Tunks bjöd in mig att hålla en tre veckors kampanj i Toronto, i ett tält som rymde 1 000 personer. På banderollen mellan tältstängerna stod det; “Tonårsevangelist, varje kväll, kl. 19:00.”

Var du nervös?

Vid den åldern tänker man inte så mycket på nervositeten. Jag kände en kallelse, och jag trodde att Gud hade öppnat en dörr. Pastorn berättade att de såg mer folk ta emot Kristus under första kvällsmötet än de sett under hela förra årets evangelisationssatsningar, och det var ju en uppmuntran. Efter dessa tre veckor blev jag inbjuden av många församlingar runtom i Kanada.

Innan den första kampanjen hade du tagit ett år på Zion Bible Institute i Rhode Island. Hur påverkade det dig? 

Mitt modersmål var ju svenska, och året i USA var nödvändigt för att riktigt komma in i det engelska språket. Andligen var det mest minnesvärda att jag såg en syn efter ett möte i skolans kapell.

Vad såg du?

Det var som en gigantisk bildskärm, där jag såg jordens kontinenter, den ena efter den andra: Sydamerika, Europa, Nordamerika, Afrika och Asien. Jag såg inga floder, berg, eller namn på städer; varje kontinent var full av ledsna, rädda och nedtyngda människor. Sen såg jag en hand, och från varje fingertopp kom ett vinddrag. Handen rörde vid kontinenterna, en i taget, och människornas ansiktsuttryck förändrades ifrån förtvivlan och missmod till underbar glädje. Medan tårarna rann nerför mitt ansikte hörde jag Herren säga: “Min Ande ska göra detta på jorden, förbered dig för jag vill använda dig.”

Du har ofta sagt att alla behöver en lokal församling. Kan du utveckla? 

Sedan jag var 19 år är jag ju huvudtalaren vart jag än är inbjuden. Därför är det väldigt viktigt för mig att vara delaktig i en lokal församling, alltså en vanlig troende, inlemmad i en lokal församling. Oavsett att jag grundade den församling där jag är medlem, är jag just det – en medlem. Vår församling består av folk från 70 nationaliteter och jag känner mig hemma med alla.

Du är inte längre huvudpastorn. Hur bytte du och Nathan roller?

Nathan blev huvudpastor för nio år sedan, men vi skiftade stegvis. Först predikade jag mest, men nu predikar jag en söndag varje månad, och kanske vid speciella tillfällen. Det är en stor glädje för mig att se hur Nathan har vuxit fram som en stark lärare och predikant.

Hur slappnar du av?

Taina och jag tycker mycket om att gå ut i skogen med vår hund. Om vi ser på tv eller en film så tycker vi mest om dokumentärer eller historiska program. 

Har du besvikelser?

Jag önskar att jag kunde ha gjort bättre ifrån mig många gånger, men genom Guds nåd är jag vad jag är.

Vad har varit din största framgång?

Andra kan nog svara på det bättre. Jag är glad hur Kristus har arbetat genom mig att ge evangelium till många områden av världen där evangeliets ljus inte lyser så klart. Och genom “Gospel Revolution” seminarierna och ETALs bibelskolor tränar vi andra att göra detsamma.

Vad skiljer din tjänst från andras?

Vi fokuserar på de onådda. Vår vänskaps-metod är unik. Vi arbetar med alla församlingar och samfund, men vi satsar också ordentligt på att nå ut till politiker, militär, polis och ledare för olika religioner. Detta görs målmedvetet för att hjärtan och sinnen ska öppnas för evangeliet.

Vad är det värsta du har upplevt?

I Bhopal, Indien, när en grupp religiösa fanatiker försökte döda mig. De missade och dödade i stället en kvinna på mötet. Jag träffade hennes familj. Det var väldigt sorgligt.

Dina styrkor och svagheter?

Andra vet kanske bättre. En styrka är att jag ser helheten, och att Gud hjälper mig att se tuffa situationer med trons ögon. 

En svaghet är att jag ofta missar små, men väldigt viktiga detaljer. Jag är tacksam för att Taina ser detaljerna, vilket jag ofta inte gör.

Bön är min styrka. Jag förtröstar på Jesus. Mina medarbetare vet att jag inte vill bli störd under de sista fyra timmarna innan en kampanj. Jag lägger inte tid i bön för att imponera på vare sig Gud eller människor, men jag behöver tid i bön för att mina tankar och känslor ska vara i linje med Guds. 

Din största glädje?

Att se evangelister, pastorer och bibelskoleelever som jag har tränat, gå ut i framgångsrik tjänst med Jesus Kristus. Ett exempel bland många är min medarbetare Jakob Wendesten, som blir allt starkare i tjänst.

Du samlar in pengar. Många predikanter kritiseras för detta. Hur ser du på det?

Vi använder inte manipulativa insamlingstekniker. Vi visar behovet klart och tydligt, och sedan får Herren verka på människors hjärtan. Givetvis vet jag att några kan vara kritiska mot mig, men det tänker jag inte mycket på. Vi har ett uppdrag ifrån Gud, och det är en förmån att få vara med och fullgöra det.

Hur stöttas ETAL ekonomiskt?

Genom att Gud leder individuella troende som ser värdet av det vi gör. Utan understödjare blir visionen om mission inte en verklighet. Jag skulle vilja säga personligen till alla understödjare: “Tack att du tror på missionsbefallningen, och tack för att du tror på ETALs arbete.”

Vad säger du till folk som hävdar att helande och mirakler bara är något emotionellt?

När jag ber för sjuka människor drar jag ner på bakgrundsmusik eller något annat som skulle kunna tolkas som att man vill trissa upp känslorna. Det vi gör är på riktigt. Jag har sett alltför många hopplösa fall som blivit helade, blinda, lama, döva, och många andra, så jag kan inte tvivla på att Jesus helar.

Har du en favoritvers i Bibeln? 

Galaterbrevet 2:19-20: “Jag är korsfäst med Kristus, och nu lever inte längre jag, utan Kristus lever i mig. Och det liv jag nu lever i min kropp, det lever jag i tron på Guds Son som har älskat mig och utgett sig för mig.”

Vilken är din favoritmat?

Tainas köttfärslimpa.

Din favoritperson i bibeln förutom Jesus?

Paulus.

Vad ser du de kommande 20 åren?

Nästa år planerar vi elva kampanjer och sju pastorsseminarier. Jag predikar i de flesta, men andra predikanter är med i ETAL, t.ex. Jakob Wendesten, som också är kampanjchef. ETALs   bibelskolor ökar. Vi bygger lokaler i flera länder, och bara i Kenya förväntar vi oss över 1000 elever i år.

Jag ser framför mig de närmaste 20 åren att miljoner kommer att bli frälsta, bibelskolorna expandera och att tusentals pastorer och ledare tränas på ETALs pastorsseminiarier.

Är du målinriktad?  

Jag är nog mer “Kristusinriktad.” Hans nåd ger mig energi. Det fantastiska budskapet om Kristi seger inspirerar mig. Att bara ha målsättningar känns lite tomt, men att vara driven av Kristi kärlek gör jobbet lätt.