TV-kanal till muslimer, ”mirakelpastorer” och offentlig förbön för sjuka

Om du frågat mig för några månader sedan hade jag inte haft en aning om den satsning vi nu står i. En TV-kanal som sänder 24 timmar om dygnet i världens största muslimstad låg utöver vad jag ansåg rimligt. De som har rest i muslimvärlden känner till restriktionerna, inte minst i media. Visst har jag och säkert många med mig haft tankar och planer att förmedla kristna program till muslimer genom internet eller satellitsändningar, men en statlig licens är något helt annat. Hursomhelst, nu har det hänt. Efesierbrevet talar ju om förutberedda gärningar och att Gud är mäktig att göra långt mer än vad vi kan tänka.

Ett förtroende ifrån Gud

Jag ser detta som ett förtroende ifrån Gud att göra något viktigt och historiskt. Om jag känner ETALs understödjare rätt, tror jag att det blir en stor respons. Detta gäller att nå muslimer, men också att stötta den lilla kristna minoriteten. Det är nog svårt för oss att förstå hur det är att bo i ett land där kristna lever under ständigt hot. Samtidigt finns det en paradox just i att myndigheterna har gett denna TV-licens.

När jag först träffade Sarfraz William 2008, mannen som ansvarar för TV-arbetet på plats i Pakistan, var han en ung affärsman som brann för människors frälsning. Han ledde kommittén i kampanjen i Karachi det året, och sedan dess har vi kommit allt närmare varandra. Satsningen på en kristen TV kanal betyder en nästan daglig kontakt med William. Under de fem år jag drev Kanadas största helt kristna kanal lärde jag mig mycket om hur media fungerar. Detta kommer nu väl till pass när vi förhandlar med satellit- och kabelnät i muslimvärlden. Kontrakten skrevs den 4:e december och innan månadens slut når vår TV-kanal, Gawahi (”vittne” på urdu, huvudspråket i Pakistan) nästan alla hem i jättestaden Karachi, plus andra miljonstäder i Pakistan (Faisalabad, Sialkot, Hyderabad, m.fl.).

 ”Mirakelpastorer”

Var jag än är följer jag med lite i det Skandinaviska nyhetsflödet. Tidigare i höst handlade det i Sverige om ”mirakelpastorer”, efter att TV-programmet ”Kalla Fakta” granskat pastor Jens Granfeldt. Själva uttrycket ”mirakelpastorer” är en term jag inte känner igen mig själv eller andra predikanter i. Det finns varken mirakelpastorer eller mirakeltider, det finns bara en miraklernas Gud och Han är densamme som Han alltid varit. Jag har aldrig mött någon som kallar sig själv en mirakelpastor. Däremot har jag mött människor som ber för sjuka i Jesu namn, och tror att mirakler sker på grund av Jesu fullbordade verk på korset.

Granska mirakelförnekare

Naturligtvis ska vi alla vara öppna for att granskas, om granskningen är förutsättningslös. Dock är det besynnerligt att kristna ledare glatt tycktes säga ”ja och amen” till att Garnfeldt skulle granskas, medan Torsten Åhmans bedyrande att det inte sker några helanden på s.k. helandemöten överhuvudtaget inte granskas.

Jag känner varken Garnfeldt eller Åhman, med undantag att jag predikade för kanske 20 år sedan på en konferens i Köpenhamns Bibelcenter, där Garnfeldt är pastor. Jag har inget underlag för att överhuvudtaget ha en åsikt om hans nuvarande tjänst, förutom att han predikar i församlingen Arken, där Gunnar och Linda Bergling är ledare, och jag har förtroende för dem. Även om jag inte känner Garnfeldt, tror jag han är en kristen broder och jag tycker det är tråkigt att detta ärende inte behandlades mer objektivt av kristna ledare.

Borde inte Åhmans uttalande kärleksfullt granskas i kristen media? Jag säger ”kärleksfullt” därför att vi alla säkert ytterst vill samma sak – Guds rikes framgång. Åhman försäkrar att det inte sker några helanden på möten där en evangelist (det verkar fortfarande populärt att hacka på evangelister) ber för sjuka. Är Åhman en expert att han absolut vet detta? Hur vet han det? Har han nog information för ett sådant uttalande? Vilka undersökningar har Åhman gjort? (Jag förmedlar gärna undersökningsmaterial). Åhman nämner Kathryn Kuhlman som en av de som absolut inte fick se några sanna mirakler. Kuhlmans böcker, Gud Kan! Och Gud Kan 2!, med helandevittnesbörd, alla bekräftade av läkare, gavs ut på pingströrelsens förlag.

Kuhlman, Pethrus, Gustafsson och Adrian

Sven Adrian, läkare och ledare inom pingströrelsen på 70-talet, citeras av Åhman. Adrian ska ha gjort en undersökning med slutsatsen att inga mirakler kunde verifieras när Kathryn Kuhlman besökte Sverige under tidigt 70-tal. Hon var inbjuden av pingstledarna Lewi Petrus och Georg Gustafsson, och Adrian var en av de som ifrågasatte Kuhlmans besök. Var hans så kallade undersökning fördomsfri? Jag minns en blind man som rest från norra Norge till Kuhlmans möten i Jönköping, och som uppenbart blev helad.

Pengar och helande

Många kritiserar förbön för sjuka i samband med insamling av pengar och jag håller delvis med. Vi ska aldrig göra givandet till ett villkor för helande. Jesus helar gratis. Men kristen verksamhet drivs genom frivilliga gåvor. Borde vi ta upp offer i en gudstjänst där vi undervisar om helgelse? Bön? Kanske människor får en felaktig uppfattning att de måste betala pengar för att bli helgade, eller för att deras böner ska bli mer effektiva? Varför denna tendens att ge sig på predikanter som ber för sjuka? Varför ska just helandetjänst göras suspekt? Om du vill veta mer hur jag ser på detta och andra relaterade ämnen, kolla min podkast (etal.se) med Johan.

Visst finns det avarter. En predikant ska inte peka på sig själv som någon med mirakelgåva – vi är endast budbärare av Guds goda nyheter för alla. Jag tar upp några företeelser till.

”Falla under Guds kraft” eller golvas av mänsklig knuff

Den första gången jag såg någon ”falla under Guds kraft” var på Kathryn Kuhlmans möten i Jönköping. Min pappa föll när Kathryn bad för honom och han beskrev det som en ljuvlig upplevelse av Guds närvaro. Som jag minns det vidrörde Kuhlman folk väldigt lätt, eller ofta inte alls, varpå de föll till marken av en osynlig kraft.

Senare, i trosrörelsen i Sverige, upplevde jag hur människor föll till marken av att de nästan klubbades ner under handpåläggningen, och mötesvärdar sprang så fort de kunde för att fånga människor innan de golvades. Ibland lyckades mötesvärdarna, ibland inte. Detta förklarades med att något väldigt kraftfullt förmedlades. Vissa föll otvivelaktigt under Guds kraft medan andra knuffades i golvet genom mänsklig kraft. För ett par år sedan fick jag ett telefonsamtal av en predikant, som är välkänd i Sverige, om att närvara på plattformen under hans möten i Toronto. Jag blev alltmer irriterad ju längre mötet fortskred. Predikan, full av fördömelse, gick ut på att få troende att tvivla på sin frälsning, så att de skulle komma fram under frälsningsinbjudan. För att få alla att falla på en gång sade han till olika grupper att hålla varandra i händerna (på det sättet, när någon faller drar denne också med sig de andra). Vissa, som inte föll ögonblickligen på kommando anklagades för att ”stå emot Anden”. Folk kände sig nog tvingade att falla. Senare lade han händerna på kör och predikanter. Han undvek mig. Jag vände mig till en god vän bakom mig och viskade, ”slår han mig i huvudet som han gör med alla andra ringer jag polisen och anmäler honom för misshandel”. Jag är glad att det inte behövdes. När Taina och lämnade mötet, bestämde vi att vi aldrig igen ville vara med på ett sådant spektakel. Vi har sett alldeles för mycket av vad Jesus kan göra på riktigt.

Ja, det förekommer missbruk. Samtidigt har jag mött människor som inte har den minsta kunskap om hur ett karismatiskt möte ska gå till. De får förbön och ramlar ihop. Efteråt beskriver de det som en upplevelse av Gud, “jag kunde helt enkelt inte stå på benen”. Det är inte så svårt att skilja mellan ett påtagligt vidrörande från Gud och mänsklig suggestion. När vi ber för människor med handpåläggning ska vi göra det utan att trycka huvudet tillbaka. Ingen ska falla för att predikanten gav dem en liten knuff. Kritiker nämner också fenomen som ”himmelskt gulddamm”, ”änglafjädrar” och ”himmelska ädelstenar”. För mig är detta endast billiga tricks som inte har något med Apostlagärningarna att göra. Jag uppmanar den som påstår sig ha mottagit guldstenar ifrån Gud att skicka dem till ETAL så att vi kan växla in dem mot kontanter som används för att vinna människor för Kristus. Än så länge har vi inte fått några. För varje penninghungrig, självförhärligande lurendrejare, finns det hundratals ärliga kristna, som tror att Jesus helar. För min del blir förbönsstunden för sjuka allt lugnare. Jag drar medvetet ned på entusiasmen, så att mötesdeltagarna ska vara säkra på att de vittnesbörd som ges inte kommer ifrån något känslorus, utan ifrån den levande Jesus.

Förbön helar inte – Jesus helar!

Åhman kritiserar vad han kallar ”helandemöten”. Denna benämning är olycklig. Möten skall inte fokusera på helande, tecken, under och mirakler, utan på Jesu fullbordade verk. Men de som menar att förbön för sjuka bara ska ske under privata bönestunder, ger uttryck för okunskap och skadar sjuka människor. Varken privata bönestunder eller förbön på ett stort möte botar sjuka, det är Jesus som helar. Att fokusera exklusivt på förbön är skadligt, eftersom uppmärksamheten då vänds till bönen i sig, när vad som behövs är en uppenbarelse av Jesus Kristus. Offentliga möten är bra för att de ger tillfälle att undervisa många på en gång om Jesu fullbordade verk, först och främst för frälsning, men också till helande. Jesus själv agerade så; Han delade först ordet och helade därefter, människor kom för att ”höra och för att bli helade”. Samma mönster upprepas i Apostlagärningarna.

“Jag är inte bättre än 100 andra predikanter”

En man sade till mig: ”Jag har väntat i två timmar att du ska be för mig så att jag blir helad. Snälla, lägg dina händer på mig nu och be Gud om ett mirakel.” Jag kände en sådan kärlek till denna man, Istället för att be för honom frågade jag: ”Hur många predikanter har redan bett för dig?” ”Minst hundra”, svarade han.

Jag sade: ”Låt mig försäkra dig om att jag inte är mer kraftfull än dessa hundra predikanter. Mina böner är inte bättre än deras. Jag tror vi kan dra slutsatsen att förbön inte kommer att hjälpa dig. Istället fokuserar vi på Herren Jesus Kristus.” Medan vi samtalade i mer än en halvtimma kom uppenbarelsen till honom. Han förväntade sig inte längre något från mig, eller från förbönen i sig. Istället var hans uppmärksamhet nu vänd till Jesus Kristus själv. När undervisningen är

Jesus-fokuserad blir det uppenbart för alla att det inte är predikanten som helar. Mitt råd är: predika Jesus Kristus och förvänta att Han gör under. Under våra kampanjer uppmanas journalister att själva undersöka de som blivit helade. Jag säger: ”Vi har inga hemligheter, var fria att intervjua de som vittnar om helande och rapportera vad ni kommer fram till”.

 ”Jag var naiv”

Det fanns en tid då jag naivt trodde att kristna ledare skulle vara objektiva när det gäller väckelsekristendom. Kanske min naivitet berodde på att jag som tonåring och medlem i Nässjö Pingstkyrka var med om offerdagar för tidningen Dagen. Den kristna rösten behövdes, sa man. Lewi Petrus hade upplevt hur pingströrelsen och inte minst evangelistämbetet hade smutskastats i media. När William Branham och William Freeman, som på den tiden bad för sjuka kom till Sverige, hade pressen hetsat på. Just därför behövdes en röst i media, som skulle försvara det kristna evangeliet. Den ”rösten” behövs idag mer än någonsin, men var är den? Visst ska vi öppet granska och samtala om viktiga frågor, t.ex. helande, men vi behöver inte att kristna smutskastar andra kristna.

Kristna fritänkare

Det fantastiska i Skandinavien, som ibland förefaller vara en liktriktningens högborg, är att det finns många troende som vågar tänka fritt. Trots alla artiklar och uttalanden om hur man ska tycka, tänka, rösta och tala, finns det i vårt land många som fortfarande tror på frälsning, helande, andedop, mission, själavinnande och Guds nåd till alla. Bli inte intimiderad. Du har Jesus Kristus och Hans Ande i dig. Du kan själv höra Hans röst om du vågar lyssna.

Till sist, tack att du satsar med ETAL. Du behövs! Jag önskar dig en GOD JUL och mycket gott ifrån Gud under 2015!

PY bloggbild

Peters blogg

One comment

  1. Paul Axberg says:

    Tack Peter för så viktiga analyser kring det som pågår inom det religiösa spektrat som ibland går under benämningen “karismatik “…. känner sorg precis som du över övertramp och otro likaväl som övertoner som tenderar till att upphöja gemene man istället för Honom vi är kallade att följa, vittna om och upphöja… så Han ska dra alla till sig! Med vänlig hälsning Palle

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *