Gå ut från henne

Gå ut från henne

Artiklar Budskap Nyheter

Skökan och Babylon: En profetisk exposé av fejkreligion, och en inbjudan till relation med Jesus Kristus.

Skynda att lämna Babylon! Lämna skökan! Skynda! Uppenbarelseboken 17–18 beskriver dramatiskt Babylons och den stora skökans fall.

 Genom seklerna har kristna tolkat Babylon och skökan som en bild på ett religiöst system, ofta i kombination med politisk makt, som undertrycker och förföljer Jesu Kristi efterföljare. Bruden (församlingen) och Babylon (det religiösa systemet) står i konflikt.

 Babylon var en stad i det som idag är landet Irak. Den är omnämnd 290 gånger i bibeln, bara i Jeremias bok nämns Babylon 150 gånger. Det är en plats av förföljelse och kompromiss – staden dit Guds folk fördes i fångenskap.

 En sköka är en prostituerad som säljer sexuella tjänster. En religiös sköka är ett system där präster, pastorer, eller så kallade profeter säljer syndernas förlåtelse, gudomliga favörer och välsignelser i utbyte mot offer, ritualer, ceremonier och religiösa ansträngningar, med andra ord en religiös prostitution.

 Skökan har ett vitt inflytande. Hon kallas “den Stora Skökan.” Vi läser: “vattnen som du såg där skökan tronar, de är folk och människomassor och länder och språk” (Upp. 17:15). Detta är ett världsvitt religiöst system som förkastar Guds nåd, och förslavar sina efterföljare; ett ekorrhjul av svett och religiöst arbete som inte leder någonstans.

 “Gå ut från henne, mitt folk,”

 Det är ett budskap till troende, ett budskap till hela världen. Skynda er! All religion, också kristendom, utan Kristus, ska dömas. Den religiösa industrin som köper och säljer välsignelser i namnet Jesus, trots att Jesus Kristus redan har betalat för dessa välsignelser, kommer att upphöra.

“Kom till Mig”

Kallelsen ifrån Jesus möter oss: “Kom till mig, alla ni som arbetar och är tyngda av bördor, så ska jag ge er vila. Ta på er mitt ok och lär av mig, för jag är mild och ödmjuk i hjärtat. Då ska ni finna ro för era själar, för mitt ok är milt och min börda är lätt” (Matt. 11:28-30).

 Jesus är inte en diktatorisk ledare, som kräver tillbedjan av sina efterföljare. Jesus erbjuder ingen tung börda. Han är mild och ödmjuk, och hans börda är lätt. Därför, kom till Jesus du som är trött på de religiösa kraven, och vila i honom, i Hans fullbordade verk. Hos Jesus Kristus handlar det inte om att du ska behaga Gud med dina ansträngningar, med din korrekta bönestil, din perfekta troslära eller med dina ritualer.

 Inbjudan är personlig. Lägg noga märke till vad Jesus inte sa. Han sa inte “kom till kyrkan,” eller “till det bästa samfundet,” eller “till en sakral byggnad.”

Det handlar om en relation. Missförstå mig inte, jag är väl införstådd med uppmanin-gen i Hebreerbrevet 11:25: “Låt oss inte överge våra sammankomster.” Att komma samman som troende i en församlings-gemenskap, det sker efter att vi tagit emot Kristus. Att samlas med andra som också är Jesu efterföljare är då lika naturligt som att andas. Men att komma till en kyrka är inte detsamma som att komma till Jesus Kristus.

 Inbjudan är inte till att be en bön. Jesus sa inte: “Säg efter mig i en bön.” Du kanske har sett videos från olika delar av världen där jag leder tusentals, ibland tiotusentals, i en frälsningsbön. Det är ett stort privilegium. Få människor har haft samma underbara möjlighet att leda miljoner männi-skor i en frälsningsbön.

Men det bekymrar mig att vissa, har reducerat frälsningen till endast en repetition av bönefraser. Vissa “evangeliserar” på detta sätt. Man går fram till en vilt främmande människa och frågar: “Om du skulle dö idag, vet du vad som skulle hända?” Samtalet kanske bara tar någon minut och man försöker få personen i fråga att repetera en “frälsningsbön.” Men bönen frälsar inte – Jesus är frälsaren.

 När du ser mig leda människor i en frälsningsbön är det alltid efter att jag har gjort en klar presentation av Jesus Kristus – hans död, uppståndelse, och hans liv i oss. Bön och sinnes-ändring är höjdpunkten, den naturliga följden, när någon har hört de goda nyheterna om Jesus Kristus. 

Inbjudan är inte till en favoritpastor eller präst. Kallelsen är att ta emot befrielse från all religiös aktivitet som förför och binder männi-skor med tunga bördor. Lämna dina ovärdighetstankar.  Lägg åt sidan mänskliga idéer om att dina ansträngningar ska leda till väckelse. Att du kan förtjäna Guds favör. Att om du bara försöker lite mer så ska du få bönesvar. Lämna detta och kom till Honom!

Religiösa försäljare

Uppenbarelseboken har tolkats på många sätt men nästan alla teologer är eniga i att mycket av boken är symboliskt. Skökan är ett religiöst system som låtsas sig ha förmåga att sälja välsignelser i utbyte mot vissa betalningar. Vi läser: “Kvinnan var klädd i purpur och scharlakan och smyckad med guld och ädel-stenar och pärlor. I handen hade hon en guldbägare, full av skänd-ligheter och smuts från hennes otukt…” (Upp. 17:4).

Skändligheter

Det religiösa systemet var fullt av skändligheter. Jesus definierade detta: “Ni är sådana som rättfärdigar sig själva inför människor, men Gud känner era hjärtan. Det som står högt i människors ögon är avskyvärt (skändligt) inför Gud” (Luk. 16:15).

Religiös självrättfärdighet med ritualer och religiös tillhörighet uppskattas högt bland männi-skor, men det är en skändlighet inför Gud.

Jesus och Paulus säger samma sak. Paulus varnar för skändligheter. Han skriver om “falsk ödmjukhet,” “tillbedjan av änglar,” “självvald religion”, och sådant som inte har något värde och bara tillfredsställer det köttsliga sinnet (Kol. 2:18-23).

Domen

Uppenbarelsebokens budskap är att domen kommer att falla över det religiösa systemet: “Ve, ve, du stora stad! Babylon, du mäktiga stad! På en enda timme kom domen över dig. Och jordens köpmän gråter och sörjer över henne eftersom ingen längre köper deras fartygslaster” (Upp. 18:10-11).

Sorgen är stor ibland dem som har tjänat sitt levebröd på att “sälja“ Guds välsignelser, smörjelse och genombrott trots att Jesus redan betalt för detta. Denna felaktiga betoning är vanlig speciellt ibland karismatiska väckelsekristna, där troende ständigt uppmanas att göra mer för att få väckelse, bönesvar och seger.

“På en enda timme har all denna rikedom ödelagts…De ropade: Vilken stad var som denna stora stad? Och de strödde jord över sina huvuden och grät och klagade högljutt: På en enda timme blev den ödelagd.” Och sedan läser vi, “gläd er ni heliga och ni apostlar och profeter” (Upp. 18:17-20).

De religiösa köpmännen som sålt sitt gods av välsignelse, smörjelse, och syndernas förlåtelse, gråter högt för ingen köper deras varor. När vi upptäcker att Jesus redan har till fullo betalt alla välsignelser, tar vi emot Hans fullhet fritt och för intet. Ingen vill längre betala någon kostnad för helande och smörjelse när man upptäcker att Jesus redan har betalt för detta genom sitt blod och sin uppståndelse.

Allt hände snabbt. Det religiösa systemet kollapsade på “en timma.” Kristi sanna apostlar och profeter gläder sig. Evangelium har segrat. Det Nya Förbundet har segrat.

Babylons religion

Babylons religion är ett system som skiljer Guds folk från Guds nåd. Babylons fall är evangeliets seger! Babylons medborgare har blivit pressade att göra allt de kan för att behaga en till synes missnöjd Gud. De är trötta. De bär tunga bördor. Evangelium befriar dem.

Babylons religiösa anhängare befinner sig ständigt i en påhittad andlig krigföring. De kämpar på utsidan och insidan. På utsidan finns det demoniska makter som tycks dominera. Och på insidan brottas man med skam, skuld, fördömelse och fruktan. Tyvärr är detta en verklighet för många kristna i vårt land.

Babylons medborgare är i andligt mörker. De vet inte att Jesus en gång för alla har besegrat djävulen, att all fruktan, skuld och skam, har spikats fast på korset en gång för alla.

Den babyloniska religionen kräver hårt arbete. De tvingas att producera en viss mängd av goda gärningar, böner, lovsång, givande osv. för att genombrottet ska komma. De liknar den äldste sonen i Lukas 15 som var förslavad av tanken att om han jobbade hårt nog skulle hans pappa till slut ändå välsigna honom. Men Fadern upplyste honom: “Mitt barn, allt mitt är ditt.” Det är också budskapet idag. Allt det Gud har tillhör dig genom Jesus Kristus.

Lätt lurade

Babylons medborgare är rädda att de inte gjort tillräckligt för Gud. En dimridå av religion blockerar deras förmåga att se Jesus Kristus. De faller för vidskepelse som leder till mer slaveri. Om en predikant säger att han eller hon har fastat och bett och sett en syn så går de genast på det. De är lättlurade. Villoläror om att befria områden genom bön, att inta städer med lovsång, speciella tekniker för att bryta djävulens makt, alla sådana bedrägerier anammar man. Sinnena ar förmörkade av idén att man ständigt måste göra mer för Jesus.

Min bön

Jag ber inte att Gud ska sända väckelse, välsignelse eller helande. Min bön är att de som är bundna i Babylons religiösa slaveri ska få sina invärtes ögon öppnade att de kan se rikedomar som de har i Kristus.

Inte längre slavar

Galaterbrevet hjälper oss att förstå hur Babylons fejk-religion fungerar. Efter att de först hade hört nådens evangelium blev galaterna korrumperade av villfarelser (kanske något liknande som händer kristna i Skandinavien idag). Paulus påminde dem om den glädje och frihet de upplevde innan förförelser (av falska lärare) ledde till ett andligt slaveri. Undervisning om att följa de “heliga” dagarna i den hebreiska kalendern, om omskärelse, och andra religiösa ritualer förslavade galaterna. Paulus påminde dem: “Alltså är du inte längre slav utan son. Och är du son är du också arvinge, insatt av Gud” (Gal. 4:7).

Han skrev vidare: “Stå därför fasta och låt er inte tvingas in under slavoket igen” (Gal. 5:1). Gå inte in under det religiösa slavoket en gång till.

Jesus, världens frälsare, besegrade det religiösa Babylon. Han vände upp och ner på det religiösa systemet. Han segrade över skrymteri, bedrägeri och religiösa påhitt. Jesus lät Babylons religiösa makter utgjuta sitt hat, sina krav och sin hämnd på honom. De trodde att de hade besegrat Jesus Kristus. Men genom att låta sig själv bli slagen och korsfäst förlät han oss våra synder och tog bort alla skuldebrev som ställde krav på oss. Och på det sättet avväpnade han alla demoniska makter (Kolosserbrevet 2:13-15).

Jesus ruinerade Babylons religiösa system med alla dess planer, steg och nycklar till väckelse, smörjelse och välsignelse. När han ropade, “det är fullbordat,” satte han punkt för den religiösa konsumentidéen.

Jesus inbjuder alla Babylons före detta slavar att gå ut och förkunna bud-
skapet
om frihet. Låt värl-den veta att segern är vunnen. Vår frälsningshövding har övervunnit död, djävul och helvete.

Lämna ditt tröttande liv med ändlösa krav. Lämna vidskepelser och falska löften om att du en dag ska få genombrott om du bara försöker lite till. Förkunnelse om att om du bara satsar lite hårdare så kommer Gud att göra något. Nej, bort med det. Ta emot segern. Den är din nu! Lämna villfarelserna. Följ Jesus in i hans vila.

Kom ut

Kom ut ur alla religiösa sammanhang som inte bejakar Jesu fullbordade verk och seger. Kom ut ur alla sammanhang som graderar hur bra du är i stället för att värdera vad Jesus har gjort. Lämna meningslös och självåstadkommen frälsning och väckelse. Kom ut ur dina ständiga försök att förbättra dig själv inför Gud.

Kom till honom, vars nåd är dig nog!

En Kristen inställning till Israel

Artiklar Budskap Nyheter

“Ersättningsteologi,” eller “Kristen Sionism?” Det finns en bättre väg. Vi lär från Israels Messias – Jesus Kristus!

Genom historien har kristna haft olika inställningar till Israel. Medan många har sökt
att nå det judiska folket med evangelium, finns det också många exempel på
fördomar och förföljelse. Alltför ofta har antisemitiska våldsdåd utförts av sådana
som hävdat att de följer Kristus.

Å ena sidan finns förespråkare av Ersättningsteologin, som menar att Israel har
haft sin möjlighet att ta emot Messias, och att Gud nu inte längre blandar sig i det
judiska folkets angelägenheter. På andra sidan av spektrumet finner du kristna som
har anammat Sionismen; vi kan kalla det för Kristen Sionism. Denna grupp betonar
geografiska gränser och var ambassaderna i Israel bör ligga. De förespråkar att
Guds favör gentemot en nation beror på hur dess regering förhåller sig till staten
Israel (Sverige ligger inte bra till). Kristna Sionister tror ofta att Guds rike kommer
etableras som en israelisk nation som utövar makt över hela världen.

Med Skriften som grund, avvisar jag Ersättningsteologi och Kristen Sionism. Min tro,
och evangeliets budskap, är En Ny Människa i Kristus Jesus (se Ef 2:13-15).

Denna syn grundar sig på Nya Testamentets undervisning, att skiljemuren mellan
judar och hedningar har brutits ner, att det är oväsentligt om man är ”omskuren” eller
”oomskuren”; vi är nya skapelser i Kristus.

Gud verkar i Israel och i alla nationer för att föra dem till kunskapen om Kristus –
Han är allas frälsare. Detta utesluter inte en positiv syn där vi stöder Israel som en
demokratisk nation, omringad av diktaturer. ETAL har visat stöd för Israel genom att
ofta ordna resor i Israel, och även genom att plantera fler än 11 000 träd i Galiléen.
Vi tror också att varje land har rätt att bestämma sin huvudstad. Så naturligtvis ska
andra länders ambassader finnas i Jerusalem, Israels huvudstad.

Älska likt Israels Messias

För att veta hur vi ska förhålla oss till det judiska folket ska vi se på Jesus. Han kom
till sina egna som deras Messias, Israels hopp. Jesus älskade och älskar det ju-
diska folket mer än någon. Oavsett hur angelägna vi är att stödja Israel, får vi aldrig
tänka att vi älskar Israel mer än vad Israels Kung och Frälsare gör.

Jesus sa till Pilatus; ”Du säger själv att jag är kung” (Johannes 18:37). Detta var ett
tydligt budskap för 2000 år sedan och det säger än idag att Jesus är judarnas
Konung.

Jesus varnade för att förföra det judiska folket. Det bekymrar mig att välmenande
evangelikala kristna kanske är delaktiga i denna förförelse. Vissa upphöjer Israel
som om det vore den fjärde personen i Gudomen. De tycks mer angelägna att
stödja nationen Israel än att stödja evangeliet om Israels Messias.

Andra talar om Israel som Guds rike, medan de förbiser ogudaktighet i dagens
Israel, såsom fri abort, kriminalitet och prostitution. Många blir chockade när de inser
att Israel är ett av världens mest liberala länder. Ett exempel är att Israel var en av
de första nationerna som legaliserade samkönade äktenskap.

Om en ”Israel-teologi” har smugit sig in i kyrkan, som inte stämmer överens med
Jesus, måste vi avfärda sådan teologi och anpassa våra tankar till Kristus.

Israels gränser?

Flera gammaltestamentliga skriftställen talar om de gränser som Gud lovade
Abraham och hans efterkommande (se 1 Mosebok 15:18, Josua 1:3-4), från floden
Eufrat i norr till Egyptens flod i söder. Allt låter så tydligt och okomplicerat. Men när
vi läser om det land som Josua faktiskt delade upp mellan de 12 stammarna, så är
de gränserna väldigt annorlunda (se Josua kapitel 13-21 för en detaljerad
beskrivning). De liknar de gränser som vi läser om i Hesekiel kapitel 47-48.

Fullbordade Gud sitt löfte gällande land till Israel? Efter att varje stam hade fått sin
tilldel-ning, läser vi: ”På så sätt gav HERREN Israel hela det land han med ed hade
lovat deras förfäder……. Ingenting av allt det goda HERREN hade lovat israeliterna
uteblev, utan allting gick i uppfyllelse (ur Josua 21:43-45). Enligt Skriften fick de
alltså “hela det land” som Gud hade lovat.

Vilka är då de exakta gränserna? Är det gränserna som Abraham fått löfte om, eller
de gränser som beskrivs i Josua kapitel 1, eller det land som faktiskt tilldelades de
12 stammarna? Nu blir det komplicerat.

Jesus och landet

Eftersom Jesus är Israels Konung, borde väl han ha rett ut detta? Borde inte Jesus
ha varit bekymrad över de geografiska gränserna, på samma sätt som vissa kristna
idag bekymrar sig? Enligt Bibeln visade inte Jesus något intresse att diskutera
denna fråga, även om han gavs möjligheter att göra det. Han kände till Gamla
Testamentets Skrifter och ändå varken citerade han eller gjorde några särskilda
utläggningar kring dessa. Simon Petrus skrev att Jesus är vårt exempel. Kanske vi,
som är Israels vänner, ska lära av Jesus Kristus.

Hur kan vi bäst förstå dessa olika beskrivningar gällande landet? Här finns utrymme
för diskussion. En förklaring är att Gud gav löftet till Abraham och hans
efterkommande (plural). Det inkluderade Isak, men även alla Abrahams ättlingar.
Han fick totalt åtta söner: en med Sara, en med Hagar och sex söner med Ketura,
kvinnan han gifte sig med efter att Sara dött. Abraham var inte en oansvarig far, som
bara tog hand om löftessonen Isak. Han älskade och sörjde för dem alla. Abrahams
andra söner blev också var för sig rättmätiga nationsfäder.

En sak är säker: Jesus Kristus nonchalerade frågan om Israels geografiska
gränser. Han hade inget att säga i ämnet. Det förvånar att vissa kristna ägnar så
stor uppmärksamhet åt en fråga som varken Jesus eller apostlarna någonsin tog
upp. Nya Testamentets Skrifter är i sin helhet förunderligt tysta när det gäller detta
ämne. Paulus undervisning i Romarbrevet kapitel 9-11 och aposteln Jakobs ord i
Apostlagärningarna 15:16-21 handlar om Israels andliga återupprättelse genom
Kristus, inte om en framtida nationalstat.

Jesus vägrar svara

Efter brödundret ville folket göra Jesus till kung. De trodde uppenbarligen att Jesus
skulle etablera ett jordiskt rike. Detta hade varit det perfekta tillfället att adressera
frågan om rikets gränser, men Jesus avvisade folkets försök, och hänvisade inte till
någon framtida nation (Johannes 6:14-15).

Innan sin himmelsfärd, sa Jesus till lärjungarna att de måste få kraft av den helige
Ande, för att föra ut evangeliet till världen. Lärjungarna verkade ointresserade,
avbröt Jesus och frågade: ”Herre, är tiden nu inne då du ska återupprätta riket åt
Israel?” Detta var ett gyllene tillfälle för Jesus att reda ut varje otydlighet när det
gällde Israels gränser. Istället sopade han undan deras fråga ”Det är inte er sak att
veta tider eller stunder…. men när den helige Ande kommer över er, ska ni få kraft
och bli mina vittnen… ända till jordens yttersta gräns”. Många fokuserar på just det
som Jesus aldrig ägnade någon uppmärksamhet, medan man försummar det som
Jesus prioriterade – evangeliet till världen, till judar och hedningar.

Jesus talade aldrig om ”löfteslandet” från Egyptens flod till Eufrat, men han sa till
Pilatus att hans rike ”inte var av den här världen.” När Jesus närmade sig Jerusalem
på Palmsöndagen, var det några som trodde att ett rike nu skulle upprättas. Jesus
gensvarade genom att berätta en liknelse om en man av ädel börd ”som reste till ett
land långt bort för att bli kung och sedan komma tillbaka.”

Liknelsen klargör att Jesus inte hade planer på att upprätta ett jordiskt rike (Lukas
19:12-27). Han skulle ta emot ett rike, uppenbarligen ett andligt rike, och sedan återvända.
Det är det vi fokuserar på idag.

Kristus, konungen, är på Faderns högra sida och väntar på att ”alla hans fiender ska
läggas under hans fötter.” Vi (ETAL och alla som satsar på Missionsbefall-ningen) är
Kristi medarbetare i denna uppgift. Vi ser fram emot den dag då kunskapen om
Kristus uppfyller jorden, när allt har lagts under Jesu fötter. Och sedan ska vi få
möta Herren i skyn vid Hans återkomst.

Paulus kärlek till Israel

Paulus hade en genuin kärlek till Israel. Detta uttrycks livfullt i Romarbrevet 9:31-
10:15. Vi citerar ofta dessa verser utan att tänka på att de handlar om det judiska
folket. Självklart kan Paulus undervisning tillämpas på alla, oavsett etnicitet, men
detta sammanhang handlar om judarnas frälsning. Några av poängerna i
undervisningen är:

  •  Israels strävan efter rättfärdighet misslyckas eftersom ”de inte sökte
    rättfärdigheten genom tro, utan genom laggärningar.”
  • Jesus Kristus blev ”en stötesten och en klippa till fall” för Israel.
  • Trots att Israel förkastat Kristus, skrev Paulus; ”Mitt hjärtas önskan och min
    bön till Gud för dem är att de ska bli frälsta.”
  • Det är också vårt förhållningssätt. Vi önskar av hela hjärtat att Israel ska
    upptäcka Yeshua Hamashiach.
  • Israel har en ”iver för Gud, men de saknar den rätta insikten. De känner inte till
    rättfärdigheten från Gud utan försöker upprätta sin egen rättfärdighet, och har
    därför inte underordnat sig rättfärdigheten från Gud.”
  • Israel måste upptäcka att, ”Kristus är lagens fullbordan, till rättfärdighet för var
    och en som tror.”

Paulus beskriver Guds generösa nåd gentemot judar och hedningar:

Här är ingen skillnad mellan jude och grek. Alla har samme Herre, och han ger av
sin rikedom till alla om åkallar honom. ’Var och en som åkallar Herrens namn ska bli
frälst’.

Evangelikala förför Israel?!

Jag nämnde att Jesus varnade för att förleda det judiska folket. Förförelser kan
komma i många skepnader, men för att illustrera nämner jag en. Många kristna som
besöker Israel är djupt intresserade av ”The Temple Institute”, ett judiskt center nära
Tempelberget i Jerusalem. Institutets uttryckliga syfte är att förbereda för
återinförandet av djuroffer i ett framtida tempel. Många kristna stöttar detta. Varför?
Om djuroffer verkligen skulle återinföras, vore sådana offer ett förkastande av Jesus,
Guds sanna offerlamm. När du besöker Institutet, lägger man stor vikt vid
uppfödningen av den röda kvigan, såsom den beskrivs i Mose-böckerna. Märkligt
nog blir många kristna helt begeistrade av detta. Inser de inte att dödandet av en
röd kviga handlar om att försona synder?

Kvigans blod ska utgjutas till syndernas förlåtelse, och detta tycker många kristna är
fantastiskt. Jag skakar skeptiskt på huvudet, när jag hör sådant. Förleder vi inte våra
judiska vänner när vi står eniga med en verksamhet vars mål är att göra exakt det
som Hebreerbrevet strängt varnar för? Vill vi verkligen stödja sådant som leder till
att man ”trampar Jesu blod under fötterna”? (Hebr 10:29).

De flesta Jesustroende judar förkastar nonsens som detta. De har fokus på att dela
sin tro med både judar och hedningar. Nej, de som faller offer för dessa anti-
evangeliska idéer är kristna ifrån Sverige, Norge, Finland och andra länder, och ofta
just de som även ansluter sig till Kristen Sionism.

Välsigna Israel?!

Här hålls Israelmöten och upp-rop görs för landet Israel. Det talas om hur ”oerhört
viktigt det är att vi stöder Israel,” men vad handlar detta engagemang egentligen
om? Ofta handlar det om en undervisning med nya vinklingar på tolkningen av
gammaltestamentliga profetior. Mycket av undervisningen tar upp det senaste angående Israels politiska och militära situation, ofta kryddat med apokalyptiska spekulationer. Sällan eller aldrig nämns vår uppgift att förmedla evangelium, eller att miljoner judar föds, lever och dör utan att få del av evangeliet. Ändå tycks de som är involverade i detta tro att de sysslar med något djupt andligt. Detta alltför vanliga
”Israel-engagemang” är ett svek mot evangeliet. Jesus och Paulus skulle inte känna
sig hemma på sådana Israelmöten.

Jag förkastar Ersättningsteologin. Har Gud glömt Israel? Självfallet inte! Jag
förkastar likaså Kristen Sionism. Den distraherar och hindrar oss att fokusera på vårt
egentliga syfte, nämligen att förkunna ”en ny människa i Kristus.” Vill du välsigna
Israel? Finns det någon välsignelse för Israel utanför Jesus Kristus? Många som
“välsignar” Israel gör allt de kan för att undvika att ens nämna Jesu namn i närvaro
av judar.

Vi kanske tror att vi välsignar Israel genom att köpa produkter som tillverkats i Israel,
eller genom att resa dit som turister, eller genom att uppmuntra vår regering att anta
en politik som gynnar Israel. Allt detta är bra och gott, men att välsigna Israel är att
förmedla kunskap om honom som är Israels välsignelse.

När du ber för Israel, tänker du då bara på den militära och politiska situationen?
Paulus, aposteln bad för det judiska folkets frälsning. Det finns ingen frid bortom
Fridsfursten. Att be för fred i Israel innebär att be och satsa för att evangeliet om
Jesus Kristus, fridens evangelium, ska spridas över landet.

Yeshua Hamashiach – Israels hopp, världens hopp!